Me myself and I








Godmorgon!

Jag har nyss lämnat mina skruttar på dagis. Och nu sitter jag här och samlar styrka - jag måste börja skriva på en exa! Den 19:e ska den vara inlämnad! Men men, jag har ju hela helgen på mig..
Gårdagen var bra! Nya terminen drog igång: tvärvetenskaplig begreppsbildning och dess didaktik! Det blev ingen mjukstart men egentligen tror jag inte på mjukstarter... mjukstarter is booooring! Vi blev iaf indelade i nya klasser och sedan vidare i studiegrupper, och guess what! Jag hamnade i en bra klass OCH bra studiegrupp! Vi var ganska många från förra klassen som faktiskt lyckades hålla ihop! Det känns ganska skönt :)

Igår pratade jag med fam.rätten. Det var jätteskönt att få prata med nån, och få veta att det verkligen inte är nåt fel på mig, jag är fullt normal som känner den oro som jag gör! Och jag har handlat helt rätt. Vad nästa steg blir vet jag inte riktigt... egentligen så är det inte jag som bestämmer det, utan det är barnens pappa. Sköter han sina kort rätt så finns det ju ingen anledning till att dra igång något, så länge han accepterar villkoren för att få träffa barnen (för deras säkerhet). Kan han inte ta det, så får jag ta det ett steg vidare, vilket jag inte vill. Men som dom sa till mig på fam.rätten, det vore oansvarigt av mig att ignorera det! Mina barn är mitt allt och jag gör vad som helst för att dom ska må bra! Jag tvekar inte på att barnen är pappans allt oxå (+ alla tjejer) men det jag vet, är att han inte gör vad som helst för deras välmående. Hans ego vinner den kampen tyvärr. Sååå... läget är alltså såhär, jag har agerat och "satt ner foten". För barnens skull kan jag inte hålla dom ifrån pappan, och jag vill ju att dom ska träffas, jag vill inte att dom ska förlora kontakten med sin pappa, vilket redan är på väg att hända... (vilja kallar alla för pappa, och hon är liite för stor för att att kalla alla killar för pappa, men jag tror att hon inte riktigt förstår vad "pappa" innebär för hon har aldrig fått något band till sin pappa.) Jag vill att barnen ska få träffa sin pappa, MEN jag kan inte låta honom ta dom, jag kan inte lita på honom. Därför så får han komma hem till oss, hur ofta han vill, och träffa barnen. Han skulle kunna träffa på dom varje dag om han ville, men det är det som är grejen... det kan gå 2 veckor innan man ens hör ett ljud från honom.. det finns ju så himla mkt han skulle kunna göra för att visa att han bryr sig, att han kan sköta sig, att han är en bra pappa och att han VILL vara pappa, men som sagt, hans ego är starkare än omsorgen om barnen, och hur det skall gå när hans TREDJE barn kommer till världen, det vill jag inte ens tänka på! Han kan inte ens ta hand om sig själv.. tom. vincent har förstått att han inte kan ta hand om sig själv, HAN - en 4åring, oroar sig för sin pappa! Skall det vara så? Jag tycker det är förjävligt, men jag kan inget göra.. Jag önskar att han var en bra pappa.. jag undrar om jag någonsin kommer sluta hoppas?

Pheew.... nu har jag fått skriva av  mig lite.. :)

Later







Postat av: karolina

snygg blogg du hade!

2009-01-13 @ 10:33:47
URL: http://karolinamalmlov.blogg.se/
Postat av: Ferhat

SV: Jag mår faktiskt jättebra idag =) hehe



Jag tycker att det är ganska kul och plugga. Så det är därför jag längtar efter att få börja plugga :P



Tycker inte du det eller? hehe

2009-01-13 @ 12:02:24
URL: http://ferhat.blogg.se/

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: