Att vara en ung mamma
Jag såg en dokumentär på tv ikväll om unga föräldrar. Jag hade
hoppats på att den skulle vinklas mer positivt än vad den gjorde.
Jag fick mitt första barn när jag fortfarande gick på gymnasiet.
Det är mycket man kan konstatera i efterhand. Jag hävdar att man inte är mogen i den åldern.
Absolut inte. Även om det då kändes så. MEN. Det behöver inte betyda att man är en dålig förälder.
Man har inte lika mycket livserfarenhet. Man vet inte lika mycket. En del saker löser sig inte
naturligt utan man måste kämpa lite mer. Lära lära lära. Man MÅSTE växa upp fort. Det
är inte en dans på rosor. Men föräldrarskap vare sig man är gammal eller ung är
aldrig en dans på rosor. Självklart handlar det om förutsättningar. Hur ser nätverket ut?
Jag hade otroligt mycket stöd ifrån min familj. Mina föräldrar har alltid stöttat mig.
Om jag inte hade haft dom hade jag fått kämpa otroligt mycket mer. Även om det ändå
varit en kamp till och från med allt vad det innebär att vara mamma.
När jag blev gravid och kom tillbaka till skolan efter sommarlovet så hade jag en mage.
Det märktes då direkt vilka lärare som kunde acceptera detta och vilka som dömde mig.
De lärarna som dömde mig fick mig väldigt motiverad att plugga hårt i deras kurser.
Jag ville visa dom att jag minsann inte var en sämre människa bara för att jag skulle
bli en ung mamma. Sagt och gjort. De lärarna var slutligen de som fick skriva MVG på mig och jag
bara njöt inombords när jag tänkte på hur surt det måste ha känts för dom. Sen fanns
de lärare som faktiskt verkade glädjas åt mig och bebisen i magen. Jag fick till och med amningstips
av en lärare. Det kändes kanske lite absurbt då men nu, såhär i efterhand så kan jag tycka
att det var väldigt gulligt av den där läraren.
Jag har alltid känt att jag har varit tvungen att vara en så mycket bättre mamma
än alla andra bara för att jag är ung ((nu är jag ju inte så ung längre i och för sig...)) men
de senaste åren har jag kunnat börja släppa på det där. Jag vet att hur bra
förälder man är inte har med ålder att göra. Och JAG vet att jag är den
bästa föräldern för mina barn. Det är det viktigaste.
Och jag önskar inte en sekund att jag blev en ung mamma.
Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv med guldklimparna ♥
Fin skrivet <3
Jag var ju oxå en ung mamma när jag fick min dotter 1988 och ensamstående dessutom...
Jag kan inte påstå idag att jag hade gjort samma val om det varit idag.. men min dotter är ljuvlig och jag vill inte vara utan henne en enda sekund i mitt liv <3 Hon är min äldsta älskade dotter <3 Och det var hon och jag mot världen när det var vi två :)
Hon var med mig på bloggalan :) och det är oxå nåt som jag kan säga: Vi har galet roligt tillsammans :)
Kram finaste <3
Du är den BÄSTA mamman för dina barn! Kram
Âh sâ bra skrivet. För visst är det sâ. Att vara ung mamma mâste vara sv^rt.
Det är ALLTID svârt att vara mamma tycker jag. Men du lâter som att du hittat din roll och det är du värd.
Hälsningar
Yohanna
jag tycker ofta att sånna program vinklar fel..
det är inte många som fattar hur mycket man får kämpa extra när man bli unga föräldrar.. jag var 22 när jag fick Tove och min mamma tyckte jag var på tok för ung och svärmor skällde ut oss så stödet hemifrån fanns inte alls..
men jag och sambon har allt visat de4m att vi har klarat av det.
och nu när vi fick Lykke så sa de inte ett ljud istället.. tror faktiskt de har lite svårt för att vi har klarat det så här bra som vi har gjort..
ibland kan jag tycka att vi unga föräldrar är bättre föräldrar än många "gammla" som blir första gångsföräldrar..
Du är så förnuftig och klok. Tror att du hade blivit en bra mamma oavsett om du var 14 eller 40 när du fick barn. Visst finns det problem för unga mammor som man slipper om man iaf passerat 20-strecket innan man får barn, men allra mest handlar det nog om en inre förmåga att göra det bästa av situationen och inse att barnet är viktigast, att inte se sig som ett offer och vara beredd att kämpa (det finns det även 30+mammor som inte klarar).
Jag är djupt imponerad av dig, ditt föräldraskap och ditt driv!
Det är så trist att folk domer så. På föräldrakursen som vi hade med äldsta dottern, satt jag där - 19 år och de andra hade snittåldern 30. Alla var planerade och alla satt i par. Min sambo, fadern til barnet, kunde inte ta ledigt första träffen och det kändes i blickarna om man säger så. De pratade och träffade varandra privat men frös ut mig. När vi kom tillbaka när alla bebisar var födda så hade förlossningen gått "bäst" för mig och det var också sura miner. Lite kul när man ser någon av dem ute någongång, de ser så härjade ut. Den lilla hämndängeln på axeln skrattar lite åt det. Karma :)
Hur gör man om man vill bli gravid men inte har någon partner men inte vill vänta längre?
Hejsan.
Jag vill ha barn men vill varken åka någonstans eller adoptera.
Jag vill ha barn här i Sverige men vill inte behöva ha en partner för det.
Jag har en kompis som blev gravid utan partner här i sverige och det vill jag också bli.
