Till alla mina vänner

Att flytta till en annan stad? Hux flux som vi gjorde. Det är nemas problemas för ungarna. Det är en stor omställning men barnen finner sig fort tillrätta och vips så har de nya kompisar både i skolan och på fritiden. Och mamman då? Jo, vad gör man inte för kärleken? Men det där med vänner? De finns på andra ställen runt om i landet. Och att hålla den där jämna kontakten är lättare sagt än gjort när de flesta av oss jonglerar med barn, jobb och allt som hör därtill. Det blir lite svårt. Lite obalans kan man säga när en person i förhållandet har lämnat allt för att bygga upp ett nytt liv på en annan plats. En plats som är hemmaplan för den andra hälften. Det är  nog svårt att förstå hur utelämnad man kan känna sig. Att dra en spontanfika? Finns inte på världskartan.
 
Med detta sagt: Jag saknar er ♥
 
 
Har man ingen biodejt så går man själv! Det funkar oxå. Ensam är stark. Har alltid varit. But I still miss you. ((Den nya Håkan-filmen? Så jävla bra! Se den!))



Postat av: Ingela Carlstedt

Vet hur det känns, släpade upp familjen 90 mil norrut till min gamla hemstad nu i sommar. Har inte bott här på 15 år men jag har ju några vänner kvar sedan tidigare men jag saknar ju ändå vännerna från Eskilstuna som jag också kunde ta en spontanfika med... Skönt att höra att barnen anpassade sig snabbt, mina börjar ju på sin nya förskola om någon vecka!

2013-08-04 @ 12:44:52
Postat av: Sarianne

Känner igen det där, flyttade från Stockholm 20 mil bort till mannens hemtrakter där han hade kvar alla sina vänner. Nu 5,5 år senare har jag lyckats få kontakt med flera, mestadels genom barnen men det tog nog 3-4 år så häng in there plötsligt kommer dom, de nya vännerna på hemmaplan!

2013-08-05 @ 10:36:42
URL: http://blogg.loppi.se/sarianne

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: