När familjen behöver mig

När familjen behöver mig så får bloggen stå åt sidan. Det är jag inte ledsen för. Att fördela min tid på bästa möjliga sätt är och förblir ett ständigt mål. 

Julen stundar. Vi har redan hunnit med att fira Lillejul här. För sedan sprids vi ut åt olika håll och kanter. Välkommen till den nya familjen och allt som följer med den. Kärnfamiljen i all ära men på det här sättet blir det i alla fall aldrig tråkigt. Omväxling förnöjer. 

Hur som haver. Julen och familjen. Det går hand i hand och på något sätt tror jag att kärnfamiljen hamnar i fokus en hel del. Det är uppvisningar och andra sammankomster som föräldrar förväntas vara med på. Mammor och pappor som bor under samma tak gör sig synliga och föräldrars frånvaro gör sin påmind.

Mina barn har en jobbig tid just nu. Jag vet inte vad som utlöser det men jag gissar att det är som ovan skrivet. Att deras pappa bor i ett annat land och finns där ibland 
är något som de kommer att få lära sig att leva med. Jag kan kramas. Finnas där. Röja skuldkänslorna. Jag kan ta hjälp. Men jag kommer aldrig kunna fylla papparollen. Jag känner att jag står jävligt maktlös i detta. 

Mitt i allt det här är det en av de mysigaste men också jobbigaste stunderna i skol- och lärarvärlden. Terminsavslut. Och jag ska byta tjänst efter jul. Jag måste lämna ifrån mig den underbara klass som jag haft under hösten. Jag kommer istället att börja jobba som lärare för barn med autism. Bara det att tömma klassrummet.. Anar ni hur mycket man hinner samla på sig på en termin?

Min energi är slut för längesedan. Jag går inte ens på reserven längre. Jag går på envisheten. Det räcker veckan ut. Men när sambon ringer mitt i värsta hell hour: hämtningar, mathandlingar och leriga regnkläder under armen, och börjar babbla på om hur väl jag lyckats med gårdagens gryta som hamnat i dagens matlåda, ja..då bubblar det till lite i mig. Den bubblan är viktig när det dalar. 

Jao. Summan av kardemumman: livet är jobbigt just nu och jullovet har sällan varit så efterlängtat som nu. Just nu känns det som att jag valt helt rätt yrkesväg! 















Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: