Havet och meningen med livet

 
Vet ni vad det bästa med Nyköping är? Det är att vi bor granne med havet. Vi har hittat så jävla rätt ♥ Det här är meningen med livet. Min sambo/ min bästa vän/ my soulmate, våra barn och havet. Mer behövs inte för att jag ska vara tillfreds med mitt liv. 
 
 



Upp som en sol - ner som en pannkaka

 
 
 
Jag har aldrig varit såhär sjuk i hela mitt liv. Jag lovar. Föda barn? Det är en jävla peace of cake i jämförelse med 2013:s influensa! Nu är jag på benen i alla fall men min kropp är så sliten. I helgen gav febern med sig för första gången och efter att ha varit i liggläge i en vecka så är man ju inte långt ifrån psykotisk. Jag körde nog lite väl hårt på den "friska stilen" för på söndagen strejkade kroppen igen. Upp som en sol, ner som en pannkaka.
 
Jag var hos läkaren igår och blev sjukskriven veckan ut. Blek (TROTS att jag ansträngt mig med solpuder?), trött, ingen aptit (well, jordgubbar med grädde slank ner lätt igår kväll) och orena andningsljud. Yeah. Jävla influensa. Den dränerar både kropp och ekonomi. Pisspotta. Ja, så det jag gör om dagarna nu är mest att sova och vila. För att ens orka tänka på att gå tillbaka till jobbet. Jag hoppas att jag kan gå tillbaka i slutet av veckan ändå. Det skulle vara så skönt!
 
Idag blir vi storfamilj. Barnen har längtat. Veckomenyn är skriven, kylen är full och tvättkorgen är tom. Vi är redo. Det är lite som ett förtag att ha så många barn. Det krävs planering och organisering. Men det är helt underbart kul oxå! Tänk vilken glädje barnen har av varandra. Jag tycker synd om ensambarn. Faktiskt. Tänk så mycket de missar! Läs gärna det jag skrivit om att leva i styvfamilj
 
Btw - har ni sett nya tjejen i Nyhetsmorgon? (Tänk på att Nyhetsmorgon är typ de mest spännande som händer under mina dygn i sjukstugan). Jag gillar henne. Hon är så naturligt grym. Man kan tro att hon är född i morgonsoffan.
 
 
 
 



Jumanji

 
När man är sjuk kan man sysselsätta sig med att se på film mellan febertopparna. JUMANJI! Det var ju inte igår. Och den var lika bra som jag mindes den. Nästan. Typ. Inte fullt så läskig. Men ändå. Sjukt bra pirr i barnmagar på den filmen. Old school värre.. 
 



Influensa 2013 = Beach 2013

 
 
 
Jag hade glömt hur nära döden man kan känna sig. Min kropp brinner på insidan, jag känner mig som att jag har gästspelat i Fight Club, jag yrslar och kräks. INFLUENSAN is in da house. Fy FAN..
 
Just nu förstår jag inte hur jag ska överleva det här. Jag mådde bättre imorse tyckte jag. Jag lyckades med att både duscha och bädda rent i sängen men sen däckade jag igen. 3 timmar på badrumsgolvet. I underkläder på en handduk Mmm skönt. Stackars D:s barn som kom hem från fritids för att hitta mig sådär. Trauma next?
 
Nä fy alltså. Jag tycker verkligen synd om mig själv just nu. Jag längtar efter att få komma ut i friska luften. Tanken på att få gå och kasta soporna känns lika lockande som en solsemester for the moment..
 
Nu har jag gnällt av mig lite. Puuh. Skönt. Det enda bra med att vara däckad i flunsan är att jag får en jävligt snygg och smärt figur! ;D Det gäller att vara glad för det lilla.. 
 
Tur att jag har en underbar sambo som kan hålla ställningarna här hemma medan jag är världens jobbigaste flickvän som bara gnäller, piper och tjurar (can´t help it). 
 
 
 
 



Don´t worry - Be happy :)

 
 



Miss my family

 
 
 
 



Projekt köksrenovering

 
Före
 
 
Efter
 



Satisfied or not?

 
 
 
Så, hur hade ni det? På alla hjärtans dag? Chocolate penis? Nähänä.. Nä, inte här heller! Nästa år kanske. Den som väntar på nåt gott..
 
Den här helgen hade vi vikt åt slö och slapp. Så förbaskat skönt. Barnen käkar godis och spelar dator och jag har intagit passiv-morsa-rollen och drömmer mig bort till tonerna av Backstreet Boys (1. eeh.. !!)  (2. hey! jag vet att vi alla egentligen borde ha suttit samlade runt köksbordet och spelat familjespel, tjoat, tjimmat och skålat så jävla hårt i saftglasen att saften for i taket. Men ingen familj är perfekt!)
 
Förresten! Jag har kommit på två saker jag ska lära mig (det här har jag nog sagt många ggr förr): 1. VIRKA. 2. Spela PIANO. Ja, så nu e de ju bara att köra lixom. Kanske att jag inte behöver börja plugga i brist på hobbys lixom. Nu kör vi! Pling kling klong on the piano.. (Vet redan vart C finns på pianot. Imponerande right?)
 
 
 



Tack söta ni ♥

Vad söta ni är! Tack för kommentarer och support på föregående inlägg ♥ Om jag kunde skulle jag bjudit er på världens goaste chokladkaka som jag bakade här om dagen; Devil´s Chocolate Cake! MMMMmmm! Himmelskt. Receptet är snott från min kära bloggkollega Bambi. Värt att testa till helgen om ni är chokladälskare!
 
För övrigt rullar dagarna på här. Baskeluskerna härjar men jag har inte VAB:at på en hel halv vecka (!). Yey. Man ska inte ropa hej förrän man kommit över ån...! Jag längtar till helgen - vi är storfamilj den här helgen och det är alltid så mysigt. Och när jag inte längtar så drömmer jag. Drömmer om varmare länder, idylliska miljöer, solvarma viner och saltiga stränder.. Well, drömma är aldrig förbjudet. Vi har ju en HEL del andra hål att stoppa stålarna i, men det vore himla kul att kunna åka utomlands med alla barnen. Det tycker jag att vi skulle vara värda. Maxa tillfredsställelsen. Hoppsan! Där har vi ett M.Å.L :)
 
 
Devil Chocolate cake
 
Idag fick V & V prova på att gå hem själva från skolan - för första gången. Stolt mamma.
Nervös mamma. Chicken mamma. No big deal tyckte barnen. 



Min bloggidentitet krisar

 
 
 
Tja tja bloggen! And you. and you and you and you. Okej, jag ska erkänna.. jag fyllde år förra veckan. 27 bast! (Födelsedagsunnande: se bild ovan) Jag vet inte om det har med det att göra (ålderskris? again?) men jag känner att det här med mitt bloggande har blivit en ond cirkel. På något sätt. Jag vet att man aldrig ska klanka ner på sitt eget men ibland känner jag bara att min blogg är så jäkla tråkig. Då blir jag sur på mig själv. Och då skiter jag i att blogga. För tro fan inte att det kommer någon inspiration ur de sura tankegångarna!
 
Jag kan känna mig förvirrad i nischdjungeln lixom. Och så ska man aldrig jämföra sig med andra - som vi proppar våra barn fulla med. Det VET jag ju. Men alla dessa dietbloggar, träningsbloggar, inredningsbloggar, modebloggar.. Jag kommer aldrig bli någon av dom (!). Förr bloggade jag om mycket barn- och föräldrafrågor. Men i och med att barnen växer och blir äldre så har de även en större integritet och därför väljer jag att inte blogga lika mycket om dom. Sen har jag ju läraryrket förstås. Det har blivit en hel del bloggande om det, men kom igen! Hur mycket jag än må brinna för mitt yrke hur kul är det att utöva det 40 timmar i veckan och sedan också blogga om det?
 
Nääe. Jag och min bloggidentitet har kommit lite på kant. Mitt sanna bloggjag kommer väl alltid att vara såhär spretigt, klantigt, klumpigt, puttigt, nuttigt och ibland kanske lite småsnyggt. Vi kanske får leva med det. För att lägga ner bloggen? Näe, dit har jag inte kommit än. 
 
 



Torsk på mål

Sitter och spanar runt lite på Studera.nu - jag har kommit lite till insikt (läs: möjlig livskris variant light - well, 27-årsdagen nalkas..) och förstått att jag kan ju inte BARA gå till jobbet, gå hem, ta hand om barn, städa, diska, laga mat och måla naglarna. Jag MÅSTE göra något mer. Jag tränar en del nu. Det känns bra. Lite kvalitet på livet sådär. Men jag har funderat över när jag som människa kan känna mig stolt över mig själv, när jag kan känna att jag är i utveckling, när jag strävar framåt, när jag kan känna mig tillfredsställd, när jag har ett mål.
 
Jag har kommit fram till att det är när jag tränar och pluggar. Det finns säkert fler sätt för mig att känna allt det där men just nu är det bara det jag kan komma på. Erfarenheter it is. Så. Alltså funderar jag på att börja plugga lite smått. På sidan av lixom. Mest för min egen egoistiska personliga utveckling. Sounds ok?
 
För mig är det viktigt att ha MÅL i livet. Jag vill hela tiden känna att jag strävar mot att uppnå något. Det är viktigt för mig. Jag tror det är viktigt för de flesta. För är det inte då man känner någon slags mening med livet? Men det är en fin balans mellan det där med att sätta upp mål kontra att kunna unna sig en sån där "bara va'- tillvaro"..
 
 
 



Life is a promise, fulfill it!

 
 
 
 
Jag fick svar på min röntgen. Allt ser bra ut! Puh. Har ni något sånt där som ni nojar för och hakar upp er på? Jag har varit jättenojig inför det här. Och ju mer jag tänkt på det desto mer har jag inbillat mig att jag är sjuk. 
 
Efter min mammas cancerbesked så har jag själv blivit vrålskraj för skitsjukdomen. Min mamma jobbar på Onkologen. Hon är ju den som tar hand om folk som drabbas av cancer. Att hon själv skulle få det kändes väldigt konstigt. Långt bort på något sätt. Men nu vet jag att vem som helst kan drabbas. Verkligen. Och det är läskigt. Men jag ska försöka att inte go nuts och bli helt psycho av cancernoja. Hur som helst var mitt läkarbesked väldigt skönt. Mina njurar mår bra. Gullenjurarna.. Jag är tacksam ♥



Åh du sköna helg!

 
 
 
 
I helgen har jag haft min fina syster hos mig. Lite spontant sådär. Det var helmysigt. Det var ju ett tag sen vi sågs nu. Vi kommer slita på vägarna mellan Nyköping - Eskilstuna. Promise!
 
 
Igår lagade alla barnen middag åt dom vuxna. Helgrymt. Dom började med att bläddra i kokböcker och sedan skrev dom shoppinglista och självklart fick de sköta handlingen själva. Placeringskort och fint vikta servetter. Vilket toppenjobb! Lyxlyx för oss old ones. 
 
Sötaste menyn ever! 
 
Kvällen fortsatte med Mello. Of course! TUR att man har några helger framför sig nu då man vet vad man gör! Well. Vi moffade godis (har visat syrran Nyköpings "must see!": GODISBRON!) och sippade rödtjut. Det krävdes en sovmorgon på det. Sedan gjorde vi ett premiärbesök på Nyköpings andra "must see!": biografen! Större än Eskilstuna. STORT! ;) Vi såg Sune i Grekland och efter att ha bränt en femhundring på endast biobiljetter så kan jag ju inte säga annat än att den var bra.. eller hur? Gosh, vad dyrt det är att vara en stor familj! Tur att dom kan göra världens goaste marängswiss. Då kan det nästan hända att femhundralapparna får vingar..