Skit i normen!

Vi har köpt en Ikea Tromsö våningssäng till småtjejerna. Från början tyckte jag att den var råful! Men nu gillar jag den. Den blev riktigt fin i prinsessrummet. Mmm. Ni läste rätt! Ni som känner mig vet ju att jag är lite motståndare till "ALLT rosa". Dock är min kära mamma duktig på att underhålla det där rosa och prinsessiga till tjejernas lycka.  På högskolan gjorde jag en barnkulturstudie som döptes till "Pojkar i rosa och flickor i blått - nä men det går ju inte?" Och ja, den osade GENUS. Nu behöver jag inte vara sådär genusmaniskmorsa längre och det är rätt skönt. Ju äldre barnen blir desto mer bestämda är de. De väljer själva. Och de vet att alla dörrar står öppna. De kommer alltid att känna sig begränsade på grund av vilket kön de tillhör, eftersom det är så samhället ser ut idag. Men som deras mamma kommer jag alltid att uppmuntra dom att gå sin egen väg. Skit i normen! 
 
Vilja är inte en sån där rosa tjej. Inte så länge det gäller kläder i alla fall. Snarare tvärtom. Hennes t-shirt har tryck med Angry Birds, Yoda eller Kizz. Men D:s dotter är lite mer girlie (jag avskyr att sätta etiketter på det viset. Precis som "pojkflicka". För vad definierar "tjejigt"? Vad är en "flicka"?  MEN. Jag skriver så för jag tror de flesta vet vad jag menar när jag använder dessa begrepp - jag gör det lätt för mig med andra ord). Hon älskar rosa och leker med dockor, som Vilja sällan gjort. Förrän nu. Nu kan dom leka med dockor och gosedjur hur länge som helst. Och det är riktigt roligt att se. Jag tror att Vilja och Vincent i sin tur har öppnat dörren till en förut lite outforskad värld med Star WarsSpiderman osv för D:s dotter. Dom lär av varandra. Simple as that. Våra barn är en himla bra mix helt enkelt. 
 
Jaha.. det här inlägget skulle handla om en säng. Men det slutade i något helt annat. Så kan de gå! :) 
 



Sugen på att testa Babybjörn ONE?

 
Ni förstår att Vincent och Vilja är ju aningens för stora för att bäras runt i en Babybjörn ;) Men jag tänkte tipsa er om en sak; har du en blogg och är sugen på att testa Babybjörns nya bärsele ONE så ska du inte missa det här!
 
 
 
 
 
 



Hälsning från vardagen

 
 
 
Gnägg! Inte förrän idag har jag min första dag på jobbet för den här veckan. Jag har haft någon släng av m.a.g.s.j.u.k.a Smittad av sambo såklart (nä, det är inte bara fördelar med sambolivet!). 
 
Idag blir vi storfamilj igen och småtjejerna ska inviga sin nya säng (bild kommer). Finally har vi införskaffat en, så dom slipper sova på golvet ungstackarna. Jag ska ut och äta med jobbet ikväll medan  D ska bjuda barnen på hemmakastrullad köttgryta. Vincent var förresten helnöjd med gårdagen. Jag hade köpt en Star Wars adventskalender på halva på halva reapriset som han fick plundra. Vilken lycka! (Tips tips!) Och så blev det många fina grattishälsningar, pizza till middag och en chokladmunk på de. Perfekt sätt att fira 8 år tycker prinsen ♥ Jag håller med honom, mer avancerat än så behöver det inte va! 
 
 
 
 
 
 
 
 



Solange

 
Jag ÄLSKAR den här låten
Enjoy! 
 
 



En 8åring i huset! Grattis min älskade unge ♥

 
 
 
 
 
Idag är det 8 år sedan han kom till världen. 8 år! Det är helt galet vad tiden går fort. Klyschigt men sant ♥ Och SOM han har längtat. Till den här dagen. Själv hade jag önskat att få stanna tiden en stund. 
 
Vilja och jag sjöng för honom imorse. "Ååå! Jag undrade när ni skulle komma! Jag har varit vaken jättelänge!" sa han. Jag tror honom. Han lär nog vara trött i skolan idag. Jag minns de där spända förhoppningarna som man bar på dagen innan man skulle fira sin födelsedag. Sin alldeles egen dag. Världens centrum.
 
Vi hade gjort upp innan om att ett paket skulle få öppnas på morgonen. En One Piece (well, inte äkta men nog så tuff och mysig) gömde sig i paketet. Som han önskat ♥
 
Efter skolan väntar fler presenter passande en 8åring. Men ingen tårta. Killen i fråga har fått för sig att han inte gillar tårta. Men bulle och kaka är beställt. Jag gillar att han går mot normen. 
 
 
 
 
 
 

Jag bjuder på en liten videoklippskavalkad av Vinnie - dagen till ära 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Söndagskonsert!

 
 



♥ Mamma ♥

 
Åh vad jag saknar min mamma! Och pappa förstås! ♥
 
 



Helglunken

 
Helglunken har infunnit sig. Sällskapsspel, hemmapyssel, slötittande på tv, långa nattsamtal med den man älskar och frukost på sent sätt. Sitter i massagestolen i skrivande stund och känner mig så jäkla hemmakär. Barnen är ute och leker i den snötäckta lekparken som finns runt hörnet medan sambon hänger ut genom fönstret. Någon slags Tv-antennaktivitet är vad som pågår.
 
Om ett tag ska vi bege oss till Oxelösund. Vi är bjudna på middag hos D:s vänner. Trevligt! Barnen laddar med Tom & Jerry-påsar (lösgodisförbud råder i familjen för tillfället - för att slippa eventuella mag- och kräksjukor). 
 
Ja, och så imorgon är det fullmåne. Känner ni det? Puss!
 

 
 
Min kära sambo har friserat mig. Han var trött på min risbuske till hår. Han gick loss med
kökssaxen. Men jag är himla nöjd. Känner mig fräscho majonäso.
 
 
 



Vincent

 
 
 
Vincent har haft namnsdag tidigare i veckan. Stort! ♥
 
"Vincent Valentin, söt och tjock och fin", så kallade jag honom när han var liten. Då gick det ingen nöd på honom, as you see. Nu är han spinkig som en räka. God. I wish att den där räkkroppen kännetecknade HELA familjen.
 
 



Kalsongmannen!

 
 
 
Kalsongmannen. Som Vincent presenterar stolt när jag hämtar honom från skolan. Samma dag ropar Vilja "Hej då ditt koarsle!" till sin klasskompis innan vi går. Självklart medans hans pappa är där för att hämta honom.
 
Shit. Vi kommer aldrig få några nya vänner i den här stan!
 
 



Rupesh Cartel - for the people!

 
 
Okej darlings, håll i er nu! För det här är jävligt bra. Rupesh Cartel. Coola killar de där. Och en av dom är min sambo ♥ Så ni förstår väl att ni lixom inte kan göra annat än att gilla? Share for love. I love you. You and you and you.
 
Puss!
 
 
 



Röjar Ralf!

 
 
Tack Mgroup PR & Event och tack Yaiza, för gårdagens bioskoj! Barnen var helt slut när vi kom hem (hey! kommunikationen Nyköping - Stockholm, är inte den bästa) men nöjda. Dom var imponerade över att vi åkte både buss, tåg OCH taxi - på en och samma dag! 
 
Tack till syrran oxå, som ville haka på oss till huvudstaden ♥ Vi hann med lite kvalitetstid i alla fall. Egentligen blev det inte mer än biobesöket och en sen lunch på Vapiano, som till vår lycka låg alldeles intill bion där på Stureplan! Ja, sedan köpte vi ett gäng frasiga tulpaner på Hötorget (i vanlig ordning) innan vi entrade tåget hem. En alldeles lagom söndagsutflykt, även om själva resandet tog lite tid. 
 
Och filmen då? Jo, nu är vi levande bevis för att Röjar Ralf går hem hos både flickor och pojkar, barn och vuxna. Se den! En kul och väldigt söt (i dubbel bemärkelse) film. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



En skojig söndag i huvudstaden!

Jag har dammat av mina gamla kompis Kameran!
 
Jag och de äldsta barnen är på väg till huvudtstaden med min syster. Vi har förhandsvisning av Röjar Ralf 3D med Mgroup PR & Event på schemat. Jag ser fram emot att träffa några av mina närmsta bloggvänner och bloggkollegor. Det var längesedan jag var på något event så det blir ju lite extra skoj!
 
Men framförallt är det himla kul att få lite egentid med bara de äldsta barnen och så syrran förstås ♥
 
Småtjejerna är hemma med D. Han får agera lekfarsa idag. Vi kommer inte hem förrän ikväll, men de tycker nog bara det är skönt att få vara lite själva.
 
Later Darlings!
 



Sjukhus. Datortomografi. Googlemissbruk.

Jag gjorde mitt premiärbesök på sjukhuset här i Nyköping i förra veckan. Jag hade tid hos radiologen för att kolla mina njurar. Jag har haft lite mysko problem under vintern och efter X antal läkarbesök så beslöt sig min läkare för att skicka en remiss. Jag trodde jag skulle göra ett litet ultraljud. Men icke. Det visade sig att jag skulle göra en skiktröntgen..
 
..Det är fan det vidrigaste jag har gjort! Den där kontrastvätskan som dom sprutar in? "Det kan brännas lite. Och så kan det kännas som att du kissar på dig". Jo tack! Jag kände hur vätskan sakta spred sig svidande genom hela kroppen. Uppifrån och ned. Och ja, sen trodde jag att jag kissade på mig. Faktiskt. Och naken (nästan helt) skulle man vara. Och vrålkissnödig. "Så. Nu ska du bara få rulla runt två varv så att vätskan blandar sig i kroppen". Skojaru?
 
Jag har aldrig känt mig så utelämnad. Så klumpig. Så orolig. En nojig valross med urinläckage
 
Jag har ännu inte fått något svar på röntgen. Jag googlade lite när jag kom hem. Men varför gör man det? När man VET att man INTE ska göra det! Första träffen: cancer. Andra träffen: en blogg skriven av en kvinna vars man gick bort i njurcancer. Poff. Tredje träffen: skiktröntgen ÖKAR risken för cancer. Wtf?!
 
Näe. Jäkla googlemissbruk! 
 
 
 
 



Spetsa chokladbollarna!

 
 
 
Men hallå? Har ni testat att spetsa chokladbollarna med lite Baileys? Do it!!
 
Jag och mina barn har länge haft fredagsfika som tradition. Man firar in helgen på ett trevligt sätt. En underbar rutin tycker både mamman och barnen. Jag håller nu på att applicera den här rutinen på hela vår nya familj - Storfamiljen, som vi brukar kalla den. 
 
Igår blev det en klassiker. Men spetsade. Jag slängde även i lite snabbkaffe. Och MASSOR med kakao. Mmm! Underskattat och helt klart värt ♥ Testa vetja! :) 
 
 



Känslodrypande - Första skoldiscot

 
En lång kö med förväntansfulla barn tornar upp sig i kvällsmörkret. En hel vecka har de längtat. Guldtian håller de hårt i handen. Det är deras biljett in till det där de längtat så mycket efter. Med fokuserad blick och utan ett ord, betalar de i "kassan". Klatsch! - den obligatoriska stämpeln på handen. Nu är det fritt fram. Ljudnivån är hög. Barn som tjoar och tjimmar. Vi får hänga av oss ytterkläderna i ett omklädningsrum. Så många barnskor huller om buller har sällan skådats. Och så entrar vi dörren. In i gympasalen. Det är mörkt. På den stora väggen blinkar olika mönster i glada färger. En av de senaste hitlåtarna spelas på hög volym. Basen killar i kroppen. De står stilla. Tar in. Wow-effekten är ett faktum.
 
Små pojkar i bakåtvänd keps och hängbralla dansar Gangnam Style. Små flickor i puffpuffklänning och handväska trippar runt två och två. På bänkar sitter barn och underhåller sitt sockerintag. Och så "kiosken". En hjord av barn viftar med 20-lappar och går loss på cola och pingvinstänger.
 
De som är mina, scannar av hela salen. Där! Där hittar de sina kompisar. De ger sig iväg. Likt fågelungen som lämnar boet. Mamman får sätta sig på en bänk. Hon minns tillbaka. Flashback. Det var väl ändå inte så längesedan? Inte så längesedan hon själv fick det där pirret i magen av en stämpel på handen, danstävling och sura tefat mot tungan? Hennes tillstånd är smäktande, känslodrypande och gråtmilt. När slutligen  t.r.y.c.k.a.r.e.n  kommer bjuder dottern upp henne till dans. Hennes barn är så stora nu men samtidigt så små ♥ Hon är rörd.
 
 
 
Finklädda barn inför det stora stundande DISCOT 



Jesusbarnets död

Hon är ju så söt. Världens vackraste. Med sina isande blåa ögon. Snöprinsessan! Min Viljutt.. ♥
 
På väg hem från skolan plockade hon en stor snöboll och bar den som en bebis. "Den heter Jesusbarnet" sa hon och pussade snöbollen ömt där den låg i hennes famn. Ååh så sött, tänkte mamman. Ögonblicket senare svingar hon Jesusbarnet med all sin kraft rakt in i ett staket. Jesusbarnet exploderar. "DÖ Jesusbarn!" skriker hon och skrattar högt. 
 
Mamman skyndar sig hem och hoppas på att det är ett absolut fullt normalt beteende hos sexåringar..!
 



Motivation är A och O!

 
 
Jag kom ju igång ordentligt med träningen. En gång. Kände mig som Superwomen. Sen kom halsondet. Som att jag svalt en köttbulle. Inlindad i taggtråd. Ja. Sen kom huvudvärken. Ja, och sen tappade jag motivationen kan man väl säga. Men sen tittade jag på gamla bilder på mig själv. Då kände jag att det lixom inte finns någon återvändo nu. Sambokilona måste bort! Samma dag som jag träffade D - Mr Right, samma dag kan man väl säga att jag slutade träna. Och ni vet väl hur processen sedan följer? Först är man så kär att man inte kan äta. Kärlek och luft är det enda man behöver. Sedan är man så kär att man måste hamna i myskvällsträsket varenda jävla kväll, med allt vad det innebär. Vin och choklad. Yummie in my tummy. Men nu e tummyn lite för yummie. Ja, ni fattar. 
 
Så. Motivationen. Se klippet nedan. Där är det inga problem att trampa på tills svetten lackar! 
 
 
 
 



Hey! Mirakel does happens..

 
 
 
Snart är helgen här igen. Jag är överlycklig. Den här veckan har jag varit så galet trött. Fy! Jag är så sliten. Det är långa dagar på jobbet. Mörkt när man går hemifrån. Mörkt när man kommer hem. Och kallt. Och dåligt på tv. 
 
Ikväll krigar jag mot en jävlig huvudvärk och jag känner mig som världens sämsta människa. Jag vill leva med ett täcke över mig. Typ så. 
 
Hoppas på lite ny energi imorgon. Hey. Mirakel does happens! 
 
 



Party Turtle

 
Idag har Viljaskrutten och jag varit hemma. Hon var helt utmattad efter helgen. Barnen har nämligen varit i Eskilstuna och träffat sin pappa. Jag har aldrig sett Vilja så trött som hon var igår. Jag misstänkte feber på ingång men det verkar som vi är skonade med det.
 
Jag och D hade nu i helgen våran första barnlediga helg tillsammans sedan Bollnäs - men då jobbade ju han så det räknas inte riktigt. Vi tog i alla fall vara på den här helgen. Vi tog pulsen på Nyköping by night. HELT ok! Jag fick också träffa några av D:s kompisar för första gången. Sånt är ju alltid spännande!
 
Idag har Vincent haft hem en klasskompis på lite lekbesök för första gången. Han var helt överlycklig. Vi bor verkligen i ett barnvänligt område här i Nyköping och jag är så glad för att barnen snart kommer att kunna börja gå själva till varandra då det inte finns mycket bilvägar alls (skönt för ett nervigt mammahjärta). 
 
Imorgon är det tillbaka till jobb och skola. Vardagen rullar på. Min hals är dock inte som den borde vara men det borde väl gå fort till helgen så jag kan vila upp mig igen (nattliga helgbravader sliter på en 26åring vill jag lova!). 
 
 
 
Helgens bild. Jag kallar den: Förfest i Nyköping. En bild säger mer än tusen ord, right? 
 
 
 



Inredningsdetalj - Hitta felet

 
 
 
 



Känslan när..

 
 
 
 
No more bubbel bredvid my säng. Gottisdagarna är över. This is it. Nu kör vi. Vt 13 here I come.
 
Och så känslan när ens boss ringer och påminner en om att man börjar jobba kl 06.15 imorgon. Som man inte hade en aning om. 
 
Och så känslan av vetskapen om att man inte slutar jobbet förrän 18.30 samma dag. Oh lord. Tur att det är tisdag imorgon. En liiite kort vecka i alla fall. 
 
Å andra sidan slipper jag ju lämningar och hämtningar imorgon. Så egentligen kanske det är rena rama lyxen för mig att ha en svinigt lång arbetsdag? Min sambo däremot. Han får sysselsätta sig med att lämna och hämta fyra barn imorgon. Och då ska ju helst rätt barn lämnas på rätt ställe. Med rätt kläder på sig. Och rätt ryggsäck. Han får nog en härlig start på dagen.. ;) (Love U!)
 
Godnatt darlings!



Welcome To Motherhood

 
 
Hög igenkänningsfaktor? ;) 



Still going strong in the radhus

Svisch! sa det, och sedan var den här julledigheten över. Vi har hunnit med mycket men ändå så lite. Vi har inte hunnit med att träffa alla och socialisera som vi sagt. Men med familj på sex personer och radhus så sysselsätter man sig ändå. Vi har fått i ordning de flesta rummen. Näst på tur står köket. Skåpluckorna är målade i en pissgul variant. Inte våran stil. Inte någons stil. Det ska bli vitt! Sen kan vi nog börja relaxa lite.
 
Man blir lite isolerad i sin radhusbubbla såhär i början. Jag menar jag har ju har blivit av med min husoskuld (vi kan väl kalla det hus?) och det är inte så lite det! Big step! Jag känner mig så himla vuxen. Men man börjar längta ut lite. Vi har fått tagit oss i kragen och släpat arslet utanför dörren - för att inte riskera att gå HELT nuts här inne i bubblan. Barnen däremot, är ute mest hela tiden. Som tur är! Dom har skogen utanför köksfönstret där dom bygger på kojor varje dag. "Förbjudet - endast personal" har dom skrivit på en skylt utanför kojan ♥ Men som sagt, vi vuxna behöver oxå få lite frisk luft i oss. Igår hade vi familjen från Eskilstuna på besök. Vi promenerade runt området där vi bor och jag känner att jag faktiskt har ganska stor koll och hittar rätt bra här nu. Jag längtar efter att komma igång med träningen. Det finns fina ställen att ut och jogga på. 
 
Imorgon börjar skolan och jobbet igen. Det känns rätt skönt med vardag igen. Vi har vänt på dygnen här. Både barn och vuxna har legat och vänt och vridit sig i sängen om natten i brist på John Blund. Vi behöver vardag.
 
Later darlings! (ska försöka bättra mig på uppdateringar. Puss)
 
 
 
Master bedroom - where the magic happens.. höhö
 
 Vincent har för första gången i sitt liv ett EGET rum ♥
 
 
Äldsta tjejens krypin