Känslodrypande - Första skoldiscot

 
En lång kö med förväntansfulla barn tornar upp sig i kvällsmörkret. En hel vecka har de längtat. Guldtian håller de hårt i handen. Det är deras biljett in till det där de längtat så mycket efter. Med fokuserad blick och utan ett ord, betalar de i "kassan". Klatsch! - den obligatoriska stämpeln på handen. Nu är det fritt fram. Ljudnivån är hög. Barn som tjoar och tjimmar. Vi får hänga av oss ytterkläderna i ett omklädningsrum. Så många barnskor huller om buller har sällan skådats. Och så entrar vi dörren. In i gympasalen. Det är mörkt. På den stora väggen blinkar olika mönster i glada färger. En av de senaste hitlåtarna spelas på hög volym. Basen killar i kroppen. De står stilla. Tar in. Wow-effekten är ett faktum.
 
Små pojkar i bakåtvänd keps och hängbralla dansar Gangnam Style. Små flickor i puffpuffklänning och handväska trippar runt två och två. På bänkar sitter barn och underhåller sitt sockerintag. Och så "kiosken". En hjord av barn viftar med 20-lappar och går loss på cola och pingvinstänger.
 
De som är mina, scannar av hela salen. Där! Där hittar de sina kompisar. De ger sig iväg. Likt fågelungen som lämnar boet. Mamman får sätta sig på en bänk. Hon minns tillbaka. Flashback. Det var väl ändå inte så längesedan? Inte så längesedan hon själv fick det där pirret i magen av en stämpel på handen, danstävling och sura tefat mot tungan? Hennes tillstånd är smäktande, känslodrypande och gråtmilt. När slutligen  t.r.y.c.k.a.r.e.n  kommer bjuder dottern upp henne till dans. Hennes barn är så stora nu men samtidigt så små ♥ Hon är rörd.
 
 
 
Finklädda barn inför det stora stundande DISCOT 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: