Favorit i repris # 3

 

Det sägs att allt börjar med en bra lärare...12-07-25
 
"Idag skriver Eskilstuna Kuriren om den ökande bristen på lärare vilken säkert kommer märkas av mer om några år om trenden håller i sig. Men är jag förvånad? Nej. Är läraryrket ett attraktivt arbete? Nej. Varför? Arbetsbelastningen ÄR ett faktum och likaså den låga lönen. Det vi ser är sönderstressade lärare och lärare som skriker ut sina krav efter högre lön. Hur kan vi  tycka att det är konstigt att färre unga tenderar att söka lärarutbildningen? 
 
Ingen undgår väl att missa att läraryrket ständigt diskuteras i media. Men vad diskuteras?  Bristerna! Och det är självklart att de skall göras. Men hur ofta ser vi den positiva sidan av läraryrket skildras? För läraryrket ÄR fantastiskt! Det är givande, utvecklande och man får ständigt tillbaka ifrån barnen. Men det berättigar inte den låga lönen. En bra lärare ger av sig själv. Ger och ger och ger. Men utan att få tillräckligt
med cred för det. Jag jämför det med sjuksköterskorna. Det är likt läraryrket ett yrke med stort ansvar att axla och på något sätt är det som att det inte riktigt räknas som ett "riktigt" yrke utan lärare eller sjuksköterska är något som man FÖDS till - ett kall. Och ja, då kan ju inte lönen vara det viktiga? 
 
 Lärare behöver erkännas för sitt yrke. De behöver uppmärksammas för det enorma ansvar de bär. 
 
Sen ska vi inte sticka under stol med att det FINNS skitdåliga lärare! Jag tycker absolut inte att lönen ska höjas för alla. Tänk om det fanns möjlighet till att göra karriär inom läraryrket? Då skulle vi se på det med helt nya ögon. Yrket skulle vara attraktivt igen, det skulle ha status och de vassaste knivarna i lådan skulle koncentreras! 
 
Barns rätt till rätt stöd? Ja. Tänk om resurserna fanns och tänk om de kunde omfördelas rätt. Tänk om man kunde ta vara på kompetens på rätt sätt. Tänk om. I den bästa av världar va? Tänk om varenda politiker som snackade skola själv hade arbetat i skolan, själv hade sett problematiken i skolan med egna ögon. Tänk om! Det finns SÅ mycket jag skulle kunna skriva om det här ämnet..
 
Jag är idag med i en artikel i Eskilstuna Kuriren där jag berättar om hur det är att komma ut som nyexad lärare. Ut i verkligheten. Jag gick hem och grinade den första veckan. Vart fan var läroböckerna som behandlade ämnen som konflikthantering, föräldrakontakt och psykosociala faktorer? Jag har läst en kurs i hantering av stress och arbetsbelastning i läraryrket. Men det var ju en kurs som jag valde UTÖVER min lärarutbildningen. Det var inget som jag skulle fått med mig annars. 
 
Det som min lärarutbildning innehöll tycker jag var relevant MEN jag saknar en hel massa. Vad spelar det för roll om jag sitter och lär mig hieroglyfer utantill inför en tenta om jag sedan som färdig lärare inte ens har verktygen för hur jag ska lyckas få in mina elever i klassrummet? Eller om jag inte vet hur jag ska motivera mina elever till att ens fatta pennen? Då spelar inga hieroglyfer i världen någon roll..
 
Lärare idag behöver mer kött på benen! Jag är övertygad om att lärare behöver ett mera specialpedagogiskt perspektiv. Hela lärarutbildningen behöver en mer specialpedagogisk vinkel. Jag ser specialpedagogik som något för alla.
 
Det är så lätt att glömma bort att det är processen som är det viktiga och inte målet.."
 
 
 

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: