Familjen Tajkons första hippiesemester

Okej, vi är hemma. Hela familjen samlad i vårt ljusgula radhus som efter några dagar i tält känns väldig rymligt (en värd orsak att trycka ihop familjen i tält bland vattedunkar, myror och gasol!). 
 
På det stora hela så har vi haft det himlans bra! Första dagen var tuffast. Premiärernas premiär. Jag hade jobbat och var skittrött. Vi kom fram sent. Efter att ha virrat runt i packyra på hemmaplan X antal timmar. Vi hade ingen rutin på tältet och jag och D blev osams mitt i lägersättningen. Vi hade svårt att sova. Jag var nervös. För vad?? undrade D. Galna gubbar, sommarfulla ungdomar, yxmördare, häxor..!? inte fan visste jag exakt VAD jag var rädd för men jag hade en gnagande nervositet i magen. Tältat har jag ju gjort förr men fricamping är något helt nytt. Dagen efter första natten kändes allting mycket bättre när vi vaknade upp  på kanske ett av jordens vackraste platser med havet som granne och fågelkvitter som maxade tandborststunden. Vi åt frukost med självaste moder jord som bordsdam, duschade i det fria och gjorde oss midsommarfina. Jag band kransar till barnen och sedan packade vi ihop vårt tajkonläger för att dra vidare mot Trosa och Tullgarns slott för att beblanda oss med andra midsommarfirare. I samma stund som vi lämnade vårt första campingminne bakom oss så insåg vi att vi hade smällt upp vårt tajkonläger mitt i ett naturreservat med rådande campingförbud! Well, tacka fan för att det var VACKERT! Typiskt oss. Men lite rookiekriminalitet kan man väl ha överseende med?
 
 
 
 
 
Midsommarlunchen tillagades på gasolkök och serverades i bakluckan då regnet hängde i luften. Det blev nog vår minst avancerade midsommarafton hittills men den kammar hem hög poäng i mysfaktor. En promenad runt slottet. Barnen kastade sten i havet och innan vi åkte vidare sulades även midsommarkransarna ut till havs under glädjetjo och tjim. Tur de, för det avvtog lite känslan av att det skulle vara någon begravningsritual vi höll på med. Nöjda med en midsommar i miniformat rullade vi mot Norrköpings trolskt sagolika skogar och dalar. Att åka längs med kusten vid Getå är också helt magiskt. Tips tips! Inte långt därifrån ligger Kolmården som blev vårt andra stopp. Vi grillade. Det blev sent. Vi sov som små grisar. Hela stora familjen! På morgonen tog vi det lungan.
Rostade bröd på grillen till frukost och medan barnen lirade boll, hela ligan uppstyrda med svart underställ, kunde jag och D avnjuta lite campingkaffe på bästa sätt. Och det var där sambon knäckte ideen om att vi skulle ta oss till Västervik. Barnen hittade till lekparken och vi tankade dom fulla med glass innan vi rattade söderut. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Västervik! Ett helt fantastiskt ställe! Så vackert. Vi slog till på Lysingsbadet och jag vågar nog säga att det var bra mycket bättre än en turistvecka utomlands på ett turistställe. Här hade vi en resort som var top notch med riktig utlandskänsla. Fullt ös med aktiviteter för barnen om man ville, sandstrand, hav, klippor, pool, grymma lekparker, grillplatser, utrymme för att socialisera, utrymme för anonymitet, lekkompisar, barnfamiljer, ungdomar, pensionärer. En salig blandning. En bra mix att plocka russinen ur kakan från. Det var med övertygelse om att hit kommer vi snart igen, som vi lämnade Västervik. Trodde vi. Innan vi hann komma ur stan så strejkade bilen och vi fick gott acceptera läget att bli kvar ett tag till. En snäll överåldersgubbe hjälpte oss och vips så satt vi på ett vandrarhem. Utan bil. Som tur var så höll barnen sig nöjda. Och vid det här laget var vi ganska vana vid tajkonlivet så att trycka ihop sig sex pers i tre sängar var nemas problemas. Barnen börjar bli vana resenärer och finner sig till rätta var vi än befinner oss. 
 
Ändå till vår lycka kunde verkstaden till sist fixa bilen och vi kunde ta oss hem. Just NU känner vi oss lite mätta på 
Campinglivet och vi uppskattar det vi har här hemma väldigt mycket. Men vi är helnöjda med vår minisemester. Jag vill tro att det här är ett sådant minne som barnen kommer ha med sig länge. Vadå töntigt att campa? Det är as hardcore och ballt! Och hela familjen blir engagerad. Perspektiv byts och man lär sig uppskatta det lilla.
 
 
 
 
 
Den här semestern i underställ, bland sovsäckar och plastiga vinglas, med campingfrilla och naturen som sällskap har utan tvekan fört oss närmare som familj. Vi har lärt oss mycket om varandra som vi säkerligen inte hade lärt oss i rummet på ett flashigt hotell. Tänka sig! Att lite campsport skulle stärka kärleken i familjen så ♥
 
 
 Numera jäkligt kitade campare med foppa, myggarmband och allt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Postat av: Ulrika

Vilken underbar minisemester! Campa är långt ifrån min grej, men vi var ute med nya båten en vecka 2010 i konstant regn med alla tre barnen. Helt otroligt, liten yta men alla höll sams trots att allt var nytt och väldigt spännande att lägga till och försöka få allt att fungera!

Svar: Ja men visst är det konstigt, när det väl gäller då brukar allt ordna sig :) Låter mysigt!
sophie

2013-06-28 @ 16:35:38
URL: http://www.personlig.se
Postat av: ML

Jag hajar inte hur ni får plats i bilen?

Svar: Vi har en sjusitsig bil! :)
sophie

2013-06-29 @ 20:09:41

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: