En sågning - skolmaten!

Dom där kinderna.. 

Ni vet känslan när man vaknar 7.50 och börjar jobbet (senast) 8.10? Den känslan fick bli starten på min dag. Jag fick sticka en knäckemacka i små barnhänder on the go och sedan rafsa åt mig närmaste klädesplagg som jag kunde hitta. Från golvet förstås! 

Arbetsdagen flöt på bra. Samtal med lärare och pedagoger från olika skolor och förskolor om hur man möter inåtvända VS utåtagerande barn. Väldigt givande samtal och jag gick hem nöjd och fylld med nyttiga reflektioner. Kom hem sent. Ställer mig ändå och lagar god maträtt - från grunden - till fyra hungriga ungar. En äter med god aptit. Tre av dom ratar maträtten. De vill inte ens smaka. Jag tvingar aldrig någon att äta något man inte tycker om. Men alltid smaka. Där har ni min food policy. Det klickar i mig. Jag blir fruktansvärt provocerad. Tankarna tar mig till 11.10 en vardag. Skollunchen. Om barnen bara visste vad som serveras till lunch i skolan varje dag? Jag tänker tyst för mig själv att kan ni äta skolmaten så kan ni gott äta det här! Det är en skrämmande tanke. 

I skolan serveras mat som åkt jord runt. Att ju färggladare mat desto nyttigare skulle vara något slags praktiskt mått? Det finns inte. Att möjligheten till en fulländad tallriksmodell varje dag skulle vara en självklarhet? Nope. Att grönsaksutbudet består av burkchampinjoner, burkmajs och burkananas? Inte sällan. Det finns skolor och förskolor där BRA mat som är lagad fån grunden serveras. Det vet jag. Men det tycks mer sällsynt än vanlig. Tyvärr. Det är skam och sorg. 

Jag börjar tänka på det som skrevs mycket om i media för något år (?) sedan. Två barn vars föräldrar sökte för specialkost i skolan. Barnen skulle ha svensk mat. Och det fick dom. Sinnes! HUR kan det vara ett undantag? 

Jag blir förbannad. 

Att skolan serverar thailändsk (säkert!) kyckling till lunch och sedan ska jag som lärare stå i klassrummet timmen därpå och förhålla mig till mitt uppdrag att förmedla vikten av hållbar utveckling? Det rimmar jävligt illa.

In med engagerade utbildade kockar i skolvärlden tack. Och in med lite mer pengar tack! 






Avslutningslunch med Pippigänget!

Vilken bra start på veckan jag fick! Tåget tog mig i tid till huvudstaden för avslutningslunch med pippigänget på PS Matsal som ligger på Söder. Leila Söderholm var lika uppmuntrande som vanligt. Jag fattar inte hur vissa människor bär sig åt? En del är väl bara födda till att sprida glädje och good feeling på något sätt. Och vilken TUR att vi får möta sådana människor ibland! Hon bjöd på sköna mikro- (i tid räknat) övningar för rygg och axlar. Jag ska absolut bli bättre på att göra små pauser under jobbdagarna och sträcka ut musklerna. Det gör större skillnad än man kan tro! Välbefinnandet slår volt. 

Till lunch bjöds smakexplosion a'la burmesisk kycklinggryta som vi fick assistera Ubbe Kvarnefält från Sveriges Mästerkock, lite med. Det är sällan man blir nervös av att steka kyckling..  Jag tycker att Ubbe - Urban är en coolers kock med skön inställning till mat. 

Jag är otroligt glad över att få ha deltagit i den här utmaningen med Svensk Fågel. Även om träningen har varit svår att hålla i, vilket är mitt ständiga dilemma men alltid något jag kämpar med, så har jag flippat mitt tankesätt till det bättre. Jag har brutit en av de mest djävulska vanorna i mitt liv: sockertripparna. Jag trodde inte att det gick. Men det gjorde det. Lite extra pepp och kunskap var det som behövdes. Och en sjujävla förmåga att stålsätta sig samt supervilja. För mig känns det nu KONSTIGT att vräka i mig godis mitt i veckan. För det är inte en vana längre. Grym känsla. Och det faktum att jag lyckats med detta ger mig hopp om att få till träningen som ett mer naturligt inslag i min vardag. Allt går ju faktiskt.

Men man får kämpa! 


Glada feel good-gänget! 

#leilasmin #torrkonstsim 



Leilas kycklingskills imponerade. Vilket helhetstänk! 





Maria Donis som är VD för Svensk Fågel (heja kvinnor i ledning!) och Antia - störtskön kycklingbonde från Nypan som bloggar hos Svensk Fågel. 

Djupt koncentrerad.









Beautiful

Karoline Nordefors som finns på dinvinguide.se och Ubbe the one and only! 



Armar uppåt sträck! Plattfisk mot väggen och sen drar man armarna upp och ned 20 ggr. Väldigt effektivt! 



Åker barnen säkert?

 Att barn ska sitta i bilbarnstol är väl en självklarhet? Men hur länge? Hos Transportstyrelsen kan man läsa att läkare och forskare uppmanar att barn använder bilkudde upp till 10-12 års ålder. Alla barn i Sverige som är under 135 cm ska använda särskild skyddsanordning i bilen. De får inte åka i bil annat än där sådan möjlighet finns. Det finns undantag för tillfälliga transportsträckor men då får de inte sitta i framsätet. Allt detta för barnets säkerhet. Och ansvaret är de vuxnas.


Varje år skadas och dör barn pga att skyddsanordning eller bilbälte inte använts på rätt sätt. En simpel insats kan rädda liv. En krock i 50 km i timmen kan jämföras med ett fall på 10 meter.


Jag TROR att barn generellt slutar med bilbarnstol alldeles för tidigt. Och då är det inte barnets initiativ.


En annan sak som jag tror att vi är allt för dåliga att reflektera över är lösa föremål i bilen. En mobiltelefon som väger 150g kan förvandlas till en livsfarlig projektil på 13 kg vid 70 km/h.

Jag anser att jag och sambon varit tänkt en del på detta och packat bilen noga när vi åkt iväg på semester med bilen fullastad. Vi har varit duktiga på att använda spännremmar och dylikt. Men att något så litet som en mobiltelefon faktiskt kan vara en fara har inte slagit mig.. ?


Det är tur att det finns företag som engagerar sig för att sprida livsviktig fakta. Ibland kanske vi VET men blir lite lama på något sätt. Det är lätt att tänka "det drabbar inte oss". Då är det bra med en liten reminder.


Babyland kan man köpa bilbarnstolar från välkända märken. Beställer man över webben så kan jag tala om för er att det alltid är fraktfritt. Sånt tilltalar mig! En bilbarnstol väger ju lite..

 



Pepparkaksdass - vad annars?


Vilja och den där supermostern utför konstverk a'la underverk! 




Inte bara en klyscha

Vilja fyllde år i tisdags. Vi firade gånger två och än är det inte över. Till helgen kör vi skogskalas med klasskompisarna. Vilja blev glad för fina presenter och prinsesstårta. Piggelingrön dröm som passade henne perfekt i storlek. Glitterspray till håret. Rosa vintervantar i cammo var stor favorit från mormor och morfar. Att det följde med jacka och termobralls var inte lika viktigt. 





Helgen som gick spenderade barnen i Eskilstuna hos mormor, morfar och moster. Vi har gjort upp några sådana helger där barnen får vara lite kvalitetstid. Den här gången var det Viljas tur att vara hos moster. Hon beställde kalsongpannkakor och bullbak. Pepparkaksbygge hanns tydligen också med. I form av två små utedass (!). Viljas humor i ett nötskal. 

Vincent fick hänga med mormor och morfar i helgen. Han beställde ett SENT restaurangbesök och nattbad. Fint ska det va! Och bor man över hos mormor och morfar så blir man bortskämd.  Sen att mamman suckar på söndagskvällen när det ska läggas i tid, det är en annan femma. 

Vad gjorde så jag av min helg? Med alla barnen tillfälligt utflugna? Jo, min älskade sambo hade ordnat med en hotellweekend i vackra Linköping. Vi hade bastu på rummet. Skumpa i packningen. En lunchöl, shopping, fantastiskt god middag (har aldrig ätit så mycket kött som jag gjort under den här helgen), en sen tomtelatte to die for och en hel drös med avsnitt av genialiska Bron! 











Det är så otroligt värt att ta vara på sån här "fri" tid och bara åka iväg och ha det gött. Helgen blir så mycket mer. Inte ett enda golv har jag dammsugit och vikten av att vårda sin relation är faktiskt inte bara en klyscha. 

Jag somnar lycklig. Vaknar lycklig. Och nu entrar jag storstaden. 


Puss! 





Ledig och en pippiträff!





Fortfarande helg!





Kan inte rå för det.. Jag är bitstriptorsk.. Förlåt till alla mina fbvänner som får stå ut med serieterror från min sida. 

Men det är som jag brukar säga, nyhetens behag. 

För övrigt har helgen dragit förbi dramatiskt. Fram och tillbaka till Eskilstuna två gånger. En tvärnit för en vilsen hjort. En pappa som fick förhinder och aldrig kom. En son som bröt ihop. En natt hos farmor som plåster på såren. En matorgie med eskilstunafamiljen. En liten syster med vodka i garderoben. Ett gapskratt och en flasback? En fröken A och en syster på sleep over. En konflikt om huruvida fenomenet "sova över" är freakigt eller ej. En annorlunda toalett. Tjejshopping. En dejt som inte var min. En syster på kryckor och temponedväxling. Storstädning. Blomsterlandet. Minigranar. Jullängtan. Chokladkalenderbunkring. Ryggvärk från hell. Köttfärssås på två kilo köttfärs. Och så rundar vi av helgen med ljudbok. Kepler. Eldvittnet. Jag och Daniel lyssnar tillsammans. Det är så himla mysigt. Jag har aldrig lyssnat på ljudbok ihop med någon annan förut. Det är grymt! Tv-tittandet är ett minne blott. 

Imorgon är det måndag igen. Jag hoppas att ryggen håller ihop. 

Puss! 



Gamla Viljutt is back ♥

 
 
 
Idag har Vilja fått sin belöning för att hon varit så duktig i skolan. Bra-boken och samlandet av klistermärken har verkligen gett resultat! Jag har fått återkoppling av fröknarna och nu börjar de känna igen den "gamla" Vilja. Hon har släppt ner axlarna, slutat bita nervöst på naglarna och tar inte längre på sig rollen som någon gangsterledare. Det är OTROLIGT skönt att höra. Jag är så stolt över Vilja. Vi har tjatat och gnatat. MEN. Det har gett resultat. Nu lägger vi Bra-boken åt sidan ett tag. Förhoppningsvis för alltid. Den behövs inte längre. Men vi kommer att fortsätta att utvärdera skoldagarna muntligt. Alltid. Det är otroligt viktigt att låta Vilja berätta om sin skoldag så hon får tid att bearbeta dagen och jag kan berömma henne för allt bra hon har gjort. Och händer det något tokigt så tar vi det direkt för att satsa på nya tag dagen efter. 
 



En ny slags tabu?

 
 
Jag är lite kluven när det kommer till det här med tv-tittande. På sommarhalvåret så ser jag nästan aldrig på tv. Det hinns lixom inte med mellan alla badstränder, picknickar och sena grillkvällar. Men på vinterhalvåret kan jag verkligen sukta efter att få parkera mig i soffan och bara slötitta lite på tv:n. På senare år känns det dock som att det har blivit lite tabu med det här att se på tv. Eller är det bara att jag har blivit äldre? Det är precis som att det är lite smutsigt att se på tv? Ska man se så ska det vara något av riktig kvalitét! Utbildningsradion. Aktuellt. Debatt. Fint ska de va! Ensam mamma söker står inte alls lika högt i kurs där. För att inte tala om Lyxfällan! Patetiskt. Skräp. Sånt får man inte se på. Halv åtta hos mig tar priset. Tidernas sämsta skräptv. Och JÖSSES vad skönt det kan vara att vila ögonen på något sådant töntigt okomplicerat efter ett tung arbetsdag. Jag erkänner. Jag behöver inte dyra spaabehandlingar, yogaklasser, långa skogspromenader och dyra ostbrickor för att slappna av. Jag nöjer mig med tv.Jag gillar´t!
 
Nu har vi inte något fett kanalutbud hemma. Men jag erkänner. Igen. Att i mina smutsigaste drömmar så kan jag drömma om både 10, 20 och 68 kanaler! Till exempel Canal Digitals familjepaket and I´m in heaven.. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Skogskalas coming up!

 
 
Vilja täljer på fritids
 
Mina ungar har världens bästa fritids. Det är ett utefritids. Verksamheten bedrivs alltså till största del utomhus. Vincent och Vilja har själva valt att gå på detta fritids och jag är mycket lycklig för det. De älskar att vara utomhus. På fritids får de hänga i skogen, äta mellis utomhus, grilla sitt eget mellanmål, tälja - men först fick de ta knivkörkort!,  bygga koja, tälta i indiantält, gå hitta vilse-kurs och mycket mycket mer.
 
Nu är det bara några veckor kvar till Vilja fyller år. Hon räknar ner. Inte bara varje dag, utan flera gånger om dagen. Hon fick vara utan barnkalas förra året när hon fyllde år eftersom vi då var i mitt i flytten och byte av stad. Vi hade inte lärt känna så mycket nya vänner. Så nu ska vi slå på stort denna gång! Hela klassen ska bjudas och fler därtill. Viljas önskan. Mammans lag. Det är lite svårt när de fortfarande är så pass små att de inte hunnit bonda bästisar ännu. Vilja leker med många kompisar. Då kan man inte plocka ut bara några stycken. Det är klart hela klassen ska bjudas! Jag tänker som så att det också har varit sorgligt tufft i Viljas klass och just därför är det bra om hela klassen kan ses tillsammans.
 
Jag vägrar dock att öppna upp mitt hem för 25 sockerhöga ungar. No way! Been there, done that. Jag tänker inte heller lägga ut flera tusen kronor på att anordna ett kalas på något lekland eller dylikt. Nej, i år kör vi ett Skogskalas! Det är ju perfekt. Skogen är stor nog för alla och jag slipper underhålla eventuella föräldrar i mitt kök där jag drar stressade skämt och skäms över att vi inte dricker annat än pulverkaffe. Nu kan jag sätta en marshmallow på spett i eventuella föräldrahänder och så slipper vi den där tryckta stämningen. Vi håller till i den lokala "Skolskogen" där det finns både hinderbana och grillplats. Vi grillar marshmallows över eld och bjuder på varm choklad och bullar. Dresscode = regnställ och kul på huvudet (är det kalas så är det!) 
Jag ägnar min rast idag åt att planera för kalaset. 
 
Aktiviteter i lag:

Skogsshopping (hämta saker från lista, få poäng på varje hämtat föremål)

Skogskonst (poäng på att göra en skogstavla)

Hinderbanan på tid (poäng)

Fri lek

Fika

Antal insamlade poäng ger antal ledtrådar till skatten

Skattjakt! Ledtrådar till skatten (skatten = godispåsar)

 

Simple as that. Och jag erkänner att jag pressat utefritidsfröknarna på min egen skola på lite inspiration här.. Woop woop. Vad tror ni? Min största farhåga är elden. How to do? Min kollega lugnade mig "Det är INGEN fara! Det finns instruktioner på youtube!"  Och ja! Det finns hur mycket som helst! Ska man satsa på björknäver eller ska man stajla till det lite med borr och båge? 

 

 

Mullemamman

 

 

 

 
 
 



Äntligen!

Någon har använt min iPad..


Inte en dag försent så har blogg.se uppdaterat sin app. Jösses vad dålig den har varit! Men nu verkar den BRA! Håller tummarna.

För övrigt känner jag mig sliten i kroppen. Jag måste komma igång med träningen på riktigt. Jag har ju mitt TapOutXT-program som ligger och väntar på mig. Men säg mig: HUR hittar jag energi den här tiden på året? Jag har sällan varit påverkad av årstidsbyten men nu undrar jag hur hur HUR jag ska överleva vintern? En kort familjesammankomst efter jobbet och en het korvstroganoff senare, så är jag helt slut som artist! Att jag skulle lägga mig på golvet och forma min kropp i onaturligt superspänstiga rörelser a'la TapOut finns lixom inte på världskartan..

Mörkret suger musten ur mig. Hjälp! 




Skit i normen då!

 
 
I den här familjen hjälps vi åt så gott vi kan. Och helt född i farstun är man ju inte. Det mesta går ju, tro mig. Trots att man ser olika ut mellan benen. Yepp! Surprise surprise..
 
Ibland finns det saker som jag inte kan men som Daniel kan. Ibland för att han är äldre än mig och har mer erfarenhet. Ibland för att jag inte har intresserat mig. Ibland för att någon annan har gjort det åt mig helt enkelt. Men jag tycker om att lära mig nya saker. Att jag och Daniel kan lära så mycket av varandra är något som jag verkligen uppskattar. Just nu håller jag på att lära mig hur man byter däck på bilen. Jag har en väldigt snäll pappa som alltid ordnat det där åt mig förstår ni. Jag har inte tänkt på att jag faktiskt lika väl kan lära mig själv. 
 
Att byta däck då? Det är faktiskt roligare än vad jag hade kunnat tro! Men det kunde jag ju inte veta, för jag hade ju aldrig testat. Och den där bilden där ovan, den är säkert tagen medan Daniel lägger sista finishen vid ögonbrynen innan han åkte till jobbet. Jag har aldrig stött på en man som är så mån om sina bryn som han. My man ♥
 
*PiiiP* normen! Girlpowah! - Manpowah! 
 
 
 
 
 



Ögonblick ur livet

 
Randigt? Det är rätt snyggt alltså. 
 
Utan att ha reflekterat över det så har jag fyllt mina barns garderober med randigt. Klassiskt. Som mamma skulle ha sagt. För att jag är uppvuxen som en lång jäkla rand. På korsan och tvärsan! Randigt ska det va'! Det är klassiskt. Och nej! Jag var INTE förtjust i det. En gång fick jag en storrandig tröja i julklapp av mormor och morfar. Det var droppen. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag började stortjura. Som världens mest otacksammaste unge. Men det var ju dom där förbaskade ränderna.. 
 
Och nu har jag gjort det själv. Jag är min mamma i repris.
 
Och jag trivs rätt bra med det. Om det är värst eller bäst? Det vet jag inte. 
 



Vi skiter lite i döden..!

 
Eskilstuna tur och retur - barnen har varit på kalas för gamla grannvännen som fyllde stort. Åtta år! Det är så härligt att se när barnen kommer ihop. Ett år? Vad är det? De är lika bra vänner som förut. Visst ses vi med jämna mellanrum men inte som förr. Då sågs vi nog nästan varje dag. Gick det två dagar så började det kännas konstigt. Gick det en vecka så blev man knäpp. Gud vad jag saknar dom! Det borde vara lag på att man får plocka med sig sina grannvänner när man flyttar. Punkt. 
 
Medan barnen kalasade så fick jag spendera tid med min mamma. En kopp te. Mor och dotter. Ett sällsynt moment ♥ Jag älskar henne så. 
 
Mitt barndomshus är nu sålt. Det känns lite vemodigt. Men fy så bra mina päron kommer få det i stan. De har redan acklimatiserat sig väl. Pappa hänger på kvarterskrogen och mamma slirar runt stan med sin nyiköpta Mini Cooper modell större. Det är härligt att se hur de trivs så bra. Jag menar, efter att ha levt som lantisar de senaste 20 åren så blir man ju lite orolig inför en sån här förändring..
 
 
Old VS new!
 
 
Något av dagens roligaste var att träffa på en hel drös av gamla elever. Åh så jag tänkt och saknat dom. Jag lovade att hälsa på. Det där har gnagt ont i mig. Jag höll inte vad jag lovade. Det är inte så lätt. Livet rullar på här och semesterdagarna..? Vad är det? När jag har lov så har de också lov. Det där kommer jag aldrig komma till ro med i mitt samvete.
 
Och så var det All helgona. Vi satsade på Halloween istället. Barnen klädde ut sig och "trick or treata" sönder grannskapet. Och vips så fick jag tvätta ifred. Perfekt. Jag brukar tända ljus på mormors grav på All helgona. Men de senaste året har döden kommit så nära på något sätt. Det är lite skönt att skita i det. Jag tänker så mycket på er ändå. Alla ni som gått ur tiden. Och det tror jag att ni vet ♥
 
Näe fy fan. Jag såg galan Tillsammans mot cancer ihop med barnen. Vincent konstaterade: Det här är inte bra för dig mamma. Nej, det är det fan inte. Vi skiter lite i döden ett tag tycker jag. Sopar den under mattan. Det är skönt. Jag vill bara bädda in oss i en enda stor kärleksbubbla. In med er! Där ska vi bara fluffa runt i all evighet. Jag och min familj. Våra barn. Våra nära och kära. Jag och Daniel ♥
 
 
 



Skylander Swap Force

 
 
 
 Teresa tog mig på bar gärning! 
 
 
 
Bilder lånade från duktiga Teresa!
 
 
 
 
 
 
Klanen!
 
Tågförbindelserna den där helgen vi var på Skansen var ett rent helvete. Först och sista gången jag INTE tog bilen till Stockholm. Jag är van vid X2000 en gång i timmen från Eskilstuna. Det här var en ny upplevelse. Stockholm har sällan känts så långt bort. 
 
Men väl på plats så hade vi himla kul! Ett utmärkt event i och med lanseringen av nya Skylander Swap Force, där barnen fick följa en skattkarta och provspela nya spelet längs med vägen. I speciella turneringar hade barnen chans att vinna Skylandergubbar. Slutligen kom vi fram till skatten och när Vincent fick det nya spelet i sin hand gav han ifrån sig ett glädjeskrik utan dess like! Ren och skär lycka. Som sagt, tack för ett supergeneröst event!
 
Grädden på moset var ju att vi träffade våra vänner och bloggkollega Teresa AKA Tumadre. Vi gjorde Skansen ihop och hade en toppenbra dag tillsammans. Sex ungar och två mammor: Klanen! Och Vilja tappade en tand. Bland getterna minsann. Hoppsan! 
 
Nu har det gått en tid och vi har hunnit utvärdera nya Skylander Swap Force. Vincent och Vilja hade det första Skylanderspelet sedan tidigare och det har länge varit en stor favorit.
 
Vad är det bästa med nya Skylander?
Vincent: att man kan ta isär gubbarna och bygga egna gubbar, och att det är nya banor!
Vilja: att bygga med gubbarna! 
 
 
 



Happy halloween - i efterskott!