Klassens clown - känsligt

 
 
Long time no see. Hemsk vecka. Älskar mitt jobb. Men föräldrarmöten två kvällar i rad sätter sina spår. Gud så sliten jag känt mig. Och snart är jag inne på tredje veckan med förkylning. Är det normalt? Undrar hypokondriken.. 
 
Men det är inte det som gjort mig låg, förbannad å, ledsen och maktlös. Det är min älskade dotters situation. Hon mår inte bra i skolan när hon är i klass. Fritids är underbart bra och helt fantastiskt. Hon trivs som fisken i vattnet. Men sedan vi flyttade till Nyköping och Vilja började förskoleklassen här så har hon intagit clownrollen ihop med några särskilda killar. Och det här har bara fortsatt och eskalerat. När hon hamnar i kombination med de här klasskompisarna så är det som att hon tar på sig en mask. Reser muren. Intar rollen som någon superstålbuse och sedan röjer hon. Röjer! Arbetsron i klassen är helt åt skogen. Jag har varit och hälsat på. Det är många barn med olika behov som förväntas fungera ihop i en allt för stor barngrupp.  Nu har jag aldrig undervisat i en klass 1:a men jag ser att gruppen behöver stramas åt och ramarna måste vara så fyrkantiga som det bara går! Det är såhär idag att barn förväntas klara av så mycket redan vid tidig ålder och det är fel. De behöver fler vuxna omkring sig. Jag har bland annat varit med Viljas klass på idrotten och det som sker när så små barn lämnas själva är skrämmande. Barn kan vara grymma! De fryser ut varandra, intar tonårsroller och goes nuts helt enkelt. "Jag duschar med topp på!" Topp? En sex- sjuåring som är rädd för att visa sina ickeexisterande bröst? Finns inte på världskartan för mig. "Ska du duscha? Jag tänker inte duscha!" Varför? Redan denna negativa inställning? Och från pojkarnas omklädningsrum ljöd höga stämmor som formade orden "...stoppa in kuken!" För i helvete! En sjuåring ska inte ens ha hört såna ord! Man släpper barnen för tidigt idag. Och vet ni varför? Pengar. Pengar pengar pengar. Det finns inte resurser. Jag blir arg. Det är nu grunden läggs för våra barns kommande skolår, våra barns framtid som också vi äger. VAD kan vara viktigare? 
 
I veckan fick jag ett samtal från Viljas fröken. Ett sådant samtal man inte vill ha. Vilja och hennes järngäng hade på rasten tagit sig friheten att gå ner till vår lokala Ica och hängt runt lite. Jävlar! Det ska inte ens kunna hända. Men nu gjorde hände det. Det bara eskalerar och vad händer nästa gång? Jag och Vilja har haft många samtal. Tårarna finns inte långt där bakom masken. Hon är splittrad i två. Goa fina smarta Vilja och coola tuffa Vilja som måste imponera. Jag har sett hur hela hennes kroppsspråk förändras när hon kommer ihop med vissa barn. Hon beter sig som en gangster (!). Och det här tar på krafterna för henne. Mer än vad jag förstått. Och mitt hjärta brister. Jag försöker finnas med i skolan så gott det går nu. För att stötta henne. För läraren är det omöjligt. En ensam vuxen på en sådan klass. Det går inte. Som tur är ligger min skola där jag jobbar nära så jag kan cykla emellan lektionerna. 
 
Jag har pratat med Viljas rektor och en plan håller på att arbetas fram. Jag vill sätta stopp för allt nu. Men de vill inte splittra klassen. Jag ger det lite tid. Men blir det inte en förändring snart så får vi gå andra vägar. Hur som helst lovade rektorn att sätta in vuxna i omklädningsrummen på idrotten. Perfekt! Det lönar sig att lägga sig i. Tänk på det! 
 
Allt det här är så tråkigt och ledsamt. Jag är så mån om att Vilja ska få en bra start på sin skolgång. Samtidigt är jag tacksam över att Vincent hamnat i en liten och helt underbar klass. Där oroar jag mig inte ett dugg. Puuh! 
 
Så. Lite ofokuserad har jag allt varit. Men nu är det helg och vi njuter av att vara lite lata och lediga. Igår var en annars rätt spännande dag. Min sambo vikade på min skola. Vi hade klassrummen mitt emot varandra. Det var en annorlunda upplevelse och absolut intressant! Jag hade ordnat material och  planerat dagen åt honom och som en sann pedagog färgkodat hela planering! Och ja, han skötte sig perfekt! Jag är stolt över honom. Tänk vad givande det kan vara att försätta sig i nya situationer? Otroligt stärkande. Sånt borde varje människa göra mer. Vi kan så mycket mer än vi tror! Skit i mönstret. 
 
Love 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: