På is

Bloggen ligger på is för tillfället.
Ni hittar mig på instagram undertiden (vi3motvarlden) ♥
 
 
 
 
 
 
 
 



Moderna familjer!

 
 



Happy Valentines day!

Grattis på namnsdagen önskar jag min son Vincent Valentin

 

 
 
 
 
 
 
Glad alla hjärtans dag! Här har vi satsat på bakelser dagen till ära - fria från fett och socker!
 
Nu ser vi fram emot Sportlovet. Herrejösses vad skönt det ska bli. V & V startar sitt lov med en tripp till mormor och morfar. Pannkakstårta och bubbelbad är beställt. Ingen tvekan om att det blir så. Jag och D blir själva och ska bara lyxa runt. En helg på herrgård väntar. Vad mer kan man önska sig?
 
 
Puss på er!
 
 
 



Födelsedagshelgen -still Young!











28 år? Vad är det? Ingenting! 

Jag ska berätta för er om min nya hobby: hundrarutan! Nu vet jag inte hur bekanta ni som inte är inom skolvärlden, är med en hundraruta? Men det är i alla fall en ruta med talen 1-100. Där sätter jag pekfingret på talet 28 och imponeras varje gång över hur kort bit jag kommit på hundrarutan. Yey! 

Om två år snackar vi 30. Men det tar vi då. 

Still Young! 





Vincent 9 år!












Mycket har hänt. Vincent har hunnit fylla och fira sina 9 år på jorden. Stor och stolt! Fattar ni? 9 jäkla år sedan jag klämde ut den där klumpen som jag trodde skulle ta livet av mig. Ut ur lustgasdimman och in i livets kärlekstunnel! Smack bara! Sådan kärlek - för ett barn! - hade jag aldrig känt förr.
 
I ett snötäckt skolskogen med trekamp, varm choklad, bullar och grillade marshmallows firade han med vänner. Både nya och gamla. Ända från Eskilstuna. Vilken lycka! 

Fröken A hjälpte mig med kalasstyrandet och jag konstaterar att vi alla borde ha en förskollärare i bakfickan. Tack darling! 

9-årstårtan



Matteklänningen!

 
 
 



Barn är ett folk..



Vilja har ett nytt husdjur. Viktor heter han. Han är en papegoja. Han äter solrosfrön och lördagsgodis. Vilja har byggt ett helt hem åt honom av en kartong. Där bäddas han ner på kvällen. Ibland tar hon upp honom och gosar lite. Vem har sagt att pärlplattor inte kan vara gosiga? 

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land.. <3



Tankar energi


Min vän Fröken A har funnit kärleken. I Nyköping. Kan ni förstå vilken lycka? Igår kunde vi spontandejta med långlunch på stan. Like back in the days! Till och med barnen var nöjda och kunde stillsamt catch up. Awesome! Jag är så glad för hennes skull. Och så är jag ego. Glad för min skull. Jag hade velat importera många nära och kära bort till Nypan. Det är en liten stad men det finns plats för oss alla. 

Annars har jag hängt på skoldisco, lagat gomiddag, bakat bullar (födelsedagar coming up!), fyndat löparskor, spelat fotbollsspel och städat i skrymslen och vrår. Someone likes bubbles.. Just saying! 

Skoldisco är rätt trevligt ändå. Två timmar att prata loss med andra discomammor. Och Vincent och Vilja var helnöjda. Vilja, i glittervåfflat hår, höll på att somna på SnowRacern hem. Trots två burkar läsk. Vincent berättade mäkta imponerat att han hört en pojke säga att han druckit SEX burkar läsk. Kanske var det samma pojke som tyckte att han kände sig lite full? Inte var det pojken i sammetsväst som dokumenterade hela discot med sin IPhone i alla fall. Han hade fullt upp. Två timmar mörker och skrik. Kanske var det pojken som fick en smocka på ögat? Man ska akta sig för att anklaga andra för att ha dansat och pussat ens tjej. Det var inte alla som fick dansa med tjejerna. Killarna ville gärna dansa tryckare berättade Vincent. Men det var svårt, för tjejerna ville inte. TROTS att killarna mutat med pengar. Nej, de är inga ekonomer de där tjejerna. Inte killarna heller för den delen. 

Jag känner att jag lyckats tanka energi den här helgen. Det är en härlig känsla. Att baka vaniljbullar till tonerna från Norah Jones kan vara sådan terapi? Det är min meditation. 






Gänget från förr 






Recension av vinterkläder från The North Face


Vincent är så fin i sina nya vinterkläder från The North Face. Grönt är skönt och LÄTTA men varma vinterkläder likaså. Kläderna är alltså helt otroligt lätta. Jag är imponerad. Vincent spelar fotboll året runt och han har inga som helst problem att röra sig i vinterkläderna, vilket man annars hade kunnat tro. Den löstagbara fleecen kommer kunna användas i vår och i höst. Den får nog följa med i campingpackningen för kyliga sommarnätter också. Vincent låter hälsa tummen upp! 

Nu när snön (äntligen) är här och ytterkläderna är blöta när barnen kommer hem från fritids så är jag lycklig över att Vincents kläder torkar snabbt. Simple as that men nog så viktigt. 

Och inte en enda gång har han klagat över att han fryser :) Vincent går på utefritids och bra ytterkläder är ett måste. Det ska bli spännande att se hur kläderna håller för att ärvas av lillasyster när vintern är över. Jag hoppas! 

Tack #thenorthface ! 



Den där minen



Ibland händer den. Den där minen. När vi var i Ungern och hamnade på haket Kiskakuk. Eller som sist, när man får en sån där inbjudan på Facebook till en sluten grupp? Man blir helt till sig! Undrar vad det kan vara för något top secret som JAG ska få ta del av? Woop woop! Kan det vara någon variant av Odd Fellow Women social media....? Har alltid undrat vad det där Odd Fellow är? När jag var liten trodde jag att det var gubbar med hög hatt som satt i ring och drack varm choklad. Tänk Hogwartsstyle. Trollkarlar. Jag tror det fortfarande. 

Hur som haver, den där minen? Jo. När jag inser att gruppen riktar sig mot mammor som vill gå ner i vikt. Eh? Somebody thinks I'm fat.. Tack som fan för den inbjudan! 

(Förlåt min kära vän C som står för denna inbjudan. Jag var tvungen. Det var lite kul.. Jag ska nog hitta en rolig grupp att bjuda in dig till.. mohaha! LOVE / Sophie). 





Status Januari

Januari. Say no more. Det är nu man bara vill snabbspola fyra månader framåt. Tre i alla fall. Fy fy fy!! Jag FÖRBANNAR de här månaderna. Inget att se fram emot. Långt as hell. Svinigt kallt. Mörker mörker. Grått grått grått. 

Det suger själen ur en'. Jag går ner mig. Känner ni? Eller är ni såna där hurtiga små djävular som gnor helgens uuuuunderbaaara skidåkning i fejset på era arbetskamrater på måndag morgon? Ni har knappt torkat bort blåbärsoppan ur mungipan.. 

Och där sitter jag. Egentligen helt nöjd med helgens huvudaktivitet: soffan. Tills de där hurtiga spräcker min bekvämlighetsbubbla. Det cyklas till jobbet ska ni veta. I snö, vind och minusgrader. Jajamensan! Inte jag. De andra. 

Plötsligt hör jag min mun forma orden "Jag åker bil till jobbet". Fan. Tabbe. Alla vet ju att jag bor bara fem minuter bort. Jag försöker rädda upp situationen med det fräsiga argumentet "jag förtjänar det!". Jo hej kokosboll. Jag har släpat barn och vagnar och matkassar rakt genom Eskilstunas ghetton årstid efter årstid. I piskande höstregn, ökenhetta och svidande kyla. Jag tycker på allvar att jag förtjänar att använda min bil efter att jag köpt den. Om så för fem minuter. Helt ologiskt. Jag ljög nog lite oxå. Egentligen avskyr jag bara kyla. Helt logiskt, 

På vägen ut från personalrummet slår det mig! Jag har ju varit på badhuset i helgen! Ååh!! Varför sa jag inte det? Ni fattar?! Sportig as hell..(!).

Se nedan: min tillvaro just nu. Min gå i ide-drift går på högvarv. 










Present från en elev






Pepp i kylan!

 
 
 



Nyår












Att ta sig samman


Familjen. Det är mitt allt. Det är vad jag lovat mig själv att lägga min tid på. Mina kontakter i bloggvärlden bombar med juliga och ny start på året-uppdateringar. Jag kände att det var dags att höra av sig. Göra mitt avtryck i den andra världen. Sociala medier- världen. 

Tiden innan jullovet var den tyngsta på väldigt länge. Två barn som mått dåligt. Något som de aldrig förtjänar. Men det är ett faktum. De växer. Blir äldre. Klokare. Plötsligt försöker man finna ett logiskt resonemang kring den där frånvarande pappan. Han har, är och kommer säkert alltid att vara frånvarande. Dyka upp ibland för att sedan försvinna. Det är något som vi och framförallt barnen måste lära sig att hantera. Det är lättare än vad man tror för små tunna axlar att ta på sig stor tung skuld. Vi är ute på djupt vatten. En desperat vädjan till BUP. Hjälp! Och vad blir resultatet? En trött psykolog som via telefon ger mig det briljanta tipset att rama in ett foto på pappan. Tack som fan.  Vilken respons! Här står jag maktlös till tusen och ser på hur mina barn tar ut sin sorg på olika destruktiva sätt. Och en psykolog ber mig rama in ett foto på barnens pappa. FÖR DET HAR JAG JU ALDRIG GJORT! Jo. Det är klart jag har. Men det spelar ingen roll. Jag citerar ett av mina barn "nej mamma, jag vill inte ha ett kort.. Du vet ju vad som händer. Jag blir bara mer ledsen". Jag hade behövt mer än det briljanta tipset. Men icke. Men tack vare stöd i närheten har vi andra trådar att dra i och förhoppningsvis är bollen i rullning för att resultera i något konkret efter jullovet. 

I samband med detta hade jag en lite omtumlande period på jobbet. Troligtvis för att jag var så ur balans med allt på hemmaplan. Känslor blir så förstärkta när det det blir för mycket. För mycket. En nära vän berättade om hur hon hade jobbat. Och jobbat. Och jobbat. Tills hon klappat ihop. Men hon märkte inget. Det var ju så kul? Jag kan känna igen mig i det där. När man älskar sitt arbete och man njuter av att göra allt perfekt. Då är det svårt att känna av den där nyttiga balansen. Jag måste bli bättre på den. 

Innan jul kämpade jag HÅRT med att hålla ihop mig själv. Åter igen, det var för mycket. För mycket känslor i omlopp. Men jag lyckades. De där sista veckorna kändes som ett maratonlopp där jag var otroligt målinriktad: ta dig samman! Håll ihop till jullovet! Jag klarade det. Störtade in i ledighet och julen som jag älskar så. Som om det vore magi så var all känslomässiga stress som bortblåst. Det var det som behövdes. Tid. Tid för mig och familjen. Jag är mer i balans och framförallt mår mina barn bättre. De behöver också tid. Utan stress och press. Och så har de fått träffa sin pappa under julen. Det hjälper. Om så för en liten stund. 

Vi har betat av magsjuka, influensa och kräksjuka - de heliga tre! Och vet ni? Det spelar ingen roll. Jag älskar ändå den här ledighetens magiska inverkan. Lite magsjuka? Vad är det? Till skillnad mot ett blödande hjärta. 














Julen firades i Eskilstuna hos mina päron. Bästa julklappen fick vi från mina föräldrar: Vaccination mot TBE för hela familjen. Tack älskade mor och far! Ett annat lyckligt moment är syrrans nyhet: hon kilar stadigt! Hihi.. Jag är så lycklig för hennes skull :) 





Vinnaren av ett ångstrykjärn från Tefal

Grattis Elin! Och God Jul! Ditt strykjärnsrim är i världsklass! 

"Detta järn, är verkligen modern. Helt odramatiskt, åker sladden in automatiskt. Olycka kringgås, med ett säkerhetslås. Så när du nu ska stryka, börjar det aldrig ryka. En bra pinal, av märket Tefal, som snabbt blir sval. Du hinner inte bli less, för den gör allt i express, med finess, och du slipper stress. Efter denna jul, blir strykning kul."




Jättekul att så många var med och tävlade. Och så duktiga! Hade velat posta ångstrykjärn till er alla!





Av alla dessa fynd..


Av alla dessa konstiga saker som barnen hittar och släpar hem så är nog det här det sjukaste! 

Ett fin fynd, tycker Vilja. Direkt från skolskogen! Mamman fick en chock när hon öppnade ryggsäcken. 






Tävla om ett ångstrykjärn från Tefal! Happy christmas :)

Gissa hur grymt det här strykjärnet är? Ett ångstrykjärn vid namn Tefal Pro Express. Det ser ut som ett rymdskepp och beter sig utomjordiskt bra! Jag erkänner, jag är dålig på att stryka.  Har inte tålamodet. Men med det här järnet går det snabbt och det är kul! ((Hoppas sambon aldrig läser detta)) 

En av de bästa sakerna tycker jag är säkerhetslåset. Det behövs i en stressad barnfamilj! Och sladden som dras in automatiskt a'la dammsugarsladd är en sån där fantastiskt funktion som man inte visste att man saknade förrän man hade den! 

Men nu är det inte bara jag ska som ska få ta del av det här utan också ni! Se det som en tidig julklapp som kan underlätta er vardag.

För att vinna ett ångstrykjärnet Tefal Pro Express (värde ca. 3000 kr) så ska du i en kommentar dela med dig av ditt bästa julrim på strykjärnet! Vinnaren utses på torsdag 19/12. 

Och var nu extra snäll (i jultider och allt) och dela med dig av tävlingen! 














När familjen behöver mig

När familjen behöver mig så får bloggen stå åt sidan. Det är jag inte ledsen för. Att fördela min tid på bästa möjliga sätt är och förblir ett ständigt mål. 

Julen stundar. Vi har redan hunnit med att fira Lillejul här. För sedan sprids vi ut åt olika håll och kanter. Välkommen till den nya familjen och allt som följer med den. Kärnfamiljen i all ära men på det här sättet blir det i alla fall aldrig tråkigt. Omväxling förnöjer. 

Hur som haver. Julen och familjen. Det går hand i hand och på något sätt tror jag att kärnfamiljen hamnar i fokus en hel del. Det är uppvisningar och andra sammankomster som föräldrar förväntas vara med på. Mammor och pappor som bor under samma tak gör sig synliga och föräldrars frånvaro gör sin påmind.

Mina barn har en jobbig tid just nu. Jag vet inte vad som utlöser det men jag gissar att det är som ovan skrivet. Att deras pappa bor i ett annat land och finns där ibland 
är något som de kommer att få lära sig att leva med. Jag kan kramas. Finnas där. Röja skuldkänslorna. Jag kan ta hjälp. Men jag kommer aldrig kunna fylla papparollen. Jag känner att jag står jävligt maktlös i detta. 

Mitt i allt det här är det en av de mysigaste men också jobbigaste stunderna i skol- och lärarvärlden. Terminsavslut. Och jag ska byta tjänst efter jul. Jag måste lämna ifrån mig den underbara klass som jag haft under hösten. Jag kommer istället att börja jobba som lärare för barn med autism. Bara det att tömma klassrummet.. Anar ni hur mycket man hinner samla på sig på en termin?

Min energi är slut för längesedan. Jag går inte ens på reserven längre. Jag går på envisheten. Det räcker veckan ut. Men när sambon ringer mitt i värsta hell hour: hämtningar, mathandlingar och leriga regnkläder under armen, och börjar babbla på om hur väl jag lyckats med gårdagens gryta som hamnat i dagens matlåda, ja..då bubblar det till lite i mig. Den bubblan är viktig när det dalar. 

Jao. Summan av kardemumman: livet är jobbigt just nu och jullovet har sällan varit så efterlängtat som nu. Just nu känns det som att jag valt helt rätt yrkesväg! 














Att älska eller hata julen?









Jag älskar julen! Är det konstigt? Det finns många som avskyr julen. Julen är en högtid som är mer djupt rotad som en familjetradition än  en fest för Jesus födelse. Kristendomens fotavtryck finns där utan tvekan. Men jag undrar hur många som firar jul just därför? Advent ankomst. Idag är det andra advent. Känner ni att ni förbereder er inför Jesus ankomst? Nä. Inte direkt va..

Julen är en ljuspunkt i den mörka vintern. En tid för eftertanke och tid för att rå om varandra. Dem vi håller av mest. En tid för att unna oss lite av den annars så frånvarande kvalitetstiden. Med risk för att låta skittöntig.. Men julen är kärlek för mig. Visst kan man träffas som familj och rå om varandra ÄNDÅ. Utan att det är jul. Men ärligt. Hur många gör det? Det är praktiskt med julen. 

Allt som hör till julen, ljus, gran, pepparkakor och julklappar. Det är sånt där extra plus i kanten som sätter guldkanten på den deppiga vintern. Det får inte gå till överdrift. Vi får inte konsumera på bekostnad av vad julen EGENTLIGEN handlar om. De här sakerna är bara grädden på moset. Och på något sätt är ju julen barnens högtid. Det är fantastiskt hur december månad kan vara något så magiskt för ett barn. Vi behöver alla lite magi i vårt liv. Ta inte död på det. Att jag själv är barnslig förtjust i överraskningar får väl vara min anledning till att jag är en sucker för julklapparna. Jag älskar framförallt att GE. Och då gäller inte alls ju dyrare desto bättre. Det ska vara personligt. Jag ser det lite som en sport att hitta personliga presenter till dem jag älskar. Här finns det ju många motargument. Men så länge man har råd? Jag bestämmer ju över mina pengar. Men presenter kan man ju ge ändå. Ja, men hur många gör det då? Det är som alla hjärtans dag-motståndarna. Kärlek är inte presenter! En ros kan du få ändå! Jag håller med. Men jag kan ändå tycka att det är trevligt med ett romantisk inslag i vardagens ekorrhjul. Det är praktiskt med en dag då vi garanterar romantiken. Jag står för det. Jag skulle kunna leva länge på en ros. Cheesy or not. Och om den där rosen kom ändå, fine! Men gör den det? 

Men allt slöseri på pengar då? Är det inte äckligt? När det finns de som inte har råd till mat för dagen. Ska vi lägga våra pengar på onödiga julklappar då och gynna vårt konsumtionssamhälle? Ja! Det ena behöver inte utesluta det andra. Julen är som sagt en tid för eftertanke och människor blir ofta mer givmilda. Är inte det konstigt? Trots att vi konsumerar. Men det här handlar ju inte bara om julen. Hur fördelar vi våra pengar resten av året? Hur mycket pengar spenderar vi på resor till Thailand? Cigaretter? Hur mycket pengar slösar vi inte på bensin när vi kan cykla istället? Hur mycket pengar bränner vi på EN krogrunda? Fredagsmyset? Säg mig att du spenderar dina pengar på endast nyttiga helgonförklarade saker och jag ger dig rätt att gnälla över julklappshandeln. 

Man kan inte hjälpa allt och alla. Men att på något sätt bidra? Det tycker jag är varje människas skyldighet. Jag skänker alltid pengar till Cancerfonden. Varje år. För det är ett hål att fylla som blivit viktigt för MIG. 

Jag förstår till viss del de som inte alls får samma känsla i kroppen när julen närmar sig. De som önskar att julen inte alls existerade på samma sätt som den gör för många. Även om jag själv inte känt det.  Jag är evigt tacksam för att växt upp i en Svensson-familj där mina barndomsjular varit som hämtade ur sagans värld. Vita, varma och glittrande. En strumpa och gröt är sällan så magiskt som vid jul. 

Men om man har rötterna i en trasig eller i alla fall kantstött barndom och familj? Om julen aldrig varit ett glädjeämne i ens barndom? Om det har handlat om bråk, fylla och misshandel? Jag förstår. Jag klandrar inte er. Men om ni blir vuxna och får egna barn så hoppas jag att ni för era barns skull har styrkan att bygga upp en värme kring julen. F.ö.r  e.r.a  b.a.r.n.s  s.k.u.l.l. 

Jag skulle önska ALLA barn en magisk jul. Alla barn som nu är vuxna. Alla barn som nu är barn. Alla barn som kommer bli. Av hela mitt hjärta önskar jag er december och magi. 









Tidigare inlägg