Skogskalaset


I helgen ägde den stora skogskalaset rum! Vilja var helnöjd. Alla barnen verkade nöjda. Milt väder. Skogsluft, grillade marshmallows, varm choklad, pepparkakor och bullar. Trekamp och skattjakt. Simple as that. Vi startade kalaset med att barnen delades in i fyra olika lag. Första grenen ut var hinderbana. Varje gren gav varje lag ett poäng. Varje poäng byttes sedan ut till en ledtråd i skattjakten. 

Efter första grenen fikade vi runt elden. Vilja öppnade presenter och lite fri lek. Andra  grenen bestod av Skogsshopping. Varje lag fick en handlingslista (det gällde att ha någon läskunnig i sitt lag) där minst fem saker skulle "shoppas" för att få poäng. 

Sista grenen var lite mer estetiskt lagd: skogskonst! Varje lag skulle tillsammans skapa en tavla med hjälp av naturmaterial. Jag använde små bitar av vaxduk för att skapa en inramning. 

Kalaset avslutade med skattjakt. Skatten bestod av små minipåsar med lite godis. Skumtomtar och polkagriskäpp. Påsarna gjorde vi av kaffefilter som vi dekorerade med vaxkrita och sedan knöt ihop med vanligt presentsnöre. 

Kalaset var som sagt väldigt uppskattat och inte alls så krävande. Skogen är stor. Vilja kunde bjuda hela klassen utan problem. Det enda som kostade var det som bjöds. Den här typen av kalas känns oerhört befriande. Jag tycker att det har blivit sådan press kring kalas. Den som har kalas på det största lek-och bussandes vinner. Typ. 

Det här är bevis för att det går att skapa ett grymt barnkalas med väldigt få medel! Hoppas att jag kan inspirera någon stressad kalasförälder där ute.. :) 

/Kalasmullemamman


Vilja bakade pepparkakorna själv! 

Och dekorerade kaffefilter a'la godispåsar själv.















Pepparkaksdass - vad annars?


Vilja och den där supermostern utför konstverk a'la underverk! 




Gamla Viljutt is back ♥

 
 
 
Idag har Vilja fått sin belöning för att hon varit så duktig i skolan. Bra-boken och samlandet av klistermärken har verkligen gett resultat! Jag har fått återkoppling av fröknarna och nu börjar de känna igen den "gamla" Vilja. Hon har släppt ner axlarna, slutat bita nervöst på naglarna och tar inte längre på sig rollen som någon gangsterledare. Det är OTROLIGT skönt att höra. Jag är så stolt över Vilja. Vi har tjatat och gnatat. MEN. Det har gett resultat. Nu lägger vi Bra-boken åt sidan ett tag. Förhoppningsvis för alltid. Den behövs inte längre. Men vi kommer att fortsätta att utvärdera skoldagarna muntligt. Alltid. Det är otroligt viktigt att låta Vilja berätta om sin skoldag så hon får tid att bearbeta dagen och jag kan berömma henne för allt bra hon har gjort. Och händer det något tokigt så tar vi det direkt för att satsa på nya tag dagen efter. 
 



Skogskalas coming up!

 
 
Vilja täljer på fritids
 
Mina ungar har världens bästa fritids. Det är ett utefritids. Verksamheten bedrivs alltså till största del utomhus. Vincent och Vilja har själva valt att gå på detta fritids och jag är mycket lycklig för det. De älskar att vara utomhus. På fritids får de hänga i skogen, äta mellis utomhus, grilla sitt eget mellanmål, tälja - men först fick de ta knivkörkort!,  bygga koja, tälta i indiantält, gå hitta vilse-kurs och mycket mycket mer.
 
Nu är det bara några veckor kvar till Vilja fyller år. Hon räknar ner. Inte bara varje dag, utan flera gånger om dagen. Hon fick vara utan barnkalas förra året när hon fyllde år eftersom vi då var i mitt i flytten och byte av stad. Vi hade inte lärt känna så mycket nya vänner. Så nu ska vi slå på stort denna gång! Hela klassen ska bjudas och fler därtill. Viljas önskan. Mammans lag. Det är lite svårt när de fortfarande är så pass små att de inte hunnit bonda bästisar ännu. Vilja leker med många kompisar. Då kan man inte plocka ut bara några stycken. Det är klart hela klassen ska bjudas! Jag tänker som så att det också har varit sorgligt tufft i Viljas klass och just därför är det bra om hela klassen kan ses tillsammans.
 
Jag vägrar dock att öppna upp mitt hem för 25 sockerhöga ungar. No way! Been there, done that. Jag tänker inte heller lägga ut flera tusen kronor på att anordna ett kalas på något lekland eller dylikt. Nej, i år kör vi ett Skogskalas! Det är ju perfekt. Skogen är stor nog för alla och jag slipper underhålla eventuella föräldrar i mitt kök där jag drar stressade skämt och skäms över att vi inte dricker annat än pulverkaffe. Nu kan jag sätta en marshmallow på spett i eventuella föräldrahänder och så slipper vi den där tryckta stämningen. Vi håller till i den lokala "Skolskogen" där det finns både hinderbana och grillplats. Vi grillar marshmallows över eld och bjuder på varm choklad och bullar. Dresscode = regnställ och kul på huvudet (är det kalas så är det!) 
Jag ägnar min rast idag åt att planera för kalaset. 
 
Aktiviteter i lag:

Skogsshopping (hämta saker från lista, få poäng på varje hämtat föremål)

Skogskonst (poäng på att göra en skogstavla)

Hinderbanan på tid (poäng)

Fri lek

Fika

Antal insamlade poäng ger antal ledtrådar till skatten

Skattjakt! Ledtrådar till skatten (skatten = godispåsar)

 

Simple as that. Och jag erkänner att jag pressat utefritidsfröknarna på min egen skola på lite inspiration här.. Woop woop. Vad tror ni? Min största farhåga är elden. How to do? Min kollega lugnade mig "Det är INGEN fara! Det finns instruktioner på youtube!"  Och ja! Det finns hur mycket som helst! Ska man satsa på björknäver eller ska man stajla till det lite med borr och båge? 

 

 

Mullemamman

 

 

 

 
 
 



Belöna eller bestraffa?

Jaha då var redan helgen här. Efterlängtad och alltid lika helgad. Föräldramötet på Viljas skola i veckan gick bra. Engagerade föräldrar! Vilket känns som det mest grundläggande. Kontakten mellan hem och skola är så otroligt viktigt! Visste ni att när det t.ex gäller barns läsning så hamnar föräldrar på första plats att spela den avgörande rollen när det gäller detta. På andra plats kommer....TV:N! Skolan får nöja sig med en ynka tredjeplats.


Hur som helst har det arbetats fram en konsekvenstrappa i Viljas klass. Det är bra att åtgärder sätts in, speciellt som att en resurs blir placerad i klassen på förmiddagarna. Men jag är mer för att belöna. Jag tror att barn (och undrar om det inte också är bevisat?) är mer mottagliga för positiv förstärkning än tvärtom. Jag är rädd för att det blir för mycket fokus på det negativa. Vi jobbar jättemycket med skolsituationen på hemmaplan just nu. Vilja har lyckats samla ihop sina tio första klistermärken under den här veckan och det är helt fantastiskt. Den bästa veckan hittills!


Hur fungerar det? Hon får ett klistermärke per dag om hon haft en "bra" dag. Dessa klistras in i en vackert dekorerad bok som vi valt att kalla "Bra-boken". För att fläska på lite status på den här boken tog jag med den till Viljas skola och introducerade den för henne ihop med skolans specialpedagog. I början av har boken har vi punktat ner några enkla saker som vi tillsammans har kommit överens om. De handlar om vad man kan göra för att bidra till arbetsro både för sin egen och andras del. Det viktiga med de här punkterna är att Vilja förstår dom, att de är möjliga att uppnå och att de är mätbara eftersom det är dessa vi grundar belöningen på. Att bara använda sig av att "Vilja ska bidra till arbetsro" är inte tillräckligt specifikt. Det är väldigt svävande och svårt att mäta. Vi har t.ex valt: "Vilja ska sitta på sin plats i klassrummet om" "Vilja ska räcka upp handen och inte prata rakt ut om hon inte har ordet" "Vilja ska inte svära eller säga fula ord".

 

Efter varje skoldag sätter jag mig ner med Vilja i lugn och ro och så får hon berätta om hur dagen har varit. Vi använder en sida per dag i Bra-boken där hon själv får skriva om dagen. Efter att hon har skrivit om sin dag så ritar hon din känsla för dagen med hjälp av en smilegubbe. Om hon har uppfyllt sina utsatta mål så får hon välja ett klistermärke som vi klistrar in i slutet på sidan. För att förtydliga skriver vi också vilket nummer klistermärket har i ordningen.

 

Denna gång hade vi bestämt att 10 märken = valfri bonusaktivitet med mamma. Vilja valde bowling. Den här veckan kompletterade vi målen med ett uppdrag i form av att Vilja ska prova leka med en ny kompis på rasten varje dag. Detta med två syften: 1. att bryta Viljas vanliga mönster där hon hamnat i en dålig kombination med vissa barn. 2. att låta Vilja få chans till att samla ihop sina tio märken under en inte allt för lång tid - för att visa på att det är möjligt och att det lönar sig. För uppdraget har hon också fått ett klistermärke per dag - om hon klarat av att leka med en ny kompis.

 

Vi har gjort uppdraget lite speciellt genom att rita det i form av ett hjärta där vi skrivit alla nya kompisar runt om och klistrat märken. Det här kan man ju tycka och tänka en hel del om. Ska man belöna sitt barn för att leka med andra barn? Svar ja. Det här och resten av belöningarna är ju en tillfällig insats med syfte att stärka Vilja och bryta ett dåligt mönster. Nu har vi använt Bra-boken i två veckors tid och det har redan öppnat upp nya dörrar för Vilja. Det här har gett Vilja en möjlighet att känna sig stolt. Alla barn är olika och just nu behöver Vilja otroligt tydliga ramar för att få en bra skoldag. Det här med Bra-boken är som sagt inget som kommer hålla på i all evighet och hur vi använder den kommer vara lite föränderligt beroende på vad som behövs. Redan till nästa vecka har vi bestämt att vi ökar på antalet märken till 20 för att få en bonusaktivitet. Vilja har valt lekland till nästa gång. Vi kommer fortsätta med kompisuppdraget vilket kommer ge chans till två märken per dag.

 

Hur kan jag lita på mitt barn? Den första veckan bad jag Viljas fröken återkoppla till mig varje dag om hur Viljas skoldag hade varit. Vilja visste inte detta. På så sätt ficka jag en uppfattning om Viljas förmåga att utvärdera ärligt. Och barn är otroligt ärliga! Mer än vuxna. Nu återkopplar Viljas fröken endast till mig de dagar som inte har varit bra. Men det har inte varit några problem att utvärdera. Vilja är ärlig.

 

Vilja har valt att bjuda med sina syskon på hennes första bonusaktivitet. Vilken lycka! "Taaack Vilja!". Det i sig är stärkande. Så snart ska vi bege oss till Nyköpings bowlinghall.

 

Happy saturday!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Det dåliga samvetet, den stora dagen och en känsla av rätt

 
Viljas klädval första skoldagen var solklart: HUG ME OR I SHALL DESTROY YOU! #rakapuckarlixom 
 

Hello sunshine! Vilken vecka vi har haft. Jag har haft fullsmock på jobbet. Allt arbete inför att ta emot ny klass och samtidigt har det varit utbildningar instoppade där emellan. Ibland passerar sånt bara. Lägger sig tryggt i något fack i hjärnan. Men den här gången blev jag  så inspirerad och motiverad att jag hade svårt att släppa det.  Mina tankar har farit kors och tvärs den här veckan. Det handlar om digitala läromedel och flipped classroom som jag känner ju faktiskt är helt rätt!  Det vänder upp och ner på våra tankar om traditionell undervisning och skapar meningsfullt lärande. Som det ska vara! 
 
Igår tog jag emot min klass som är en 4-5:a. Oj så kul det var att träffa dom! Nu har jag inte haft klass sedan ungefär ett år tillbaka. Och det känns SÅ rätt. Jag vet vart jag vill ha min roll. Och barnen var så goa. Vilken härlig höst jag har att se fram emot! Och med tanke på att vi alla lärare uppträdde med gangnam-dansen a'la flashmob gör ju höstterminen himla spännande. Vi har ju satt ribban. Barnen var impade!
 
Igår var också en stor dag för alla våra barn i familjen. Sambons barn började 5:an och förskoleklass. Stort. Vincent började 2:an och Vilja - min lilla pluttunge!! - började i ETTAN. Och vart var jag? Inte där såklart. Fy fan vad det krampar i mammahjärtat när man inte kan följa med. Inte vara där och dela den stora stunden. Att veta att hon fick gå dit själv när säkert de flesta barn hade sina föräldrar med. Det är den svidande nackdelen med att vara lärare. Och nu har jag inte min familj i samma stad heller. Det är inte lika lätt för mormor och morfar att agera stand in. Som tur är så vet jag att jag har en dotter som är redig som få och klarar sig utomordentligt utan mig. Men ändå. Jag BORDE ha varit där. Stackars unge. Jag gjorde mitt bästa för att gottgöra mitt frånvarande igår eftermiddag då vi drog på shoppingtur och handlade de allra snyggaste pennor, suddgummin och pennfodral. De stora barnen fick en varsin bok att läsa varje kväll. André Pops böcker: vinterkampen och sommarkampen - tips tips! Bra kapitelböcker som passar både högläsning och egen läsning.  Den äldsta fick Ingelin Angerborns  nya bok Tredje tecknet. Angerborns böcker är otroligt spännande och nervkittlande. Min erfarenhet är att de är bra böcker för att skapa läslust hos lite äldre barn. Tips tips! 
 
Idag kommer syster hit. Jag och sambon är bjudna på 30 års fest. Syrran ska vara barnvakt. Men innan dess har vi två barnkalas att avklara. Dagen är igång. Och snart ringer Leila och vi ska utvärdera min träning. Som är åt skogen. MEN. Jag hoppas hon kommer bli glad när man droppar nyheten att jag ska springa Tjurruset (!!)... 
 
 
Önskar er en härlig dag och TACK för att ni fortsätter att besöka mig 



Har du barn som ska börja Ettan? TÄVLING!

 
 
Skoltider! Snart är vardagen igång för oss flesta, med både jobb och skola. Tiden efter sommarlovet är förändringarnas tid. Sommarlovet är långt och våra barn växer. Liten blir stor. Att börja en ny årskurs är kanske inte alltid helt lätt. Ett av de största stegen kan vara att börja ettan. Skola på allvar!
 
Vincent tog steget förra året. Han är inkörd i skolkuturen. Han ska börja tvåan. Nu rullar det på. För min dotter Vilja pirrar det rejält i magen när hon tänker på fredag. Största starten av dem alla hon börjar ETTAN! Ny fröken, nytt klassrum, nya rutiner. Skolbarn på riktigt! MEN. Jag vill ändå i det här passa på att lyfta fram förskoleklassen - tänk vilken viktig roll den har! Våra barn får chans att på ett lärorikt och lustfyllt sätt slussas in i skolan och dess kultur. Utan förskoleklassen hade det inte varit helt lätt.
 
Hur som haver så har Majema som är ett förlag som bl.a. erbjuder läromedel kommit ut med en första bok i en serie som riktar sig till föräldrar som har barn i skolåldern. Den första boken heter Att gå i ETTAN. Jag gillar den här boken! Den är verkligen konstruktivt uppbyggd. Tips och idéer om hur du kan hjälpa ditt barn på hemmaplan med ämnen som t.ex. taluppfattning blandas med simpla men nog så tacksamma tips på snabbfixade mellanmål. Och så är boken illustrerad på ett himla snyggt sätt! Det blir kul att läsa den. Och den här boken läser man inte från pärm till pärm. Jag ser den mer som en handbok med möjlighet att läsa fram och tillbaka i. Upp och ner om man vill. Språkutvecklande värre.
 
Håll er mer uppdaterade om böckerna i serien Hej skolan! på Majemas facebooksida.
 
Jag har ett ex. av boken Att gå i ETTAN som jag gärna vill skicka till någon av mina läsare. I serien finns även anpassade arbetshäften som jag skickar med. Om jag var ER, hade jag velat vinna det här. Straight from my kombinerade föräldra- och lärarhjärta ♥
 
Hur gör du för att vinna? Kommentera med namn, kontaktuppgift och så skriver ner ditt bästa mellistips. Dela gärna inlägget så att fler får chansen :) Tävlingen avslutas om en vecka från och med idag.
 
 
 
 
 
 



Inget barn ska behöva drunkna!

 
Trygghansa har i samarbete med Svenska Livräddningssällskapet tagit fram ett koncept som de kallar Babybojen. För "Barn drunknar innan de får chansen att lära sig simma". Jag tycker det här är viktigt. INGET barn ska behöva drunkna. Jag håller själv på att traggla simning med mina barn 6 och 8 år. Det är en fruktansvärt bra livförsäkring att kunna simma och ju tidigare desto bättre. Babybojen handlar om att lära barn  flytkunskap och vattenvana, redan från tidig ålder.
 
På Youtube kan du söka på Babybojen för att få tips och råd kring flyt- och vattenvana. Du kan också läsa mer om det här hos Trygghansa
 
Jag har ett fint Babybojen-kit som kan användas för att öva flytvana med din bebis hemma. Jag vill gärna skicka det här kitet till någon av er. Dela gärna det här med Babybojen och lämna uppgifter så jag kan kontakta dig. Om en vecka utser jag en som får Babybojen-kitet hemskickat till sig! 
 
 
 



Projekt Sommarläsning 2013 - utmaning

Idèen med läslandslaget sporrade oss verkligen här hemma. Vi ville göra någonting av det. Vi tycker mycket om läsning i vår familj och i och med min utbildning inom språk och språkutveckling så vet jag hur oerhört viktig läsningen är. Men en liten utmaning kan inte skada. Ibland har man så mycket annat att pyssla med att läsningen åker ner på prioriteringslistan. Därför är utmaningen på plats - för både stora och små. 
 
Utmaningen:  att läsa 30 stycken böcker. Tillsammans. Allt räknas, långa som korta texter och läsning i alla dess former. När vi har läst 30 böcker så kommer vi göra något kul. Är ni med på den här utmaningen? :D 
 
Jag kommer att dela en kort bokrecension för varje bok här på bloggen under kategorin Projekt sommarläsning 2013.  Gör gärna detsamma ni oxå. Ett bra sätt att inspirera varandra! 
 
Tillsammans kan vi låta sommaren 2013 bli till den bäst lästa sommaren! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Vad är klockan? - tips

Behöver ni träna klockan där hemma? Lite papperslappar och kludd (well, i Nyköping har jag märkt att man säger KLET men i Eskilstuna säger man KLUDD!) och så ska ni se att ni hjälper det där klocktragglandet en liten bit på traven :) 
 
Eftersom vi har lite spridda åldrar på barnen här hemma så tränar vi både digital och analog klocka.
 
 
 
 
 
 



Tips! Storybird.com

 
 
 
 
storybird.com
 
Så himla kul grej! Främst tänkt som ett tips till mina lärarvänner - både dom jag känner och inte känner. Men det här är någonting som jag tycker att barn kan sitta och pyssla med hemma också (även kul för vuxna!). Sidan är på engelska men väldigt enkel sådan. Lätt att förstå.
 
Det hela går ut på att man skriver berättelser till bilder som man sedan kan dela online. Man kan inte spara ner berättelsen men den finns på ditt egna konto och du kan välja om andra ska få läsa den eller om den ska vara privat. Kul grej helt enkelt! :) Och det är gratis att öppna ett konto.
 
Bilden ovan är ett test på Poems, som jag hoppas man snart kommer att kunna använda fullt ut. Perfekt för att krydda engelskalektionen med lite hederlig lust att lära! Berättelseskrivandet på Storybird kommer jag att använda för både svenska och engelska. 



Familjeekonomi - om kärlek och att vända på slantarna

 

De senaste 5 åren har jag levt som ensamstående mamma till två barn, studerat och låtit lånade pengar från CSN försörja oss. Visst är det sura pengar att låna. Men jag försöker att se det som en investering i mig själv och mina barn – vår framtid. Nu är jag färdigstuderad. Jag har en bra grund att stå på. En utbildning.

 

Det här med ekonomin har inte alltid varit lätt. När man pluggar och lånar av CSN så upphör alltid pengarna att rulla in under sommaren. Sommarlovet. Den första sommaren ordnade jag sommarjobb på ett äldreboende där jag slet ut mig både fysiskt och psykiskt. För en himla ynklig lön såklart. Jag jobbade kvällar och helger vilket resulterade i att kvalitetstiden med mina barn minimerades. Jag fick ordna med barnvakt flera gånger i veckan för att kunna jobba. Jag lovade mig själv att aldrig mer jobba på det sättet. Nästa sommar fortsatte jag istället att plugga. Jag läste så kallade sommarkurser. Jag fortsatte att få CSN. Åter igen: sura pengar. MEN. Det var en fortsatt investering i mig själv och bäst av allt: jag fick tid med mina barn som jag aldrig hade fått annars. Det finns inget pris i världen på den tiden. Folk brukar ställa frågan hur jag har orkat plugga och samtidigt vara ensamstående med två barn? Jag brukar säga att det är det bästa jag har gjort! Jag har kunnat vara flexibel med mina studietider och fått så otroligt mycket tid över för mina barn under deras småbarnsår som jag tror att jag aldrig hade fått om jag jobbat heltid.

 

Kärleken till sina barn kommer man långt på. Men man måste också ha mat på bordet och tak över huvudet. Jag har till exempel alltid prioriterat boendet. Mina barn ska växa upp i ett lugnt och tryggt område. Oftast kostar det lite mer. Men tack vare bostadsbidrag från Försäkringskassan så har vi alltid kunnat bo skapligt bra. Vår första egna lägenhet vi bodde i var en liten etta. Det fick precis plats med en säng, en spjälsäng och en madrass till Vincent som låg på golvet. Ju mer jag har fått ordning på vår ekonomi och lärt mig fördela pengarna rätt desto mer har vi kunnat byta upp oss bostadsmässigt. Nu har vi som senast bott  i en jättefin topprenoverad 3,5:a på 84 kvm med både diskmaskin och golvvärme. Och som ni vet så är har vi nyligen köpt vårt första radhus tillsammans med min blivande sambo ♥

 

Ibland har vi unnat oss lite extra men då får man vara beredd att vända på slantarna. Mycket handlar om planering. När ekonomin precis går runt fram till den 20:e varje månad, då krävs det framförhållning.

 

Julklappar och födelsedagspresenter inhandlas under hela året och läggs på lager. Jag passar på när det reas! Kläder köps och säljs second hand. Pengar till vinterkläder och utrustning läggs undan under flera månader innan den första snön faller. Att ta sig från A till B görs via att åka kommunalt eller att använda benen. Maten planeras och storhandlas. Brödet bakas hemma och storkoken fryses in.

 

Vet ni vad man får på köpet med allt det här? Motion, organisationsförmåga, bra kost och vetskapen om att ha bidragit till en bättre miljö. Framförallt så vet jag att jag har förmedlat sunda värderingar till mina barn. De har lärt sig vad det innebär att vara klimatsmart. För det handlar inte bara om att spara pengar – vi sparar också på vår jord och dess resurser om vi tänker till en gång extra innan vi agerar och konsumerar.

 

Det är två jäkla bra flugor i en smäll..

 

 

We ♥ loppis!

 




Att separera

Att separera är lite som att dö en smula. Allt det man hade trott på går upp i rök. Inga drömmar. Ingen framtid. Och hur i helvete ska jag klara mig nu då? Så var det i alla fall för mig.

 

Jag träffade barnens pappa när jag var 17 år. Tre månader senare var jag gravid. Vi flyttade ihop. Han skaffade ett jobb. Jag satsade på att få så mycket som möjligt klart i skolan eftersom jag fortfarande gick på gymnasiet. Vi skulle fixa det här! Vi skulle minsann visa dom. Dom med deras blickar. Dom som vi visste vad dom tänkte. Kan verkligen två så unga människor ta hand om ett barn? Det där kommer aldrig att hålla! Han var min stora kärlek och nu väntade vi barn. Vi kunde vi inte föreställa oss något annat. Jag trodde att det var vi. För resten av livet.

 

Men hur mycket vet man om livet när man är 17 år? Med facit i hand så var det alldeles för tidigt att bli föräldrar. Vi lekte vuxna. Vårt förhållande blev allt mer infekterat och destruktivt. Men det sista jag skulle göra det var att låta dom få rätt. Dom med blickarna. Jag skulle kämpa för min familj. Jag skulle göra allt i min makt för att hålla ihop kärnfamiljen! Om det så innebar att sköta både hushåll och barn och samtidigt hålla käft. Husfriden mina vänner, husfriden. Och så länge det såg bra ut på håll så kunde jag nöja mig med det. Jag ville bevisa för världen runt i kring att jag klarade av mitt ansvar som mamma – mitt ansvar att vara en familj.

 

Men ack så fel jag hade. Nu vet jag att föräldraskapet inte hänger samman med kärnfamiljen. Nu vet jag att den där ytan inte är så viktig. För viktigast av allt är barnen. Och att hålla ihop ett öppet sår – som vår familj då var, är inte något som man gör för barnens skull. Det bästa jag kunde göra för mina barns skull det var att börja om på nytt. Vi tre. Det var jobbigt. Jobbigt som fan. Jag tror att det tog mig runt två veckor att sörja min dröm. Min dröm om kärnfamiljen. Jag satt på en stol i mammas och pappas kök och stirrade i väggen. Och så grät jag. Inte för den förlorade kärleken. Den var död för längesedan. Jag grät för att jag hade misslyckats. Och för att jag var rädd. Jag har nog aldrig känt mig så liten. Men den tiden var viktig. Jag behövde tid att sörja.

 

När två veckor hade gått så torkade jag tårarna och började sakta men säkert bygga upp ett nytt liv tillsammans med mina barn. Små men viktiga steg. Jag är otroligt glad över att jag har gjort den här resan. Jag har gått stark ur något som jag från början trodde var min död. Och för mina barns skull är det här det absolut viktigaste jag har gjort. 

 

Där och då är det svårt att förstå meningen med det hela men ge det tid. Och se tillbaka. En separation är slutet på något men också början på något nytt..

 

 Och för guds skull – länge leve familjen i ALLA olika sorters konstellationer!

 

 

 




Höstpyssel!

 
Förra helgen höstpysslade vi här hemma. Vi införskaffade oss en hel hög med silkespapper i olika färger och sedan gick vi loss med sax och lim. Det första projektet blev ett (förvånandsvärt) fint höstfönster
 
Jag visade barnen hur man kunde klippa ut löv från dubbelvikt silkespapper och när vi hade massor med fina löv i olika höstfärger så var det bara att börja limma fast på fönstret med limstift (bara att ta bort med våt trasa sen). 
 
Jag har även gjort ett höstfönster med mina elever i vårt klassrum. Tanken var att låta varje barn göra ett varsitt löv som de sedan fick fästa på fönstret. Det ska vara något som alla har varit delaktiga i. Tips tips! 
 
 
 
 
 
Voilá ett höstigt köksfönster! 
 

 
Av silkespappersresterna gjorde vi fina höstkort. Ett dubbelvikt papper, en trädstam ritad med krita och
sedan ihoprullad silkespapper som limmas fast till lövkrona. Hur glad tror ni inte att man blir om man får ett sånt här kort på posten? Bara för att fira hösten! Kort med snigelposten borde för övrigt skickas allt oftare. Vincent skickade ett så fint höstkort till sin pappa i Norge. Jag tror det är väldigt uppskattat! 
 
 
 
 
 





Shintai Kempo

 
Vincent och hans kompisar har börjat med något som heter Shintai Kempo två ggr i veckan. Det är ett självförsvarssystem baserat på hårda och mjuka tekniker, traditionell kampteknik med rötterna i bland annat Kung Fu (hoppas verkligen ni blir impade av mitt kunnande!). Killarna är helt sålda på det här med Kempo och jag tycker att det verkar vara ett himla bra val av aktivitet, som jag oxå kan rekommendera. Tränaren har bland annat förklarat för barnen att mycket handlar om att lära känna sig egen kropp och rörelse. De första gångerna hade alla barnen lite myror i brallan men redan nu efter bara några gånger så verkar de mer lugna och fokuserade. 
 
Vi har avvaktat med att köpa dräkt innan vi varit säkra på att barnen vill fortsätta med kempon men nu har de
äntligen fått sina dräkter och Vincent är stolt som få! Till jul skulle de få ta sitt första bälte berättade Vincent ivrigt för mig efter senaste träningen. 
 
Imorse när jag vaknade så satt han vid tv:n. Iförd kempodräkten ♥
 
 
 
 



Rysliga boktips

 
Martin Olczak som  har skrivit Megakillen har också skrivit böckerna om Jack Nilsson. Jack är en pojke vars föräldrar är försvunna. Med hjälp av moster Betty och en gammal trolldomsbok tar Jack upp jakten på sin mamma och pappa. Jakten utspelar sig i fyra delar bland kullerstenar och varulvar i Stockholm stad. 
 
Jag jämför böckerna om Jack med LasseMaja-böckerna som mina barn tycker så mycket om. Men jag tycker att LasseMaja inte är riktigt lika spännande som böckerna om Jack. Vincent och Vilja har lyssnat med stor spänning till Jacks äventyr. Tips tips!
 



Lek och lär!

 
 
Får det lov att vara lite sop(p)a?
 
 



Två mamas. Tre barn. Ett tält.

Här kommer en liten fotobomb del 1 från vår tältsemester förra veckan. 
Malmköpings camping precis vid Hosjön är superfint! Jag kan verkligen rekommendera
er att åka dit om nu är sugna på att campa.
 
Det här var våran fjärde campingsemester tillsammans med Fröken A och K.
Vi börjar bli rutinerade nu! Och jösses vad jag gillar den här campingfeelingen som
infinner sig så fort man fått upp tältet. Klockan och tiden existerar inte längre. Man bara
lallar runt. Myser och slappar. Barnen leker, träffar nya kompisar och mammorna lapar sol med
ett glas rött. Alla bekvämligheter har vi: toa, dusch, kyl och spis. Allt i servicehuset. Men vi sover i tält.
Det är så mysigt. Barnen älskar det. Och att jag med min onda rygg kan sova flera nätter utan problem på inte mer än liggunderlag är ju ett mirakel. Det måste vara all den friska luften? 
 
Det vimlar av barnfamiljer och vi träffar flera stycken trevliga människor som vi
campingminglar med. Hur ofta händer det på hotell? 
 
Vi äter när vi är hungriga. Vi sover när vi är trötta. Vi låter disken ligga i det våta gräset till morgonen
därpå. Fotbollar, badpuffar gummistövlar och våta badkläder ligger utspritt likt ett konstverk av
sommarminnen runt vårt tält. Det ser faktiskt ut som ett riktigt tattarläger. Men vad gör de?
Vi bara lallar och myser.. 
 
Barnen blir bjudna på nyplockade blåbär av den snälla gubben i husvagnen bredvid.
Åter igen: hur ofta händer det på hotell? 
 
Jag har alltid varit fördomsfull mot campinglivet. Men nu är vi bitna. En tältsemester per år MÅSTE göras.
Så är det. Och det är ett perfekt sätt att få ett miljöombyte, man får vara ute i naturen, frisk luft och t
räffa nya människor. Och sedan kostar det inte heller mycket pengar och det var egentligen anledningen
till att vi från början kom att tänka på det här med tält. Ensamstående med två barn och CSN. Då blir
det inte mycket klirr i kassan kvar till semestern. Men nu kan jag säga att även om jag skulle tjäna
storkovan så skulle vi göra våra tältsemestrar för att vi gillar det så mycket.
 
Vi var de enda på hela campingen som hade tält och folk runt i kring var mäkta imponerade
av att vi som två tjejer (utan karlar!) med tre barn åkte iväg och TÄLTADE! Vi tycker det är hur skönt som
helst och jag tror att om folk inte var så rädda för att dissa några av vardagens många bekvämligheter så
skulle livet med tält uppskattas av många. Både med och utan barn!
 
Men ärligt. Husvagnar med trädgårdstomtar, staket, solur och flaggstång? Det kallar
jag ingen sport. Jag förstår inte själva grejen? Då kan man väl lika gärna köpa en sommarstuga? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Man är väl en sann pedagog?  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Att leka är att lära!





Vincent och Vilja har en ny favoritlek: zoo! De kategoriserar djuren och bygger

hagar av kaplastavar i geometriska former. De lär matematik! 

 

 

 

 

 

 




Turister i vår egen stad

 
Idag har vi turistat i vår egna stad! 
 
Kaosdirigenten AKA kuratorn ni vet? Hon som tappade bort sin bilnyckel
sist vi var på utflykt? Hon trodde att vi aldrig mer skulle vilja följa med dom och
utflykta men tji fick hon! Klart vi vill. Den här gången var det min tur att starta
dagen med svetten lackande.. Vincent hade glömt sin cykelnyckel. Det kom vi på
ungefär samtidigt som båten vi skulle åka med var redo att ge sig iväg.. 
 
Min vän kuratorn ringde mig och undrade vart vi höll hus, båten skulle ju åka! Vi hade ju kunnat
strunta i båten den här dagen men mitt mammahjärta är inte starkt nog att svika förväntansfulla
guldklimpar. Om vi så skulle SIMMA efter båten! 
 
Ovan cyklist som jag är och därmed ovan vid hantering av cykellås och speciellt
dubbelåsning då Vincents lås inte gick att använda, så drog jag av en hel harang av
alla vackra svordomar som jag lärt mig under mina 26 år. Typ. Med kuratorn på tråden..
Jävlar! 
 
Men guess what? Vi hann och slapp därmed simturen i Eskilstunaån.
 
Ombord på St:Olof med kurator & co bar det iväg mot inget mindre än
Torshälla! Genom våtmarkerna bar det..Ja, riktig träskfeeling fick jag. 
 
Nedan kan ni se bild på BÄVERBO oxå. Helt fantastiskt! Bävrarna var
nog dock på semester..
 
 
Det var trångt under broarna. Ducka! uppmanade kapten (?) med
redig eskilstunadialekt. 
 
Jag undrar om min vän hade tagit med sig rosén på båten eller vad är
det hon sitter och halsar där i bakgrunden?
 
Jag kunde inte slappna av för en sekund. Det gjorde ont i hela kroppen. Jag var så
nojig för att den där lilla loppan skulle drutta i vattnet. Att lita på andra mammor? Nej för sjutton
det gör jag inte! Och hon kallar ju sig själv för Kaosdirigenten av en anledning.. Inte
förrän jag fick loppan i mitt eget knä kunde jag pusta ut!
 
 
Och DÅ kunde jag börja njuta av de vackra omgivningarna som 
Eskilstuna har att bjuda.. 
 
.... och för att inte tala om det vackra vädret!
 
I Torshälla sysselsatte vi oss med en promenix bland de fina husen.. 
 
... sedan skymtade vi väl det som Torshälla är mest känt för: Tors Bockar, medan
vi sprang förbi med barnvagn, regnkläder och blöta och hungriga (läs: otåliga!) barn..
 
... vi sladdade in på en Thairestaurang och i vanlig ordning såg det ut som
en tornado dragit fram när vi lämnade.
 
 
Loppan bjuder Vincent på en SLICK (!) i ansiktet. Notera den vackert blå himlen.. 
 
 
 
Tack för idag! Barnen hade superskoj och jag kan inte annat än le åt
våra härliga upptåg. Men nästa gång kanske vi kan göra något annat som det
inte är "falla över bord och drunkna"-varning på..?
 
 



Tidigare inlägg