Moderna familjer!

 
 



Att ta sig samman


Familjen. Det är mitt allt. Det är vad jag lovat mig själv att lägga min tid på. Mina kontakter i bloggvärlden bombar med juliga och ny start på året-uppdateringar. Jag kände att det var dags att höra av sig. Göra mitt avtryck i den andra världen. Sociala medier- världen. 

Tiden innan jullovet var den tyngsta på väldigt länge. Två barn som mått dåligt. Något som de aldrig förtjänar. Men det är ett faktum. De växer. Blir äldre. Klokare. Plötsligt försöker man finna ett logiskt resonemang kring den där frånvarande pappan. Han har, är och kommer säkert alltid att vara frånvarande. Dyka upp ibland för att sedan försvinna. Det är något som vi och framförallt barnen måste lära sig att hantera. Det är lättare än vad man tror för små tunna axlar att ta på sig stor tung skuld. Vi är ute på djupt vatten. En desperat vädjan till BUP. Hjälp! Och vad blir resultatet? En trött psykolog som via telefon ger mig det briljanta tipset att rama in ett foto på pappan. Tack som fan.  Vilken respons! Här står jag maktlös till tusen och ser på hur mina barn tar ut sin sorg på olika destruktiva sätt. Och en psykolog ber mig rama in ett foto på barnens pappa. FÖR DET HAR JAG JU ALDRIG GJORT! Jo. Det är klart jag har. Men det spelar ingen roll. Jag citerar ett av mina barn "nej mamma, jag vill inte ha ett kort.. Du vet ju vad som händer. Jag blir bara mer ledsen". Jag hade behövt mer än det briljanta tipset. Men icke. Men tack vare stöd i närheten har vi andra trådar att dra i och förhoppningsvis är bollen i rullning för att resultera i något konkret efter jullovet. 

I samband med detta hade jag en lite omtumlande period på jobbet. Troligtvis för att jag var så ur balans med allt på hemmaplan. Känslor blir så förstärkta när det det blir för mycket. För mycket. En nära vän berättade om hur hon hade jobbat. Och jobbat. Och jobbat. Tills hon klappat ihop. Men hon märkte inget. Det var ju så kul? Jag kan känna igen mig i det där. När man älskar sitt arbete och man njuter av att göra allt perfekt. Då är det svårt att känna av den där nyttiga balansen. Jag måste bli bättre på den. 

Innan jul kämpade jag HÅRT med att hålla ihop mig själv. Åter igen, det var för mycket. För mycket känslor i omlopp. Men jag lyckades. De där sista veckorna kändes som ett maratonlopp där jag var otroligt målinriktad: ta dig samman! Håll ihop till jullovet! Jag klarade det. Störtade in i ledighet och julen som jag älskar så. Som om det vore magi så var all känslomässiga stress som bortblåst. Det var det som behövdes. Tid. Tid för mig och familjen. Jag är mer i balans och framförallt mår mina barn bättre. De behöver också tid. Utan stress och press. Och så har de fått träffa sin pappa under julen. Det hjälper. Om så för en liten stund. 

Vi har betat av magsjuka, influensa och kräksjuka - de heliga tre! Och vet ni? Det spelar ingen roll. Jag älskar ändå den här ledighetens magiska inverkan. Lite magsjuka? Vad är det? Till skillnad mot ett blödande hjärta. 














Julen firades i Eskilstuna hos mina päron. Bästa julklappen fick vi från mina föräldrar: Vaccination mot TBE för hela familjen. Tack älskade mor och far! Ett annat lyckligt moment är syrrans nyhet: hon kilar stadigt! Hihi.. Jag är så lycklig för hennes skull :) 





När familjen behöver mig

När familjen behöver mig så får bloggen stå åt sidan. Det är jag inte ledsen för. Att fördela min tid på bästa möjliga sätt är och förblir ett ständigt mål. 

Julen stundar. Vi har redan hunnit med att fira Lillejul här. För sedan sprids vi ut åt olika håll och kanter. Välkommen till den nya familjen och allt som följer med den. Kärnfamiljen i all ära men på det här sättet blir det i alla fall aldrig tråkigt. Omväxling förnöjer. 

Hur som haver. Julen och familjen. Det går hand i hand och på något sätt tror jag att kärnfamiljen hamnar i fokus en hel del. Det är uppvisningar och andra sammankomster som föräldrar förväntas vara med på. Mammor och pappor som bor under samma tak gör sig synliga och föräldrars frånvaro gör sin påmind.

Mina barn har en jobbig tid just nu. Jag vet inte vad som utlöser det men jag gissar att det är som ovan skrivet. Att deras pappa bor i ett annat land och finns där ibland 
är något som de kommer att få lära sig att leva med. Jag kan kramas. Finnas där. Röja skuldkänslorna. Jag kan ta hjälp. Men jag kommer aldrig kunna fylla papparollen. Jag känner att jag står jävligt maktlös i detta. 

Mitt i allt det här är det en av de mysigaste men också jobbigaste stunderna i skol- och lärarvärlden. Terminsavslut. Och jag ska byta tjänst efter jul. Jag måste lämna ifrån mig den underbara klass som jag haft under hösten. Jag kommer istället att börja jobba som lärare för barn med autism. Bara det att tömma klassrummet.. Anar ni hur mycket man hinner samla på sig på en termin?

Min energi är slut för längesedan. Jag går inte ens på reserven längre. Jag går på envisheten. Det räcker veckan ut. Men när sambon ringer mitt i värsta hell hour: hämtningar, mathandlingar och leriga regnkläder under armen, och börjar babbla på om hur väl jag lyckats med gårdagens gryta som hamnat i dagens matlåda, ja..då bubblar det till lite i mig. Den bubblan är viktig när det dalar. 

Jao. Summan av kardemumman: livet är jobbigt just nu och jullovet har sällan varit så efterlängtat som nu. Just nu känns det som att jag valt helt rätt yrkesväg! 














Att älska eller hata julen?









Jag älskar julen! Är det konstigt? Det finns många som avskyr julen. Julen är en högtid som är mer djupt rotad som en familjetradition än  en fest för Jesus födelse. Kristendomens fotavtryck finns där utan tvekan. Men jag undrar hur många som firar jul just därför? Advent ankomst. Idag är det andra advent. Känner ni att ni förbereder er inför Jesus ankomst? Nä. Inte direkt va..

Julen är en ljuspunkt i den mörka vintern. En tid för eftertanke och tid för att rå om varandra. Dem vi håller av mest. En tid för att unna oss lite av den annars så frånvarande kvalitetstiden. Med risk för att låta skittöntig.. Men julen är kärlek för mig. Visst kan man träffas som familj och rå om varandra ÄNDÅ. Utan att det är jul. Men ärligt. Hur många gör det? Det är praktiskt med julen. 

Allt som hör till julen, ljus, gran, pepparkakor och julklappar. Det är sånt där extra plus i kanten som sätter guldkanten på den deppiga vintern. Det får inte gå till överdrift. Vi får inte konsumera på bekostnad av vad julen EGENTLIGEN handlar om. De här sakerna är bara grädden på moset. Och på något sätt är ju julen barnens högtid. Det är fantastiskt hur december månad kan vara något så magiskt för ett barn. Vi behöver alla lite magi i vårt liv. Ta inte död på det. Att jag själv är barnslig förtjust i överraskningar får väl vara min anledning till att jag är en sucker för julklapparna. Jag älskar framförallt att GE. Och då gäller inte alls ju dyrare desto bättre. Det ska vara personligt. Jag ser det lite som en sport att hitta personliga presenter till dem jag älskar. Här finns det ju många motargument. Men så länge man har råd? Jag bestämmer ju över mina pengar. Men presenter kan man ju ge ändå. Ja, men hur många gör det då? Det är som alla hjärtans dag-motståndarna. Kärlek är inte presenter! En ros kan du få ändå! Jag håller med. Men jag kan ändå tycka att det är trevligt med ett romantisk inslag i vardagens ekorrhjul. Det är praktiskt med en dag då vi garanterar romantiken. Jag står för det. Jag skulle kunna leva länge på en ros. Cheesy or not. Och om den där rosen kom ändå, fine! Men gör den det? 

Men allt slöseri på pengar då? Är det inte äckligt? När det finns de som inte har råd till mat för dagen. Ska vi lägga våra pengar på onödiga julklappar då och gynna vårt konsumtionssamhälle? Ja! Det ena behöver inte utesluta det andra. Julen är som sagt en tid för eftertanke och människor blir ofta mer givmilda. Är inte det konstigt? Trots att vi konsumerar. Men det här handlar ju inte bara om julen. Hur fördelar vi våra pengar resten av året? Hur mycket pengar spenderar vi på resor till Thailand? Cigaretter? Hur mycket pengar slösar vi inte på bensin när vi kan cykla istället? Hur mycket pengar bränner vi på EN krogrunda? Fredagsmyset? Säg mig att du spenderar dina pengar på endast nyttiga helgonförklarade saker och jag ger dig rätt att gnälla över julklappshandeln. 

Man kan inte hjälpa allt och alla. Men att på något sätt bidra? Det tycker jag är varje människas skyldighet. Jag skänker alltid pengar till Cancerfonden. Varje år. För det är ett hål att fylla som blivit viktigt för MIG. 

Jag förstår till viss del de som inte alls får samma känsla i kroppen när julen närmar sig. De som önskar att julen inte alls existerade på samma sätt som den gör för många. Även om jag själv inte känt det.  Jag är evigt tacksam för att växt upp i en Svensson-familj där mina barndomsjular varit som hämtade ur sagans värld. Vita, varma och glittrande. En strumpa och gröt är sällan så magiskt som vid jul. 

Men om man har rötterna i en trasig eller i alla fall kantstött barndom och familj? Om julen aldrig varit ett glädjeämne i ens barndom? Om det har handlat om bråk, fylla och misshandel? Jag förstår. Jag klandrar inte er. Men om ni blir vuxna och får egna barn så hoppas jag att ni för era barns skull har styrkan att bygga upp en värme kring julen. F.ö.r  e.r.a  b.a.r.n.s  s.k.u.l.l. 

Jag skulle önska ALLA barn en magisk jul. Alla barn som nu är vuxna. Alla barn som nu är barn. Alla barn som kommer bli. Av hela mitt hjärta önskar jag er december och magi. 









Skit i normen då!

 
 
I den här familjen hjälps vi åt så gott vi kan. Och helt född i farstun är man ju inte. Det mesta går ju, tro mig. Trots att man ser olika ut mellan benen. Yepp! Surprise surprise..
 
Ibland finns det saker som jag inte kan men som Daniel kan. Ibland för att han är äldre än mig och har mer erfarenhet. Ibland för att jag inte har intresserat mig. Ibland för att någon annan har gjort det åt mig helt enkelt. Men jag tycker om att lära mig nya saker. Att jag och Daniel kan lära så mycket av varandra är något som jag verkligen uppskattar. Just nu håller jag på att lära mig hur man byter däck på bilen. Jag har en väldigt snäll pappa som alltid ordnat det där åt mig förstår ni. Jag har inte tänkt på att jag faktiskt lika väl kan lära mig själv. 
 
Att byta däck då? Det är faktiskt roligare än vad jag hade kunnat tro! Men det kunde jag ju inte veta, för jag hade ju aldrig testat. Och den där bilden där ovan, den är säkert tagen medan Daniel lägger sista finishen vid ögonbrynen innan han åkte till jobbet. Jag har aldrig stött på en man som är så mån om sina bryn som han. My man ♥
 
*PiiiP* normen! Girlpowah! - Manpowah! 
 
 
 
 
 



Ögonblick ur livet

 
Randigt? Det är rätt snyggt alltså. 
 
Utan att ha reflekterat över det så har jag fyllt mina barns garderober med randigt. Klassiskt. Som mamma skulle ha sagt. För att jag är uppvuxen som en lång jäkla rand. På korsan och tvärsan! Randigt ska det va'! Det är klassiskt. Och nej! Jag var INTE förtjust i det. En gång fick jag en storrandig tröja i julklapp av mormor och morfar. Det var droppen. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag började stortjura. Som världens mest otacksammaste unge. Men det var ju dom där förbaskade ränderna.. 
 
Och nu har jag gjort det själv. Jag är min mamma i repris.
 
Och jag trivs rätt bra med det. Om det är värst eller bäst? Det vet jag inte. 
 



131012 - En kärlek. Vi ska gifta oss!

Det finns en till anledning till att jag varit lite frånvarande. Jag har haft fullt upp med att sväva på rosa moln. Äntligen kan jag droppa nyheten: jag har haft fullt upp med att sätta ring på fingret. Vår romantiska weekend förra helgen ni vet? Vi förlovade oss. Och nu är det officiellt. Men vi ville berätta för alla våra barn först. Och de blev glada. De resonerar så att när vi gifter oss så blir vi en riktig familj! Underbart. 

 

Jag är typ världens lyckligaste just nu. Vi hör ihop. Han och jag. Och det här är ett fantastiskt romantiskt statement. Som sagt: I'm alive and in love. 

 

Och nu är vi på väg mot storstan igen. Jag och alla barn. Daniel jobbar. Vi är inbjudna till ett event med Skylander SwapforceSkansen. Barnen är heltaggade. Jag är chockad över tågpriserna. Så allt är nog som det ska.

 

 



Belöna eller bestraffa?

Jaha då var redan helgen här. Efterlängtad och alltid lika helgad. Föräldramötet på Viljas skola i veckan gick bra. Engagerade föräldrar! Vilket känns som det mest grundläggande. Kontakten mellan hem och skola är så otroligt viktigt! Visste ni att när det t.ex gäller barns läsning så hamnar föräldrar på första plats att spela den avgörande rollen när det gäller detta. På andra plats kommer....TV:N! Skolan får nöja sig med en ynka tredjeplats.


Hur som helst har det arbetats fram en konsekvenstrappa i Viljas klass. Det är bra att åtgärder sätts in, speciellt som att en resurs blir placerad i klassen på förmiddagarna. Men jag är mer för att belöna. Jag tror att barn (och undrar om det inte också är bevisat?) är mer mottagliga för positiv förstärkning än tvärtom. Jag är rädd för att det blir för mycket fokus på det negativa. Vi jobbar jättemycket med skolsituationen på hemmaplan just nu. Vilja har lyckats samla ihop sina tio första klistermärken under den här veckan och det är helt fantastiskt. Den bästa veckan hittills!


Hur fungerar det? Hon får ett klistermärke per dag om hon haft en "bra" dag. Dessa klistras in i en vackert dekorerad bok som vi valt att kalla "Bra-boken". För att fläska på lite status på den här boken tog jag med den till Viljas skola och introducerade den för henne ihop med skolans specialpedagog. I början av har boken har vi punktat ner några enkla saker som vi tillsammans har kommit överens om. De handlar om vad man kan göra för att bidra till arbetsro både för sin egen och andras del. Det viktiga med de här punkterna är att Vilja förstår dom, att de är möjliga att uppnå och att de är mätbara eftersom det är dessa vi grundar belöningen på. Att bara använda sig av att "Vilja ska bidra till arbetsro" är inte tillräckligt specifikt. Det är väldigt svävande och svårt att mäta. Vi har t.ex valt: "Vilja ska sitta på sin plats i klassrummet om" "Vilja ska räcka upp handen och inte prata rakt ut om hon inte har ordet" "Vilja ska inte svära eller säga fula ord".

 

Efter varje skoldag sätter jag mig ner med Vilja i lugn och ro och så får hon berätta om hur dagen har varit. Vi använder en sida per dag i Bra-boken där hon själv får skriva om dagen. Efter att hon har skrivit om sin dag så ritar hon din känsla för dagen med hjälp av en smilegubbe. Om hon har uppfyllt sina utsatta mål så får hon välja ett klistermärke som vi klistrar in i slutet på sidan. För att förtydliga skriver vi också vilket nummer klistermärket har i ordningen.

 

Denna gång hade vi bestämt att 10 märken = valfri bonusaktivitet med mamma. Vilja valde bowling. Den här veckan kompletterade vi målen med ett uppdrag i form av att Vilja ska prova leka med en ny kompis på rasten varje dag. Detta med två syften: 1. att bryta Viljas vanliga mönster där hon hamnat i en dålig kombination med vissa barn. 2. att låta Vilja få chans till att samla ihop sina tio märken under en inte allt för lång tid - för att visa på att det är möjligt och att det lönar sig. För uppdraget har hon också fått ett klistermärke per dag - om hon klarat av att leka med en ny kompis.

 

Vi har gjort uppdraget lite speciellt genom att rita det i form av ett hjärta där vi skrivit alla nya kompisar runt om och klistrat märken. Det här kan man ju tycka och tänka en hel del om. Ska man belöna sitt barn för att leka med andra barn? Svar ja. Det här och resten av belöningarna är ju en tillfällig insats med syfte att stärka Vilja och bryta ett dåligt mönster. Nu har vi använt Bra-boken i två veckors tid och det har redan öppnat upp nya dörrar för Vilja. Det här har gett Vilja en möjlighet att känna sig stolt. Alla barn är olika och just nu behöver Vilja otroligt tydliga ramar för att få en bra skoldag. Det här med Bra-boken är som sagt inget som kommer hålla på i all evighet och hur vi använder den kommer vara lite föränderligt beroende på vad som behövs. Redan till nästa vecka har vi bestämt att vi ökar på antalet märken till 20 för att få en bonusaktivitet. Vilja har valt lekland till nästa gång. Vi kommer fortsätta med kompisuppdraget vilket kommer ge chans till två märken per dag.

 

Hur kan jag lita på mitt barn? Den första veckan bad jag Viljas fröken återkoppla till mig varje dag om hur Viljas skoldag hade varit. Vilja visste inte detta. På så sätt ficka jag en uppfattning om Viljas förmåga att utvärdera ärligt. Och barn är otroligt ärliga! Mer än vuxna. Nu återkopplar Viljas fröken endast till mig de dagar som inte har varit bra. Men det har inte varit några problem att utvärdera. Vilja är ärlig.

 

Vilja har valt att bjuda med sina syskon på hennes första bonusaktivitet. Vilken lycka! "Taaack Vilja!". Det i sig är stärkande. Så snart ska vi bege oss till Nyköpings bowlinghall.

 

Happy saturday!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




"Min måne, min sol"

 
 

"Min måne min sol. Skuggan skrämmer inte bort min ro.

Mitt varma mitt kall. Jag vågar blunda i mitt eget fall.

Ingen når vår värld, den är allas men bara vi där."

Panda Da Panda

Flaoua Paoua

 
 
 



Home is were love is

 
Bästa inköpet! Fragrance to die for..
 
 När Vilja får bestämma menyn så blir det plockmat.
 
Helgen har spenderats med mina älskade ungar. Kvalitetstid var vad vi behövde. Vi tjakka stora påsar lördagsgodis, gjorde shopping i Norrköping, såg Smurfarna på bio (över förväntan faktiskt bra!) åt skräpmat och hade filmkväll. Jag har skrapat ihop många sofftimmar den här helgen. Feels good. Imorgon är en ny vecka. Kalendern är full och energi kommer gå åt. Idag var för övrigt första morgonen på en vecka som jag vaknade upp UTAN att befinna mig i en snorkatastrof och  ha ont i halsen. Kanske att jag kan orka röra på mig imorgon? Jag har inte ens kunnat cykla till jobbet (som är oförskämt nära) för att jag inte haft någon ork. Bara att ta mig upp för trappan till lärarrummet på andra våningen på jobbet har nästan tagit vippen på kolan av mig! Det här med att jag ska springa Tjurruset äckligt snart? Det hänger som ett tungt, svart, dallrande moln över mig. Hua... 
 
Ikväll uppfann jag något som skulle kunna vara jordens goaste kycklingburgare! Kanske inte den nyttigaste ever men kyckling känns ändå som ett lite hälsosammare alternativ. Så brukar jag i alla fall känna när vi äter kyckling. Förut så åt vi kyckling allt för sällan men nu äter vi det flera dagar i veckan. Det är gött. Och jag är så jäkla trött på köttfärs och allt annat som är standard i barnfamiljer. Ge mig en enda till falukorv och jag börjar gråta. Typ så. Hur som haver, recept på den där supergoa burgaren kommer! Hold on mina vänner :) 
 
Godnatt 
 
 



Familjen MonKEY!

Idag får vi se vad familjen MonKey ska hitta på. Sovmorgon verkar i alla fall vara en lovande start på dagen. Godisbron är i och för sig givet på lördagar. Sen har barnen en sån där långlek för sig: de leker hotell. Man kanske ska checka in? Beställa roomservice.. 
 
Igår jobbade jag min sista dag för den här terminen på stället där jag haft min tjänst sedan jag flyttade till Nyköping. Nästa vecka får jag börja hålla till "nere" på skolan där jag ska ha klass. Att ha en 4-5:a kommer bli helt nytt för mig. Det är lite pirrigt. 
 
MEN. Nu ska jag inte tänka på jobbet (varför gör man alltid det?) för nu är jag ledig! Nu ska jag grabba en stor kopp kaffe och bara go with the flow. 
 
Imorgon åker jag och alla barnen till Eskilstuna för att hälsa på föredetta grannvännerna. Det var längesedan nu. Vi längtar! Sambon jobbar hela helgen. Livet i ett nötskal. 
 
Happy lördag
 
Söta Monkeys va? Från bluebox.se! 
 
Igår firade vi sambon med hemgjord Prinsess. Underskattat! Finns en bit kvar. Till frukost! Hade min pappa sagt. Fan. Det här med sockret alltså. Det simmar ju runt i mitt DNA. Det är så svårt. Men jag måste rycka upp mig! Snart ska vi utvärdera oss i utmaningen: Pippi på svensk fågel. Och jag har har varit lam. 



Organiserat kaos

Storfamiljen är samlad. Organiserat kaos råder. Det är nyttigt för mitt gnagande kontrollbehov.

Jag och sambon går om varandra. Jag jobbar dag, han kväll. Jag hämtade alla barnen efter jobbet idag. Fiskbullar stod på vår delikata menyn a'la storfamiljsbudget. Men på hemvägen passerar vi ett sånt där snabbmatställe på tre bokstäver. Regnet står som gråa spön i backen. Klockan är redan middagstid för ett tag sen. Då känns dom där fiskbullarna overkligt långt bort. Faktum är att jag kanske börjar gråta om jag ska behöva stoppa en fiskbulle i min mun en sån här redan grå dag..

Vi sladdar in på parkeringen och vidare in på snabbmatshaket. Burgare åt småfolket! I entrén lyckas jag dra en splitt på hala Converse. Underbart. Mmmm! Skönt. Och fullständigt normalt i min värld. Jävlar!

Vi vet alla vad det här handlar om: karma. Där fick jag och mina ljumskar för att jag nekade våra barn en riktig och näringsrik middag! Att mata sin familj med fiskbullar kan ju i och för sig diskuteras men ändå, visst känns det väldigt politiskt korrekt? Med kokt potatis?

I helgen är det jag som bjuder på Kålpudding! Hardcore husman för att väga upp. Då är vi +-0

Note to self: börja trappa ner på barnens glassvanor. Sommarlovet sinar.




Ålder är bara en siffra

Hipp hipp hurra på min drömprins födelsedag! Vi har några år mellan oss men jag tycker att vi möts runt 30 någonstans. Han är mjölken i mitt kaffe (jodå, visst kan jag vara romantisk!) och jag är chokladkrosset i hans vaniljglass (!) Vi hör ihop. Oavsett ålder. Man är inte äldre (eller yngre för den delen) än vad man gör sig.

Jag älskar dig!




Man vänjer sig aldrig

 
 
Sent igår kväll så lämnade vi barnen i Eskilstuna hos sin mormor och morfar. Det känns bra att slippa mecka med det idag, på självaste åkardagen (fyfäään vilken resfeber man har då!). Det var inga problem som helst att lämna barnen. För dom. För mamman var det värre. En klump i magen. Vill pussa sönder. Vi ses snart. Snart snart! Shit. Men redan idag känns det lite bättre. Det kommer gå bra. Jag och sambon diskuterade på hemvägen. Det här med att vara utan barnen. Jag har ju mina barn på heltid medan hans barn har varannan vecka-boende. Men han berättar att man vänjer sig aldrig. Det blir alltid lika tomt efter att barnen har åkt. Jag kan föreställa mig men ändå inte. Men det är väl det som är grejen. Kärleken. Den villkorslösa kärleken. Man kan ju älska sig sönder och samman för dom där små liven ♥
 
Nu ska jag ta och förbereda lite inlägg 4 you, inför veckan. Jag kommer köra lite favorit i repris, så det inte ekar HELT tomt här om ni får för er att kika in :) Vi ska bo på ett lägenhetshotell i Budapest där det ska finnas wi fi, men man vet ju aldrig med sånt där. Bäst att bunkra lite här!
 
Puss och hej!
 
(Psst! Du följer väl mig på Instagram? → vi3motvarlden)



Allsång på sängen!

 
I vanliga fall brukar våra tisdagskvällar vara hektiska för både Vincent och Vilja tränar taekwondo då. Men nu är det sommaruppehåll. Istället har hela lillefamiljen är parkerad i ett av de minsta sovrummen för att nynna och mysgunga till Allsång på Skansen. Finns det något folkligare? 
 
 
 
 
 
 
 
 



Pippi Långstrump-livet just nu.

Igår hade vi middagsgäster. Sambons vänner och för mig nyfunna sådana! Vi insåg att vi väl inte är några grillmästare men det var en trevlig och mysig kväll. Vissa har mer skallebank än andra idag..!
 
Barnen har oxå hittat nya vänner och oj så dom höll igång igår! Dom sockertrippade hela kvällen till en hel lång bit efter midnatt. Vilja var den som gav upp först. Vincen fick jag väcka vid 11 imorse. Det har nog aldrig hänt förr. Vi äter tidernas senaste frulle. I ett soligt uterum. Vilja springer fortfarande runt i gårdagens kläder som hon också sovit i. Hon är trött och gnällig. Gårdagen har satt sina spår. Jag tvångsbäddar ner henne i skuggan på vår lilla gräsplätt. Jag lunkar runt i minishorts, sportBH och muffinmage. Dunkar smörlåt med Lasse Berghagen. Romantiserar vår radhusdröm. Gnuggar tomatplantans blad mellan tumme och pekfinger. Bara för att det luktar så gott. Dukar upp en dignande lunchbuffé av veckans rester med tacopaj, grillad kyckling, chilibea, smör och potatis och tänker att EN glass till skadar väl inte? Livet är sådär lite lagom pippi långstrump-härligt.
 
Nu ska jag snart slänga ihop en tårta. För ikväll har vi en liten surprise på G.. 
 
Happy sunday ♥
 
 
 
 
 
 
 



Familjen Tajkons första hippiesemester

Okej, vi är hemma. Hela familjen samlad i vårt ljusgula radhus som efter några dagar i tält känns väldig rymligt (en värd orsak att trycka ihop familjen i tält bland vattedunkar, myror och gasol!). 
 
På det stora hela så har vi haft det himlans bra! Första dagen var tuffast. Premiärernas premiär. Jag hade jobbat och var skittrött. Vi kom fram sent. Efter att ha virrat runt i packyra på hemmaplan X antal timmar. Vi hade ingen rutin på tältet och jag och D blev osams mitt i lägersättningen. Vi hade svårt att sova. Jag var nervös. För vad?? undrade D. Galna gubbar, sommarfulla ungdomar, yxmördare, häxor..!? inte fan visste jag exakt VAD jag var rädd för men jag hade en gnagande nervositet i magen. Tältat har jag ju gjort förr men fricamping är något helt nytt. Dagen efter första natten kändes allting mycket bättre när vi vaknade upp  på kanske ett av jordens vackraste platser med havet som granne och fågelkvitter som maxade tandborststunden. Vi åt frukost med självaste moder jord som bordsdam, duschade i det fria och gjorde oss midsommarfina. Jag band kransar till barnen och sedan packade vi ihop vårt tajkonläger för att dra vidare mot Trosa och Tullgarns slott för att beblanda oss med andra midsommarfirare. I samma stund som vi lämnade vårt första campingminne bakom oss så insåg vi att vi hade smällt upp vårt tajkonläger mitt i ett naturreservat med rådande campingförbud! Well, tacka fan för att det var VACKERT! Typiskt oss. Men lite rookiekriminalitet kan man väl ha överseende med?
 
 
 
 
 
Midsommarlunchen tillagades på gasolkök och serverades i bakluckan då regnet hängde i luften. Det blev nog vår minst avancerade midsommarafton hittills men den kammar hem hög poäng i mysfaktor. En promenad runt slottet. Barnen kastade sten i havet och innan vi åkte vidare sulades även midsommarkransarna ut till havs under glädjetjo och tjim. Tur de, för det avvtog lite känslan av att det skulle vara någon begravningsritual vi höll på med. Nöjda med en midsommar i miniformat rullade vi mot Norrköpings trolskt sagolika skogar och dalar. Att åka längs med kusten vid Getå är också helt magiskt. Tips tips! Inte långt därifrån ligger Kolmården som blev vårt andra stopp. Vi grillade. Det blev sent. Vi sov som små grisar. Hela stora familjen! På morgonen tog vi det lungan.
Rostade bröd på grillen till frukost och medan barnen lirade boll, hela ligan uppstyrda med svart underställ, kunde jag och D avnjuta lite campingkaffe på bästa sätt. Och det var där sambon knäckte ideen om att vi skulle ta oss till Västervik. Barnen hittade till lekparken och vi tankade dom fulla med glass innan vi rattade söderut. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Västervik! Ett helt fantastiskt ställe! Så vackert. Vi slog till på Lysingsbadet och jag vågar nog säga att det var bra mycket bättre än en turistvecka utomlands på ett turistställe. Här hade vi en resort som var top notch med riktig utlandskänsla. Fullt ös med aktiviteter för barnen om man ville, sandstrand, hav, klippor, pool, grymma lekparker, grillplatser, utrymme för att socialisera, utrymme för anonymitet, lekkompisar, barnfamiljer, ungdomar, pensionärer. En salig blandning. En bra mix att plocka russinen ur kakan från. Det var med övertygelse om att hit kommer vi snart igen, som vi lämnade Västervik. Trodde vi. Innan vi hann komma ur stan så strejkade bilen och vi fick gott acceptera läget att bli kvar ett tag till. En snäll överåldersgubbe hjälpte oss och vips så satt vi på ett vandrarhem. Utan bil. Som tur var så höll barnen sig nöjda. Och vid det här laget var vi ganska vana vid tajkonlivet så att trycka ihop sig sex pers i tre sängar var nemas problemas. Barnen börjar bli vana resenärer och finner sig till rätta var vi än befinner oss. 
 
Ändå till vår lycka kunde verkstaden till sist fixa bilen och vi kunde ta oss hem. Just NU känner vi oss lite mätta på 
Campinglivet och vi uppskattar det vi har här hemma väldigt mycket. Men vi är helnöjda med vår minisemester. Jag vill tro att det här är ett sådant minne som barnen kommer ha med sig länge. Vadå töntigt att campa? Det är as hardcore och ballt! Och hela familjen blir engagerad. Perspektiv byts och man lär sig uppskatta det lilla.
 
 
 
 
 
Den här semestern i underställ, bland sovsäckar och plastiga vinglas, med campingfrilla och naturen som sällskap har utan tvekan fört oss närmare som familj. Vi har lärt oss mycket om varandra som vi säkerligen inte hade lärt oss i rummet på ett flashigt hotell. Tänka sig! Att lite campsport skulle stärka kärleken i familjen så ♥
 
 
 Numera jäkligt kitade campare med foppa, myggarmband och allt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Long time no see. Vi har haft en underbar långhelg i tajkons tecken. Vi har både fricampat och lyxat till det med flerstjärnig camping resort i Västervik. Från Trosa till Kolmården till Västervik.  Sen slutade hela karusellen med en trasig bil och ordet strandsatt  förankrades plötsligt till vår erfarenhetsvärld. Nu lever vi några ovissa dagar men det passar ju oss. Vi moderna hippies.. Kanske manade vi fram detta i samma stund som jag planterade #modernhippies?  
 
Tur vi har varandra och kärleken.  Flower power på er ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



2000-talets hippies på semester

Hello darlings! Hej från mitt i naturen. Jag har redan droppat semestersättet på Instagram (vi3motvarlden) men för er som missat det kan jag nu med blandad känsla (!) berätta att det vi gör är fricampar. Med bil. Och tält. Ett hemmabygge (och ett förbannat bra sådant tack vare min kära sambo och hans fix- och trixegnskap). Så inatt har vi the loving ones sovit i bilen medan alla barnen (vi är hela underbara storfamiljen såklart!) har sovit i det påkopplade tältet. 
 
Vi kom fram ganska sent igår. Barnen var lite oroliga och jag försökte att inte tänka Blair Witch-tankar medan jag i underställ kravlade mig ut bland ormbunkar och mygg för att kvällskissa. 
 
Vi har bekvämligheter som mobil, surfplattor, dusch, bord och en dunk vin (!). Men allt är ändå väldigt enkel. Liggunderlag och ett jäkligt retro primuskök som vi ska laga all mat på. 
 
Jag försöker uppdatera bloggen så ni kan följa årets galnaste semester. På instagram kan ni följa vår resa under hashtaggarna #familjentajkon #modernhippies #campsport #vi3motvarlden Här på bloggen kan ni följa vårt fria liv under kategorin Campsport.
 
 
 
 
 
 



Romantic homestay ♥

 
Min kära sambo har varit så duktig de senaste dagarna med att fixa och trixa inför vår semester. Han har verkligen lagt ner all sin vakna, lediga tid på det här semesterprojektet. Jag är tacksam ♥ Så ikväll tyckte jag att jag skulle bring some romance into the vardag. Jag brände ner till vår lokala Ica och fyllde varukorgen med choklad, jordgubbar och brie som vi älskar ihjäl oss i. Jag hann roffa åt mig en bukett spretiga sommarblommor också innan jag skulle betala. Likabra att gå all in. Fan hörrni! Man måste vårda sin relation. Sin kärlek. Den måste putsas för att kunna glänsa. 
 
En flaska bubbel på det och nya Wallander (kan för övrigt rekommenderas!). Underbart. Love is in the livingroom. Kärleken är boostad. Nu är vi laddade för morgondagen. Då bär det av.. Minns ni att jag skrev om galna semesterplaner? Imorgon lär ni förstå vad jag menar.. 
 
To be continued..
 
 



Tidigare inlägg