Gamla Viljutt is back ♥

 
 
 
Idag har Vilja fått sin belöning för att hon varit så duktig i skolan. Bra-boken och samlandet av klistermärken har verkligen gett resultat! Jag har fått återkoppling av fröknarna och nu börjar de känna igen den "gamla" Vilja. Hon har släppt ner axlarna, slutat bita nervöst på naglarna och tar inte längre på sig rollen som någon gangsterledare. Det är OTROLIGT skönt att höra. Jag är så stolt över Vilja. Vi har tjatat och gnatat. MEN. Det har gett resultat. Nu lägger vi Bra-boken åt sidan ett tag. Förhoppningsvis för alltid. Den behövs inte längre. Men vi kommer att fortsätta att utvärdera skoldagarna muntligt. Alltid. Det är otroligt viktigt att låta Vilja berätta om sin skoldag så hon får tid att bearbeta dagen och jag kan berömma henne för allt bra hon har gjort. Och händer det något tokigt så tar vi det direkt för att satsa på nya tag dagen efter. 
 



Ett barn blir till?

 
 
 
Alla barnen är i säng. Sambon jobbar. Jag har städat varenda vrå i huset sedan igår. Och inventerat vinterkläder. Den här helgen har jag verkligen haft svårt att bara sitta ner. Bara va'. Nu är det söndag kväll och jag ångrar mig lite. Jag är helt slut. Och så ska man orka jobba Imorgon? Men de stora barnen satte guldkant på den här kvällen när de överraskade med finmiddag. Kycklingspett (svensk såklart), potatis och bea. Och så bjöds det snaps! Barnsnaps förstås: apelsinsaftkoncentrat - för starkt ska det va'! Världens goaste ungar. Och de diskade allt efter sig. Det är mammalyx! 
 
Jo just det, vi kan bocka av blommor och bin-grejen. Typiskt att "var kommer bebisar ifrån från början?"-frågan ska komma när jag är själv hemma med barnen. Läraren i mig försökte vara kort och saklig och mamman i mig försökte gullifiera göra barn-akten. Jag drog den om pappafrön.. Fan. Hur gör man? Vad har ni dragit för version för era barn? Hit me nu! Jag behöver råd. Ena dagen sitter ungarna vid köksbordet och rimmar "kanelbulle..bulle..knulle..bulleknulle!" och har inte en aning om vad som menas för att nästa dag pressa mig på hemligheten med bebisar. Jag blir ju helt svettig. 
 
Viljutt var helnöjd med gårdagen. Hon var en riktig bowlingdrottning! Älskade älskade unge. 
 
 
 
 



Belöna eller bestraffa?

Jaha då var redan helgen här. Efterlängtad och alltid lika helgad. Föräldramötet på Viljas skola i veckan gick bra. Engagerade föräldrar! Vilket känns som det mest grundläggande. Kontakten mellan hem och skola är så otroligt viktigt! Visste ni att när det t.ex gäller barns läsning så hamnar föräldrar på första plats att spela den avgörande rollen när det gäller detta. På andra plats kommer....TV:N! Skolan får nöja sig med en ynka tredjeplats.


Hur som helst har det arbetats fram en konsekvenstrappa i Viljas klass. Det är bra att åtgärder sätts in, speciellt som att en resurs blir placerad i klassen på förmiddagarna. Men jag är mer för att belöna. Jag tror att barn (och undrar om det inte också är bevisat?) är mer mottagliga för positiv förstärkning än tvärtom. Jag är rädd för att det blir för mycket fokus på det negativa. Vi jobbar jättemycket med skolsituationen på hemmaplan just nu. Vilja har lyckats samla ihop sina tio första klistermärken under den här veckan och det är helt fantastiskt. Den bästa veckan hittills!


Hur fungerar det? Hon får ett klistermärke per dag om hon haft en "bra" dag. Dessa klistras in i en vackert dekorerad bok som vi valt att kalla "Bra-boken". För att fläska på lite status på den här boken tog jag med den till Viljas skola och introducerade den för henne ihop med skolans specialpedagog. I början av har boken har vi punktat ner några enkla saker som vi tillsammans har kommit överens om. De handlar om vad man kan göra för att bidra till arbetsro både för sin egen och andras del. Det viktiga med de här punkterna är att Vilja förstår dom, att de är möjliga att uppnå och att de är mätbara eftersom det är dessa vi grundar belöningen på. Att bara använda sig av att "Vilja ska bidra till arbetsro" är inte tillräckligt specifikt. Det är väldigt svävande och svårt att mäta. Vi har t.ex valt: "Vilja ska sitta på sin plats i klassrummet om" "Vilja ska räcka upp handen och inte prata rakt ut om hon inte har ordet" "Vilja ska inte svära eller säga fula ord".

 

Efter varje skoldag sätter jag mig ner med Vilja i lugn och ro och så får hon berätta om hur dagen har varit. Vi använder en sida per dag i Bra-boken där hon själv får skriva om dagen. Efter att hon har skrivit om sin dag så ritar hon din känsla för dagen med hjälp av en smilegubbe. Om hon har uppfyllt sina utsatta mål så får hon välja ett klistermärke som vi klistrar in i slutet på sidan. För att förtydliga skriver vi också vilket nummer klistermärket har i ordningen.

 

Denna gång hade vi bestämt att 10 märken = valfri bonusaktivitet med mamma. Vilja valde bowling. Den här veckan kompletterade vi målen med ett uppdrag i form av att Vilja ska prova leka med en ny kompis på rasten varje dag. Detta med två syften: 1. att bryta Viljas vanliga mönster där hon hamnat i en dålig kombination med vissa barn. 2. att låta Vilja få chans till att samla ihop sina tio märken under en inte allt för lång tid - för att visa på att det är möjligt och att det lönar sig. För uppdraget har hon också fått ett klistermärke per dag - om hon klarat av att leka med en ny kompis.

 

Vi har gjort uppdraget lite speciellt genom att rita det i form av ett hjärta där vi skrivit alla nya kompisar runt om och klistrat märken. Det här kan man ju tycka och tänka en hel del om. Ska man belöna sitt barn för att leka med andra barn? Svar ja. Det här och resten av belöningarna är ju en tillfällig insats med syfte att stärka Vilja och bryta ett dåligt mönster. Nu har vi använt Bra-boken i två veckors tid och det har redan öppnat upp nya dörrar för Vilja. Det här har gett Vilja en möjlighet att känna sig stolt. Alla barn är olika och just nu behöver Vilja otroligt tydliga ramar för att få en bra skoldag. Det här med Bra-boken är som sagt inget som kommer hålla på i all evighet och hur vi använder den kommer vara lite föränderligt beroende på vad som behövs. Redan till nästa vecka har vi bestämt att vi ökar på antalet märken till 20 för att få en bonusaktivitet. Vilja har valt lekland till nästa gång. Vi kommer fortsätta med kompisuppdraget vilket kommer ge chans till två märken per dag.

 

Hur kan jag lita på mitt barn? Den första veckan bad jag Viljas fröken återkoppla till mig varje dag om hur Viljas skoldag hade varit. Vilja visste inte detta. På så sätt ficka jag en uppfattning om Viljas förmåga att utvärdera ärligt. Och barn är otroligt ärliga! Mer än vuxna. Nu återkopplar Viljas fröken endast till mig de dagar som inte har varit bra. Men det har inte varit några problem att utvärdera. Vilja är ärlig.

 

Vilja har valt att bjuda med sina syskon på hennes första bonusaktivitet. Vilken lycka! "Taaack Vilja!". Det i sig är stärkande. Så snart ska vi bege oss till Nyköpings bowlinghall.

 

Happy saturday!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Klassens clown - känsligt

 
 
Long time no see. Hemsk vecka. Älskar mitt jobb. Men föräldrarmöten två kvällar i rad sätter sina spår. Gud så sliten jag känt mig. Och snart är jag inne på tredje veckan med förkylning. Är det normalt? Undrar hypokondriken.. 
 
Men det är inte det som gjort mig låg, förbannad å, ledsen och maktlös. Det är min älskade dotters situation. Hon mår inte bra i skolan när hon är i klass. Fritids är underbart bra och helt fantastiskt. Hon trivs som fisken i vattnet. Men sedan vi flyttade till Nyköping och Vilja började förskoleklassen här så har hon intagit clownrollen ihop med några särskilda killar. Och det här har bara fortsatt och eskalerat. När hon hamnar i kombination med de här klasskompisarna så är det som att hon tar på sig en mask. Reser muren. Intar rollen som någon superstålbuse och sedan röjer hon. Röjer! Arbetsron i klassen är helt åt skogen. Jag har varit och hälsat på. Det är många barn med olika behov som förväntas fungera ihop i en allt för stor barngrupp.  Nu har jag aldrig undervisat i en klass 1:a men jag ser att gruppen behöver stramas åt och ramarna måste vara så fyrkantiga som det bara går! Det är såhär idag att barn förväntas klara av så mycket redan vid tidig ålder och det är fel. De behöver fler vuxna omkring sig. Jag har bland annat varit med Viljas klass på idrotten och det som sker när så små barn lämnas själva är skrämmande. Barn kan vara grymma! De fryser ut varandra, intar tonårsroller och goes nuts helt enkelt. "Jag duschar med topp på!" Topp? En sex- sjuåring som är rädd för att visa sina ickeexisterande bröst? Finns inte på världskartan för mig. "Ska du duscha? Jag tänker inte duscha!" Varför? Redan denna negativa inställning? Och från pojkarnas omklädningsrum ljöd höga stämmor som formade orden "...stoppa in kuken!" För i helvete! En sjuåring ska inte ens ha hört såna ord! Man släpper barnen för tidigt idag. Och vet ni varför? Pengar. Pengar pengar pengar. Det finns inte resurser. Jag blir arg. Det är nu grunden läggs för våra barns kommande skolår, våra barns framtid som också vi äger. VAD kan vara viktigare? 
 
I veckan fick jag ett samtal från Viljas fröken. Ett sådant samtal man inte vill ha. Vilja och hennes järngäng hade på rasten tagit sig friheten att gå ner till vår lokala Ica och hängt runt lite. Jävlar! Det ska inte ens kunna hända. Men nu gjorde hände det. Det bara eskalerar och vad händer nästa gång? Jag och Vilja har haft många samtal. Tårarna finns inte långt där bakom masken. Hon är splittrad i två. Goa fina smarta Vilja och coola tuffa Vilja som måste imponera. Jag har sett hur hela hennes kroppsspråk förändras när hon kommer ihop med vissa barn. Hon beter sig som en gangster (!). Och det här tar på krafterna för henne. Mer än vad jag förstått. Och mitt hjärta brister. Jag försöker finnas med i skolan så gott det går nu. För att stötta henne. För läraren är det omöjligt. En ensam vuxen på en sådan klass. Det går inte. Som tur är ligger min skola där jag jobbar nära så jag kan cykla emellan lektionerna. 
 
Jag har pratat med Viljas rektor och en plan håller på att arbetas fram. Jag vill sätta stopp för allt nu. Men de vill inte splittra klassen. Jag ger det lite tid. Men blir det inte en förändring snart så får vi gå andra vägar. Hur som helst lovade rektorn att sätta in vuxna i omklädningsrummen på idrotten. Perfekt! Det lönar sig att lägga sig i. Tänk på det! 
 
Allt det här är så tråkigt och ledsamt. Jag är så mån om att Vilja ska få en bra start på sin skolgång. Samtidigt är jag tacksam över att Vincent hamnat i en liten och helt underbar klass. Där oroar jag mig inte ett dugg. Puuh! 
 
Så. Lite ofokuserad har jag allt varit. Men nu är det helg och vi njuter av att vara lite lata och lediga. Igår var en annars rätt spännande dag. Min sambo vikade på min skola. Vi hade klassrummen mitt emot varandra. Det var en annorlunda upplevelse och absolut intressant! Jag hade ordnat material och  planerat dagen åt honom och som en sann pedagog färgkodat hela planering! Och ja, han skötte sig perfekt! Jag är stolt över honom. Tänk vad givande det kan vara att försätta sig i nya situationer? Otroligt stärkande. Sånt borde varje människa göra mer. Vi kan så mycket mer än vi tror! Skit i mönstret. 
 
Love