Skicka oss till Danmark, snälla!


Okej, jag känner att jag kanske börjar kräva aningens mycket av er nu.
Men minns ni Bloggbussen 2011 som jag och Vincent och Vilja var med på?
Vi fick ett wildcard. Och det var helt jäkla fantastiskt!

Barnen pratar fortfarande om den här resan, visar bilder för kompisar och
surfar runt på bloggen för att läsa om resan. På frågan om vad de roligaste
de någonstin gjort är för något så är svaret givet: Bloggbussen!

Vi skapade oss minnen för livet på den här resan. Och då TROTS att Vincent på
båten till Danmark föll ihop i en migränattack. Vi fick sitta i ett tyst och mörkt rum tills
det gick över. Som tur var fanns världens snällaste Ronja från Stena Line med på resan
och hon tog hand om Vilja medan jag skötte om Vincent. När vi kom fram till Danmark fick
vi veta att det var väldigt långt till närmaste sjukhus och som tur var så gav huvudvärken med
sig till sist och vi kunde joina resten av alla mammor och barn. Sen hade vi en underbar vistelse tills
dess att det var dax att åka hem. Då däckade vi alla tre i hög feber som visade sig vara halsfluss.
En vänlig herre hjälpte mig med barn och packning på tågresan hem mellan Göteborg och Eskilstuna.


En febrig Vilja på väg hem till Sverige

Nu pågår röstningar för fullt inför Bloggbussen 2012. Vilka ska få följa med?
Jag ligger efter i röstningen eftersom jag inte registrerat mig förrän idag men
jag tänkte att jag chansar i alla fall. Det vore så himla fantastiskt att få göra
om den här resan (som ni kommer besöka nya platser)
UTAN att oturen förföljer oss med sjukdomsfall och dyl.

Den blogg som ligger i topp i röstningslistan just nu har 254 röster.
Det kan jag ju lätt slå eller hur? Om ni - mina älskade läsare (smöör ♥)
röstar två gånger (från olika IP-adresser) var på mig (helst fler) så kommer vi ju ro det här i land!
Jag ska köpa danska souvenirer åt er allihopa, jag lovar!


Det enda ni behöver göra är att klicka!

Rösta på min blogg i Bloggbussen 2012!




Smööör.. RÖSTA PÅ MIG SOM ÅRETS BLOGGMAMMA!





Okej hörrni! Vad ska jag nu ta till för att muta er till detta? Vad vill ni ha?



Snart är det dags för årets mammablogg-gala! Under galan kommer
mammabloggare röstas fram som vinnare i olika kategorier.

Nu vill jag ju så himla hjärtans klart att ni ska rösta på mig i
kategorin Årets Bloggmamma - som oxå är det finaste priset.
Man får bara rösta en gång per IP-nummer. Men hey! Det stoppar ju inte er?

...Herregud! Det finns ju datorer överallt nu för tiden! På jobbet, på skolan, på biblioteket,
på leklandet, på era kompisars jobb, hemma hos era föräldrar,
hos alla era småsyskons vänner, på nätcaféer (att ni är på semester i Thailand
är inte en ursäkt för att inte rösta!), grannens dator and so on.

Om jag är desperat? Nej. Det är flera stora bloggare med och tävlar och jag har nog inte en chans
här men det vore ju bara så himla coolt att vinna! (Okej lite desperat..) Det är lite som när den
 inte allt för fagra bonden som söker fru  faktiskt får sin fru. Helt otippat! Eller som om Sean Banan
skulle ha segrat i hela Eurovison. Helt otippat!  Eller som om Ryan Goseling skulle ha dykt upp med en
bukett röda rosor utanför mitt sovrumsfönster. Helt otippat! Eller som när Eva kräktes i
direktsändning och blev Kräk-Eva. Helt otippat!


Jag tar upp kampen för den lilla bloggaren - för folkets bloggare!
Kan jag så kan ni! Let´s make a skräll...

RÖSTA HÄR!




Jag tänker på dig mamma




Jag tänker på mamma idag. Hon ska opereras.
Få bort det jävliga. Jag har inte skrivit något om den här delen
av vårt liv och vill nog inte göra det heller. Men ni ska veta att
idag är en dubbelkänslad dag. Och jag tänker på dig mamma.

Fånga dagen






Ludwigs dop!


Ååh så kom inte snyggdregelbilden med i gårdagens mms-inlägg!
SUCK! Men hörrni, googla bara så har ni att göra resten av kvällen.. (!)

Hur som helst så är helgen förbi och den har verkligen gått i ett!
Men kul har vi haft. Jodå! Men det här med sommartiden? Det känns som att
jag aldrig hinner ta igen den där ynka timmen. Det känns i hela kroppen.
Jag behöver VILA. En vecka kvar. Sen så..

I lördags döptes fina Ludwig och jag är nu en av dom som
ska leda detta oskyldiga lilla barn i kristendomen (eller nåt i den stilen).
Som Danny skulle ha sagt: amazing!

Dopet var som dop är. En präst som pratar lite serious talk, vatten på huvudet
och videokameror. Men det var väldigt fint! Vädret var strålande - solen visade
sig från sin bästa sida. Lantluften. Den stora vackra kyrkan där jag
bär minnen med mig från min konfirmation. Fin sång. Kyrkklockor.
Och framförallt ett väldigt fint barn.


I magen kallades L för MYRAN av sina päron. Och nu är han
också döpt till det. Urgulligt!





Fina Emlan med sin skatt




Så här glad var jag efter all uppmärksamhet i kyrkan - mina
15 minutes of fame!







Alla barnen fick hjälpa till att dekorera tårtorna







Är ni nyfikna på doppresenten? Jo, en kulram (förstås!) och en
"Pekbok - För lite finare barn".

(( Å hörrni! Tack så jättemycket för alla era kommentarer ♥ ))




Segerdans!





Jahapp, då har man ett examensarbete med
betyg VG ligger bakom sig!



((VÄL GODKÄNT! Fatta! Bra gjort av mig och H. Jag är så in i bängen stolt.))




Neuro vadå? Ungen kan ju inte läsa!





YES YES YES!! ÄNTLIGEN finns examensarbetet som
jag och H har skrivit, publicerat! (Publicerat! I digitala vetenskapliga
arkivet
! Jösses. Jag får nästan gåshud. HUR grymt är inte det?)

♦ Neuro vadå? Ungen kan ju inte läsa!
Finns det skillnander i tankar kring och arbete med läs- och skrivsvårigheter
när lärare utöver sin lärarutbildning även har kunskaper inom neurovetenskap? ♦


Läs och njut!

Sprid gärna arbetet. Det är viktiga grejer.





V & V bjuder upp till dans



Kära bloggläsare!

Låt mig presentera: mina underbara barn!

Hoppas ni får en härlig lördag! Kram till er alla




Låt mig presentera... första officiella bilden..




Igår var vi hemma hos mami och papi som bjöd sin väldigt
unga dotter på födelsedagsmiddag. Bubbel, presenter, kreolsk köttgryta,
pavlova och melodifestival! Familjen var i sitt esse som vanligt.

När hela familjen samlas blir det hela alltid så "osvenskt". Ordet lagom
finns inte. Familjen tajkon? Nää.. jag skulle hellre vilja kallas det passion!
Right? En gång fick jag frågan om vi i min familj var greker. Nej. Man behöver
inte vara grek för att strunta i det där lagom-konceptet..

.....men visst skulle vi finna vår plats i något annat land än Sverige.
Jag och mina syskon hävdar alltid att vi bara ska sälja allt vi äger
och flytta söderut. Vi kan starta ett familjeföretag.
Drömmen om Italien.. Kan det inte vara som på film?




Första officiella bilden på mig och Andreas - the one! ((Andreas
har nästan.. i princip..  godkänt att detta publiceras! Hey! Det är
inte lätt att kila stadigt med en bloggare..))









Vilja och mormor


Tack familjen






Vi gjorde det bästa av hans dag






Trots feber så lyckades vi göra något av Vincents födelsedag som
jag tror han kände sig nöjd med. Han fick önska Mc Donken och glasstårta. Hamburgare
gick ner men glasstårtan var inte lika lockande (tur han har en mamma som är sockertorsk!).
Presenter öppnades under hela dagen och favorit var nog Lego Ninjago.


På söndag gör vi ett nytt försök till kalas för släkt och vänner.



























7 år idag! Vinnies födelsedag



Ännu ett år har gått och jag är rätt övertygad om att Vincent
har haft ett fantastiskt år. Han har tappat tänder. Knäckt läs- och skrivkoden.
Han har börjat skolan. Fått nya kompisar. Han cyklar på stor cykel. Han tittar på Lilla Aktuellt.

Allt tyder på en strävan framåt. Han växer. Jag hade gärna behållt honom sådär
liten och gosig med babyhull något längre. Men det är en av de finaste gåvor att få
följa och se sitt barn växa och utvecklas. Jag är så glad och så stolt över min son.

Han har ett hjärta av guld. Det kommer ta honom långt.














Vincent är fortfarande däckad och sängliggande så vi får
fira efter bästa möjliga förmåga. Vi flyttar helt enkelt kalaset till sängen
med presenter och ballonger. Det funkar det oxå ♥




Bildbomb som heter duga!













































































"Det här bli bra till bloggen!" tänkte mamman





- Du kanske inte ska stå så nära kanten? uppmande mamman
sin son som var ivrig på att mata änderna..

- Är det djupt här? frågade den lilla sonen

PLUMS!

Japp. Vincent har nog tagit sitt sista utomhusbad för i år nu.
I Eskilstunaån. Glassigt!

Tack till min snälla syster som kom och hämtade oss så
vi slapp hem med en nedfrusen Vinnie ♥





När vi kom hem åkte kläderna av innanför dörren.
- Mamma... jag luktar Å....



En varmdusch, raggisar och tröstfika rådde bot på
ledsna miner. Men Vincent vill inte mata änderna på ett tag nu..




Vincent skriver sin första mening




Vincent har haft en period för ett tag sen då han lagt det här
med ritandet och skrivandet på lite på is.

Men nu har han åter igen fattat pennan och han skriver, ritar
och pysslar som aldrig förr! Silkespapper, toarullar och målarpenslar
flyger åt kors och tvärs som aldrig förr! My son is back!

Igår skrev han sin första mening. Det är stort.
Riktigt stort! Det bara lossnade lixom. Poletten trillade ner.
Vincent kom på det roliga med att kunna skriva: att man
får skriva precis vad man vill! Hela hans skrivbok är nu fylld
med meningar som "Mamma har en stor rumpa" och
"Mamma är en apa"..



Vincents första mening:


♣ Vilja tor at när man splar klarinät är man klok ♣



Jag vet inte om det ens är någon idé att analysera själva
valet av mening här? Vilja tror att när man spelar klarinett är man klok?
Vet han mina barn ens vad en klarinett är för något? Jag vet knappt?
Hmm... Ja, vi kommer ju alltid minnas den meningen i alla fall!










100 gillare!




Ikväll fick jag 100 gillare på facebook!
Woho! Jag har utlovat något riktigt smaskigt
på bloggen.. något pinsamt? Något hemligt? Något roligt?
Kanske jag ska flasha celluliterna?

Hallå! Vad tycker ni? Hjälp mig! :)




Höstlov






Vincents första riktiga höstlov är här och
vi har haft en mysig morgon tillsammans. Vilja
åker ju räkmacka i vanlig ordning. Hon får lixom haka på
brorsans lov. Snart ska vi ta och springa iväg till bussen
för att åka till min klasskompis för en play/pluggdejt!

Önskar er en härlig måndag!

((Saknar tid till att börja med måndagslistan igen.
Det var ganska skönt att starta veckorna med en
rejäl pepplista!))

TACK för era fina kommentarer. Det värmer ♥




One small step for man one giant leap for mankind


Ett stort steg i bloggvärlden....


Tack till Fnulans supersnälla sambo som hjälpt
mig ordna med detta!





Fnulan till mig i telefonen: - men Fredrik säger att det går
att regga vi3motvarlden med Ä, alltså vi3motvärlden!

Jag till Fnulan: - WOW! JAA! ..........eller neee...
då kan ju inte dom i Hollywood hitta mig för dom
har ju inte Ä....?

Fnulan till Fredrik: Nej, inget Ä. Dom i Hollywood måste
kunna hitta henne!






Utdrag ur reportaget





Många undrar om reportaget i tidningen finns att läsa
på nätet och tyvärr går inte det för Evelina-tidningen är en
helgbilaga till Eskilstuna Kuriren. I och för sig vore det ju
himla trevligt om den gick att läsa på nätet ändå.

Men jag tänkte bjuda på några utdrag:


"Jag hade aldrig kommit hit om jag inte haft mina barn. Det är för
deras skull och deras förtjänst. Sophie gick fortfarande på gymnasiet när
hon fick sitt första barn. Idag är hon 25, har två barn, lever själv och är snart
färdigutbildad lärare. Det är Vincent, Vilja och Sophie mot världen. En värld
där Sophie vill visa att ingenting är konstigt och att allt är möjligt."



" - När jag ser tillbaka på den där tiden idag ser jag hur ung och naiv
jag var. Jag hade ingen egen styrka, inget eget liv. De första åren var jobbiga.
Men familjen och både MVC och BVC har alltid varit stöttande."



"Sophie har kanske en annorlunda start på sina år mellan 20 och 30 men
att hon skulle ha missat något skriver hon inte under på.
- Många drog ju iväg efter gymnasiet och började jobba som inkastare
på barer i Spanien till exempel. Det beror ju på vad man anser är att leva
livet. Men jag kommer att kunna göra allt det där sen. Frågan är om jag vill.
- Man kan också se det som att det är de som missat något. Jag har fått uppleva
massor av fantastiskt under de här åren. Att föda barn är ju en fantastisk upplevelse."



"När Vilja var liten och Sophie blev ensamstående startade hon bloggen Vi tre mot världen...
... - Att den heter Vi tre mot världen symboliserar en jobbig tid då jag skulle bygga
upp mitt eget liv tillsammans med Vilja och Vincent. En nystart i vårt liv."



"Sophie försöker hela tiden visa sina barn att det finns alla möjliga
dörrar öppna. Ingenting ska vara konstigt. Visst kan hon känna
att hon jobbar i motvind ibland och hon önskar att andra föräldrar kunde
tänka lite mer som hon.
- Det är inte farligt att öppna alla dörrar. Man blir inte bög av en ros mössa."



" - Det skrivs ofta att det är så synd om ensamstående föräldrar. Men det är
jävligt skönt också.  Jag är inget offer. Det vill jag visa.
Och så skrattar hon och skojar om att öppet hus-dagar på brandstationen är
ju inte bara roligt för barnen..."








TEAM Kusin Vitamin



Nu har jag fått ta del av kusinbilderna! Vi hade ju sorgligt nog
ett bortfall på själva ruset. Kusin T hade ont i halsen och hade
fått förbud av läkaren att springa. Men här gör vi allt i
ett TEAM så Kusin T agerade fotograf! OCH pepp/pain in in the ass!
Hon sprang efter mig på upploppet. "Jag ser dig, jag ser dig!" skrek
hon när jag fick känslan av att döden var nära och saktade ner farten.

































Tidningen











Oj så fint Jenny skrev reportaget om oss! Folk har hört
av sig under hela dagen och gett mig fina ord för vad de läst.
Tack fina ni




Lite nervös..





Nu har jag funderat i flera dagar på den här dagen.
Dagen D. Domedagen? Det är idag intervjun kommer
publiceras i Eskilstuna Kurirens helgbilaga: Evelina.
Jag är skitnervös..

Så vad ska jag blogga om just den här dagen?
Just den här dagen som Vi 3 mot världen kanske besöks av
många nya besökare.. Ska jag köra på Vaniljfamilj i rosaskimrande
fluffdröm? Ska jag vara tuff, stencool och möjligen aningens rabiat?
Kanske ska jag vara lite mystisk? Lite hemlig? Lite gullig?
Varför inte hejkonbejkon flowerpower we-love-you-all? Lite Di Leva-anda?
Kanske ska jag göra en Britney? Nej nu vet jag! Supermorsan från supermorsaplaneten?!



Men tänk om dom genomskådar mig... Tänk om dom kommer
på att jag är precis som vilken annan desperat singelmorsa som helst?

Fast lite unik är jag ändå.. Det är vi alla. Och ännu lite mer unik är
jag med världens goaste ungar under mina vingar..

♥ Vad som än händer, så är det Vi 3 mot världen




Så! Välkommen hit! Välkommen att ta del av galna upptåg i vår lilla
men starka familj - upp och ner och kors och tvärs! Man vet aldrig vad
som väntar runt nästa hörn..











Tidigare inlägg Nyare inlägg