Avslutningslunch med Pippigänget!

Vilken bra start på veckan jag fick! Tåget tog mig i tid till huvudstaden för avslutningslunch med pippigänget på PS Matsal som ligger på Söder. Leila Söderholm var lika uppmuntrande som vanligt. Jag fattar inte hur vissa människor bär sig åt? En del är väl bara födda till att sprida glädje och good feeling på något sätt. Och vilken TUR att vi får möta sådana människor ibland! Hon bjöd på sköna mikro- (i tid räknat) övningar för rygg och axlar. Jag ska absolut bli bättre på att göra små pauser under jobbdagarna och sträcka ut musklerna. Det gör större skillnad än man kan tro! Välbefinnandet slår volt. 

Till lunch bjöds smakexplosion a'la burmesisk kycklinggryta som vi fick assistera Ubbe Kvarnefält från Sveriges Mästerkock, lite med. Det är sällan man blir nervös av att steka kyckling..  Jag tycker att Ubbe - Urban är en coolers kock med skön inställning till mat. 

Jag är otroligt glad över att få ha deltagit i den här utmaningen med Svensk Fågel. Även om träningen har varit svår att hålla i, vilket är mitt ständiga dilemma men alltid något jag kämpar med, så har jag flippat mitt tankesätt till det bättre. Jag har brutit en av de mest djävulska vanorna i mitt liv: sockertripparna. Jag trodde inte att det gick. Men det gjorde det. Lite extra pepp och kunskap var det som behövdes. Och en sjujävla förmåga att stålsätta sig samt supervilja. För mig känns det nu KONSTIGT att vräka i mig godis mitt i veckan. För det är inte en vana längre. Grym känsla. Och det faktum att jag lyckats med detta ger mig hopp om att få till träningen som ett mer naturligt inslag i min vardag. Allt går ju faktiskt.

Men man får kämpa! 


Glada feel good-gänget! 

#leilasmin #torrkonstsim 



Leilas kycklingskills imponerade. Vilket helhetstänk! 





Maria Donis som är VD för Svensk Fågel (heja kvinnor i ledning!) och Antia - störtskön kycklingbonde från Nypan som bloggar hos Svensk Fågel. 

Djupt koncentrerad.









Beautiful

Karoline Nordefors som finns på dinvinguide.se och Ubbe the one and only! 



Armar uppåt sträck! Plattfisk mot väggen och sen drar man armarna upp och ned 20 ggr. Väldigt effektivt! 



Ledig och en pippiträff!





Äntligen!

Någon har använt min iPad..


Inte en dag försent så har blogg.se uppdaterat sin app. Jösses vad dålig den har varit! Men nu verkar den BRA! Håller tummarna.

För övrigt känner jag mig sliten i kroppen. Jag måste komma igång med träningen på riktigt. Jag har ju mitt TapOutXT-program som ligger och väntar på mig. Men säg mig: HUR hittar jag energi den här tiden på året? Jag har sällan varit påverkad av årstidsbyten men nu undrar jag hur hur HUR jag ska överleva vintern? En kort familjesammankomst efter jobbet och en het korvstroganoff senare, så är jag helt slut som artist! Att jag skulle lägga mig på golvet och forma min kropp i onaturligt superspänstiga rörelser a'la TapOut finns lixom inte på världskartan..

Mörkret suger musten ur mig. Hjälp! 




Small steps - big change

Dax för utvärdering. Och jag är faktiskt helt nöjd med min insats. Mitt mål var att minska midjemåttet. Det har jag gjort. Jag har inte tränat som jag ska. Jag hittar inte tiden till det. Jag är igång på dagarna mellan 6-20.00. Då går barnen och lägger sig. Det finns inte luckor däremellan. Och när klockan slår 20 så är jag så trött och vill lägga den lilla tiden innan jag somnar på att föra en vuxen konversation med sambon. Eller så har jag lektioner som ska planeras. Det FINNS inte tid. Jag får inte ihop det. Men istället för att grubbla över det och må dåligt så har jag ändrat mitt sätt att tänka. Jag tänker på mig! När dagarna blir så långa och intensiva så MÅSTE jag hitta ett skönt flow. En balans. Jag var farligt nära att stressa sönder för inte så längesedan. Nu försöker jag vara nöjd även om jag inte ger 110% i allt. Att ge 50% i någonting kan nu istället vara en seger för mig. Det kallas att prioritera. Jag rensar i mitt liv och mår bra istället för att försöka vara bäst på allt. Jag erkänner! Jag KAN inte vara en topplärare, en supermorsa, en fantastisk vän, en utomordentlig housewife, en perfekt dotter, en fab syster och en sambo cool as hell. Inte allt på samma gång. Då blir det pannkaka. Balansen mina vänner. Det här är lite tabu, för man SKA ju vara så jävla duktig! Skit i duktig. Jag mår otroligt bra av att bara vara "okej" ibland. Det är något som jag kommer vinna på i det långa loppet.

 

Jag älskar att träna och jag ha fortfarande förhoppningar om att komma igång på riktigt. Men just nu har det inte varit rätt tid i mitt liv. Men det här utmaningen med Pippi på Svensk fågel handlar om så mycket mer än bara träning. Den handlar om ett hälsosammare liv. Och om rensa sitt liv på stress inte är hälsosamt så vet jag inte vad. Jag är nöjd med mitt flipped me, mitt bättre jag.

 

Så hur har jag lyckats minska mitt midjemått då? Utan hård träning? Under den perioden då jag var väldig stressad så försvann aptiten. Det är fel sätt att tappa vikt på. Men så var det. Men i grunden har jag fokuserat på kosten. Jag lagar mat från grunden, som också är min hobby! Jag har alltid saknat en riktig hobby. Nu vet jag. Matlagning! Det är otroligt avstressande att få stå vid spisen och fila på små mirakel. Och då tänker jag inte på rätten från helvetet: pasta och falukorv. (Alla vet väl att Djävulen äter falukorv? Och Kikki D!) Uäk! Jag äter regelbundet. Jag har tagit kontroll över mitt sockerberoende. Det är inte ett problem längre. Ungefär en gång i månaden kan jag få cravings efter typ smågodis. Men det är inte lika svårt att stå emot och OM jag ger efter så är jag inte körd. Jag tar mig tillbaka till den osockrade banan utan problem.

 

Därför ger jag mig själv en glad och STOLT Pippi den här månaden! Utan att skämmas.

 

 
Jag tycker att det är passande att bjuda er på ett av familjens kycklingfavoriter: Chickenpaprika kan vi väl kalla den. 
 
2 st Gul lök 
Paprika i tre färger (gul, röd, grön - en hel av varje)
2-3 Vitlök
2-3 msk Ajvar
3-4 tsk Rökt paprikapulver
2-3 tsk Sambal Oelek
 
Hacka och fräs mjukt. Använd en stor gryta. Sen brukar jag lägga grönsaksblandningen till sidan på en tallrik.
 
1/2 - 1 kg Svensk kyckling i bitar 
1 burk Créme Fraiche 
2 - 3 Créme fraiche-burkar med vatten
Lite maizena 
salt
peppar
 
Fräs kycklingen tills den fått stekyta. Häll i créme fraiche och vatten. Blanda i paprikafräset. Salta och peppra efter smak. Red av med maizena om det behövs. Låt puttra en stund. 
 
Voilá! Vi brukar äta kycklingen med ris, men är det fredagskväll kan vi lika gärna lyxa till med lite klyftpotatis. 
 
 
 






TapOut: pumpade muskler för den som önskar eller bara att se?

 
 
Hej och hå vad det går i Pippi-utmaningen:För två dagar sen körde jag mitt första pass med TapOutXt. Ja jädrar! Effektivt! Jag förstår att man får en kropp av stål om man kör det här. Jag lyckades teknisk sätt utföra typ 70% av övningarna och uthålligheten lyckades jag med ungefär 50%. Och då låg jag som en utsmetad älg (hatar när det händer) på vardagsrumsgolvet..! Det svider fortfarande i magmusklerna. Härligt! Jag visst inte ens att jag hade några (!). 
 
Minus: alla svettiga, svällande muskler och hårda rumpor som man tvingas fejsa för att utföra övningarna. 
 
 
 
 
 



Utvärdering och belöning

Tiden går fort och speciellt i förkylningstider! Jag är ledsen över att bloggen och övriga sociala medier fått stå tillbaka några dagar. Men jag har haft fullt upp med jobb och Viljas skolsituation. Jag har känt mig ofokuserad. Men imorgon är det extrainsatt föräldramöte för Vilja och det känns väldigt bra. Vi har också börjat med "Bra-boken" där vi samlar klistermärken efter en "bra" dag. Vi har satt upp några enkla mål som att sitta på sin plats och räcka upp handen osv. Varje kväll utvärderar vi nu skoldagen och om Vilja lyckats med våra uppsatta mål får hon ett klistermärke i sin Bra-bok. När hon samlat ihop tio märken så ska vi gå och bowla. Säga vad man vill om belöningssystem men en del barn är mottagliga för detta. Bestraffa är big no. Belöna är okej. Och Vilja har faktiskt visat framsteg. Men det är mycket fokus på allt kring lillskruttan för tillfället.

Det är dax för utvärdering i utmaningen Pippi på svensk fågel. Ett av mina mål var att minska mitt midjemått. Och nu ska jag vara ärlig: jag vågar inte fatta måttbandet..! Förkyld tre av fyra veckor? Och jag som skulle springa Tjurruset nästa helg. Just nu känns det riktigt skittråkigt. Jag vill bara komma igång med träningen! Jag har fått till lite yoga. That's it. Men med tanke på att jag varit sjuk och knappt orkat pallra mig till jobbet så känner jag att det får bli en neutral Pippi denna utvärdering. För jag hade inte kunnat göra varken mer eller mindre. Däremot tänker jag mycket på maten och vi har lagat mycket bra mat från grunden. Mycket kyckling - och svensk sådan såklart. 


Men! Gissa vad som kom med posten idag? Värsta TapouT XT-kitet! Ett MMA-inspirerat träningsprogram.

 

"Congratulations on talking a big step towards getting absolutely ripped!" MMA lixom? Jag vet. Man dör ju nästan av skratt! Ska den här muffinmagen studsa runt med kick och punch på vardagsrumsgolvet? Det är ju TOTALT orimligt!! Och just DÄRFÖR var jag ju bara TVUNGEN att tacka ja till det här erbjudandet. Förstår ni väl? Så om 90 dagar ska ni se mig ripped as hell! Och det här är inget att skämta om.. Nu ska jag läsa in mig på programmet. Nu jävlar har MMA-djävulen flugit i mig...

Mitt nya mål: är mitt gamla mål som innebär att midjemåttet ska minskas!

 

 



Say chickenburger! Recept

Okej, är ni redo för receptet på gårdagens freakigt goa kycklingburgare? Visste ni förresten att 100 g hamburgare = 170 cal medan kycklingfilé = 115? Nu när jag går runt med förkylning i kroppen och inte kan träna som jag vill så kan jag ju i alla fall lägga lite krut på matlagningen och se över vad jag stoppar i mig. 
Jag utgick från Leilas kycklingmarinad när jag gjorde mina burgare. 


LEILAS MARINAD

 1 kg svensk kyckling
3-4 pressade citroner
3 vitlöksklyftor
1 msk ajvar
1/2 tsk sambal Oelek
2 msk olivolja
1 msk rödvinsvinäger
Valfri mängd grillkrydda gärna utan glutmat E621 
En nypa torkad dragon

Låt gärna kycklingen dra över natten i marinaden. Jag var lite impulsiv här och fick snabbmarinera men det gick bra det med. 

Jag serverade den färdiga kycklingen i grillat hamburgebröd med romansallad, paprikaringar, tomat, äkta majonäs, hyvlad parmesan och färsk basilika. 
Som tillbehör åt vi klyftpotatis och rostad palsternacka. Skär potatis och palsternacka i lämpliga bitar, ringla över olivolja och strö över torkad rosmarin. En nypa havssalt och sen tjoff in i ugnen. 

Jag lovar er: den här burgaren kommer lagas flera gånger i vårt hem! ((Leilas blogg hittar du här: 
http://blogg.amelia.se/lifebyleila/)) 











Home is were love is

 
Bästa inköpet! Fragrance to die for..
 
 När Vilja får bestämma menyn så blir det plockmat.
 
Helgen har spenderats med mina älskade ungar. Kvalitetstid var vad vi behövde. Vi tjakka stora påsar lördagsgodis, gjorde shopping i Norrköping, såg Smurfarna på bio (över förväntan faktiskt bra!) åt skräpmat och hade filmkväll. Jag har skrapat ihop många sofftimmar den här helgen. Feels good. Imorgon är en ny vecka. Kalendern är full och energi kommer gå åt. Idag var för övrigt första morgonen på en vecka som jag vaknade upp UTAN att befinna mig i en snorkatastrof och  ha ont i halsen. Kanske att jag kan orka röra på mig imorgon? Jag har inte ens kunnat cykla till jobbet (som är oförskämt nära) för att jag inte haft någon ork. Bara att ta mig upp för trappan till lärarrummet på andra våningen på jobbet har nästan tagit vippen på kolan av mig! Det här med att jag ska springa Tjurruset äckligt snart? Det hänger som ett tungt, svart, dallrande moln över mig. Hua... 
 
Ikväll uppfann jag något som skulle kunna vara jordens goaste kycklingburgare! Kanske inte den nyttigaste ever men kyckling känns ändå som ett lite hälsosammare alternativ. Så brukar jag i alla fall känna när vi äter kyckling. Förut så åt vi kyckling allt för sällan men nu äter vi det flera dagar i veckan. Det är gött. Och jag är så jäkla trött på köttfärs och allt annat som är standard i barnfamiljer. Ge mig en enda till falukorv och jag börjar gråta. Typ så. Hur som haver, recept på den där supergoa burgaren kommer! Hold on mina vänner :) 
 
Godnatt 
 
 



Utvärdering av sommarens insats i utmaningen!

Jahapps, dax för delmålsutvärdering i utmaningen Pippi på svensk fågel. Utvärdering skulle ju egentligen ha skett för ett bra tag sedan men på något sätt har jag skjutit den framför mig. Guess why...? Sophie i ett nötskal.. Utmaningen har ju gått SÅDÄR under sommaren.. Varför varför VARFÖR är det så svårt att hålla i och så lätt att glida över på soffpotatis-sidan?! Nu när jag ligger här vrålförkyld och inte längtar efter annat än att få dra på mig hörlurarna och joggingskorna så undrar jag varför jag sabbade hela sommaren? Jag blir så besviken när jag tänker på det. Därför brukar jag inte tänka på det. Men Leila försökte få mig att tänka i andra banor; att jag behövde vila upp mig och ha en slapp semester. Jag vet att jag var HELT slut som artist där precis innan semestern.. Så helt fel har hon nog inte, den där Leila. 
 
Nu är det upp på banan igen så fort jag mår bra. Så fort vardagen är igång  tycker jag det är  så himla mycket lättare med den är healthy side.. Leila sa en smart grej, att när man faller tillbaka i "goda positiva rutiner" som för min del t.ex. det här med sockret, när vardagen rullar så har ju DET blivit en vana. Och det har hon ju så rätt i! Förut var det en vana att proppa i mig socker var och varannan dag. Den vanan är bruten. 
 
MEN. Sommarens insats får symboliseras av en stackars sur liten Pippi, för jag vet att jag inte har gjort mitt bästa.
 
 
 



Den stora höstpimpen och en strippad haka

 
 
 
 
Gokväll! Här planeras det lektioner in i det sista. Imorgon kör vi igång på riktigt. Den första veckan har fokus mest legat på att lära känna klassen. Men från och med nu blir det andra bullar! 
 
Egentligen vill jag inte sitta såhär och planera lektioner sent kvällen innan men det lev så tokigt i fredags. Jag hade egentlig tänkt planera klart inför veckan redan då. Men så kom det ett samtal från Vincents skola. Det var hans idrottslärare. Det visade sig att Vincent hade ramlat i skogen under en springrunda och skrapat upp hakan. Det är min son det. Armar och ben överallt. Och blodet rann. Det såg rätt dramatiskt ut. Men som tur var skulle vi besöka mormor  eftermiddagen. Mormor sjuksyster! Hon "strippade" ihop jacket. Varpå Vincent börjde fnissa. "Strippor..det finns på GTA.. Värsta rummen med värsta festerna. Men knuffar man dom kommer polisen.." Bra där min son. Låt bli sånt. GTA är för övrigt något som han inte spelat på hemmaplan. 
 
Annars har helgen varit skön. En sleepover i Eskilstuna hos mamma och pappa. God middag och vin efter några timmar i stallet och tur ut i skogen på hästryggen.
 
Idag har vi haft en höstpimpardag. Vår lilla och enda rabatt har fått sig ett lyft med lite nytt och fräscht. Jag gillar hösten. 
 
Och träningen? Feels like en fet ostbåge i fel forum. Men jag gör det! ostbågen ska kämpa! 
 
 



Familjen MonKEY!

Idag får vi se vad familjen MonKey ska hitta på. Sovmorgon verkar i alla fall vara en lovande start på dagen. Godisbron är i och för sig givet på lördagar. Sen har barnen en sån där långlek för sig: de leker hotell. Man kanske ska checka in? Beställa roomservice.. 
 
Igår jobbade jag min sista dag för den här terminen på stället där jag haft min tjänst sedan jag flyttade till Nyköping. Nästa vecka får jag börja hålla till "nere" på skolan där jag ska ha klass. Att ha en 4-5:a kommer bli helt nytt för mig. Det är lite pirrigt. 
 
MEN. Nu ska jag inte tänka på jobbet (varför gör man alltid det?) för nu är jag ledig! Nu ska jag grabba en stor kopp kaffe och bara go with the flow. 
 
Imorgon åker jag och alla barnen till Eskilstuna för att hälsa på föredetta grannvännerna. Det var längesedan nu. Vi längtar! Sambon jobbar hela helgen. Livet i ett nötskal. 
 
Happy lördag
 
Söta Monkeys va? Från bluebox.se! 
 
Igår firade vi sambon med hemgjord Prinsess. Underskattat! Finns en bit kvar. Till frukost! Hade min pappa sagt. Fan. Det här med sockret alltså. Det simmar ju runt i mitt DNA. Det är så svårt. Men jag måste rycka upp mig! Snart ska vi utvärdera oss i utmaningen: Pippi på svensk fågel. Och jag har har varit lam. 



Hälsocoachen jagar mig om nätterna!

Hej! Okej. Jag är på bättre humör nu.  Inte lika bitter.  Efter regn kommer solsken.  Aight. Det löser sig som Timbuktu skulle sagt. Idag sparkade jag ut mig själv på en välbehövlig springtur. I solen. Kuta bah! Burn fat burn. Sen var jag så uppe i varv att jag fortsatte med överkurs på hemmaplan. Lyfte skrot (okej, sambons hantlar men jag gillar den där hardcore känslan som uttrycket ger) och hoppa hopprep. Its me and Rocky. Nu jäklar. Leila jagar mig om nätterna. I mina drömmar. Å.N.G.E.S.T. Jag måste kunna stå för min dåliga insats nästa återkoppling. Men om jag rycker upp mig nu. Rekordsnabbt. Då kommer det kännas lite bättre. Måste för övrigt kolla upp nästa utvärdering. Känns som det är dax snart. Och ni vet väl mitt mål denna gång? Muffinmagen. Blööhö. Man kan fortfarande sticka in ett finger i den :( stålmage stålmage stålmage... FOKUSERA! 
 
 
 
 
 
 
 
Nu ligger jag själv i nybäddad säng med endast några gubbar som sällskap.  Jordgubbar.  Sambon jobbar natt. Jag brukar ha svårt att sova då. Men det hjälper att sms-tracka darling lite. 
 
Imorgon kommer syrran och gör Nyköping tillsammans med en kompis. Jag blåser upp luftmadrassen och hämtar från busstationen. Längtar efter min pyttesyrra. Jag ska ta dom till havet. Och gör mig till kung.. 
 
 
 



Lata goa dagar

Vi har haft två dagar ledigt tillsammans, hela familjen. Vi konstaterar att det går åt väldigt mycket mat med sex personer som ska ha tre mål mat varje dag. Diskmaskinen går varm! Evigt tacksam för den uppfinningen. Samtidigt som disken går runt runt så har jag fått nya energi och motivation till att laga mat! Tiden mina vänner. Den gör underverk. Ingen stress. Då kan jag stå i köket i timmar och experimentera. Det är ljuvligt. 
 
Jag fick brev av Ubbe från Sveriges Mästerkock förra veckan. Han inspirerade mig till att öva mina kycklingskills. Hey! Helstekt kyckling? Inte alls så farligt jobbigt ju. Och barnen åt med stor aptit! 
 
Annars har vi hängt på stranden. Med en STOR vattenmelon som läskat oss. Idag var faktiskt första gången jag badade på riktigt i havet sedan vi flyttade hit. Det var varmt. Saltstänk och klippor. I love it.
 
 
 
 
 
 



Säg hej till mitt nya mål!

Ni kanske undrar vad som hände med utmaningen (Pippi på svensk fågel 2013)? Jo, den håller fotfarande på. Och jag är med. Men vadå? Hon sprang milen och sen då? Nada? Tänker ni. Ja precis så är det. Jag säckade ihop totalt. Jag har gjort några ynka krafttag men inte så det räcker. Jag skäms. Men det är exakt det HÄR som är mitt problem, min svårighet. Så det var ju bra att vi fick prov på  det. 
 
Men nu tänker jag att jag har semester och all tid i världen att kicka igång nästa fas. Nästa vecka spenderas i Budapest och då får jag göra det bästa av situatioen. Anamma Leilas handduksträning tänker jag.
 
Mitt huvudsakliga nästa mål är... (trumvirvel)....: MUFFINMAGEN! Tadaa! No shit Sherlock lixom. Men tanken är att gå från muffinstyle till mer knäckebrödstyle och minska några centimeter i midjemått.
 
 



Stay focused and motivated!

Jobb jobb jobb. Hämta barn. Hem. Tonfisksallad för ovanligetens skull. Ett barn av två åt. Det får man vara nöjd med.  Ett pass Taekwondo för familjens yngsta. Egentid för mamman undertiden. Ett läst kapitel i favoritboken. Hem. Springa. Andas. Flåsa. Pressa. DÅ är jag lycklig! 
 
Idag kunde jag springa 3 km på 15 minuter. Jag är jättenöjd med det. Men att göra det på sisådär 12 minuter vore ju ballt. Dit ska jag! Pepp pepp. 
 
Hur går det för er? Tränar ni något? I vilken form föredrar ni vardagsmotionen?
 
 
 
 



Skulderstående

 
 
 
Googlar nya yogaövningar. Jag är redo. 
 
 
 



Utmaningen - första utvärderingen!

Jahapp, då var stunden kommen. Den fruktade stunden. Jag ska utvärdera mig själv och min insats i utmaningen Pippi på Svensk Fågel. I och med att jag fått den stora lyckan att delta i den här utmaningen så har jag satt upp en hel del mål för mig själv. När jag blev förfrågad om att delta i utmaningen så visste jag att jag var anmäld till Å-varvet och skulle ha knappt en månad på mig att komma i form för att klara av att springa Å-varvet som är en kvartsmara vilket motsvarar exakt 10 549 meter! Dock har jag av RÄDSLA hållt väldigt tyst om det här målet. Jag tycker att det ibland är svårt att känna av vilken form jag själv är i. Kommer jag fixa det? Är det ens rimligt? Har jag tagit mig vatten över huvudet? Jag har svårt att tro på mig själv. Jag vill inte misslyckas! Vem vill det? 
 
Jag sänkte ribban under tidens gång för att inte behöva "förlora". MEN. Det hela slutade med att jag klarade mitt största mål! Och oj vilken känsla det var! Att till och med ha liiite liiite liite kraft kvar till att spurta fram till mållinjen efter att ha sprungit en mil (!). Jag trodde ALDRIG att jag skulle fixa det. Jag började med att småjogga lite i starten. Jag blev så peppad av stämningen. Sedan lunkade jag bara på och plötsligt hade jag passerat 5 km. När jag sedan tog mig förbi 7 km så började jag faktiskt tro på mig själv. Att jag skulle klara det. De två sista kilometerna var jävliga. Så långt men ändå inte. Men vilken fantastisk styrka det sitter i envisheten! När jag närmade mig målet så såg jag mina älskade ungar stå och ropa efter mig "heja mamma! heja mamma!" Det var en helt underbar känsla och jag bara log ♥
 
Jag har sprungit Å-varvet förut men då har jag varit spyfärdig när jag gått i mål och jag har knappt kunnat ta mig ur sängen på en vecka efteråt. Den här gången kände jag att jag återhämtade mig mycket mycket fortare. 
 
En annan del i min utmaningen var att hålla mig borta från socker i största möjliga mån. Förutom på lördagarna då jag har min "fridag" (hey! lite måste man få njuta av livets goda!). Hur har det då gått? Jo. Att hålla mig borta från sockret har faktiskt gått aningens lättare än vad jag förväntat mig. Jag trodde att jag skulle förvandlas till en psykosockerbitch och spöa folk. Typ. Men den där psykosockerbitchen har nog bara hänt en eller två gånger på den här tiden (obs! inget spö). Men jag HAR fått några "återfall" och vräkt i mig vad jag kommit över a´la hetsätning och det är något jag mår riktigt dåligt av efteråt. Hela den här grejen är något som jag upptäckt går väldigt förbannat hårt hand i hand med s.t.r.e.s.s. Hur som helst märker jag att min sockerskalle sakta men säkert börjar acklimatisera sig till en mindre sockerboostad vardag. Jag tycker verkligen inte längre att det känns naturligt att fika med chokladbollar på en tisdag eller att ha mys med lösgodis en torsdagkväll. Mys kan man ju ha (!) men godiset får vänta till fridagen. Simple as that. Men ändå inte. Jag får fortsätta kämpa.
 
Summan av kardemumman: jag har haft lite bakslag både med träningen och sockret. Då har jag tappat tron på mig själv och velat ge upp. Men jag har kommit igen och det mycket tack vare Leila ♥  Slutligen så tog jag mig alltså runt Å-varvet vilket blev som ett kvitto på mitt stånkande och stönande skogsbacke upp och skogsbacke ner i Nyköpings djupa skogar. Jag kan känna att ja, jag har gjort mitt bästa. DÄRFÖR låter jag en GLAD pippi få symbolisera den här första perioden i utmaningen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Å-varvet: jag gjorde det!!

Hej! Är i Eskilstuna och hänger med vänner och familj.  Måste bara hoppa in och berätta att jag SPRANG Å-varvet igår! Milen och lite till. Jag som skulle gå. Jag sprang hela skiten! Fattar ni hur stolt jag är? 
 
 



4, 5 km stolthet ♡

Jag skrev ett så sjukt deppigt mejl till Leila imorse. Hon mejlade mig för någon dag sedan och frågade hur det går.  Sen har mejlet lixom legat där och bränt i inkorgen.  Jag har inte vetat hur jag ska formulera mig. Det känns lite som ett nederlag att behöva tala om sanningen: nej jag har inte tränat på ett par dagar, ja jag är galet stressad och ja! Hela min sockerskalle, mitt söta blod - min sockerknarkade kropp skriker efter socker! Fluffigt sött. Knaster mellan tänderna. Lent sött mot tungan. Sockerpirr i hjärnan. 
 
Men. Vilken lättnad det var att bikta sig. Pheew.. Det här med hälsocoach är ju faktiskt fantastiskt. Jag behöver någon som är på mig hela tiden för att inte falla ur. Vart är självdiciplinen när man BEHÖVER den? Do you hear me? I need you!! 
 
Sen kom jag hem från jobbet. Sliten som gammelmormor varg herself. Men så bestämde jag mig för att äga dagen! Jag effektiviserade barnens kvällsrutin (tacka vetja fiskpinnar) och sen sparkade jag ut mig själv på en löprunda. Dagens bästa! 4, 5 km stolthet..! 
 
Jag ägde den. Dagen. 
 
 



En fontän med lycka!

 
 
Jag och alla ungarna hamnade på försommarmingel igår i grannkommunen Oxelösund.  I samma stund som barnen skådade en chokladfontän var ju succén ett faktum.  Jag har skrubbat chokladfläckar hela morgonen idag.  Men vad gör det när barnens lycka är total? Så enkelt.  
 
För övrigt har ju den här dagen tagit priset i årets tråkigaste dag! Utan tvekan. Det har varit oväder hela dagen, jag har inte kommit mig för någonting alls och så har vi fått nåt vajsing i halsen. I familjen. Flera av oss.  Och där har ni min ursäkt för inställd träning idag. 
 
Jag hade kunnat göra en lugn aktivitet som yoga istället.  Det hade funkat med hostan. Men det gjorde jag inte. Och jag förbannar mig själv för det! 
 
 
V. 23
Måndag - handduken 
Tisdag - löpning 4 km  
Onsdag - Yoga för en starkare rygg 
Torsdag - löpning 4 km + Leilas superpass 
Fredag - vila 
Lördag - löpning 4 km (Fridag!) 
Söndag - Leilas superpass 



Tidigare inlägg