Matteklänningen!

 
 
 



I Sophies klassrum

 



Happy World Teacher's Day!

 
 
Grattis till alla mina lärarkollegor och lärarvänner världen runt. Vårt arbete är viktigt och jag älskar det. När jag går till jobbet på morgonen så är jag lycklig. Lycklig över att få vara med och påverka framtidens vuxna som ska hantera vår värld. Lycklig över att få delta i spännande möten människor emellan varje dag. Lycklig över att få befinna mig själv i ständig utveckling. 
 
Barn och ungdomar ska få den utbildning de har rätt till! 
 
Den här låten: http://youtu.be/RelL-PdcCSk vill jag spela för alla fantastiska lärare där ute! 
 



Belöna eller bestraffa?

Jaha då var redan helgen här. Efterlängtad och alltid lika helgad. Föräldramötet på Viljas skola i veckan gick bra. Engagerade föräldrar! Vilket känns som det mest grundläggande. Kontakten mellan hem och skola är så otroligt viktigt! Visste ni att när det t.ex gäller barns läsning så hamnar föräldrar på första plats att spela den avgörande rollen när det gäller detta. På andra plats kommer....TV:N! Skolan får nöja sig med en ynka tredjeplats.


Hur som helst har det arbetats fram en konsekvenstrappa i Viljas klass. Det är bra att åtgärder sätts in, speciellt som att en resurs blir placerad i klassen på förmiddagarna. Men jag är mer för att belöna. Jag tror att barn (och undrar om det inte också är bevisat?) är mer mottagliga för positiv förstärkning än tvärtom. Jag är rädd för att det blir för mycket fokus på det negativa. Vi jobbar jättemycket med skolsituationen på hemmaplan just nu. Vilja har lyckats samla ihop sina tio första klistermärken under den här veckan och det är helt fantastiskt. Den bästa veckan hittills!


Hur fungerar det? Hon får ett klistermärke per dag om hon haft en "bra" dag. Dessa klistras in i en vackert dekorerad bok som vi valt att kalla "Bra-boken". För att fläska på lite status på den här boken tog jag med den till Viljas skola och introducerade den för henne ihop med skolans specialpedagog. I början av har boken har vi punktat ner några enkla saker som vi tillsammans har kommit överens om. De handlar om vad man kan göra för att bidra till arbetsro både för sin egen och andras del. Det viktiga med de här punkterna är att Vilja förstår dom, att de är möjliga att uppnå och att de är mätbara eftersom det är dessa vi grundar belöningen på. Att bara använda sig av att "Vilja ska bidra till arbetsro" är inte tillräckligt specifikt. Det är väldigt svävande och svårt att mäta. Vi har t.ex valt: "Vilja ska sitta på sin plats i klassrummet om" "Vilja ska räcka upp handen och inte prata rakt ut om hon inte har ordet" "Vilja ska inte svära eller säga fula ord".

 

Efter varje skoldag sätter jag mig ner med Vilja i lugn och ro och så får hon berätta om hur dagen har varit. Vi använder en sida per dag i Bra-boken där hon själv får skriva om dagen. Efter att hon har skrivit om sin dag så ritar hon din känsla för dagen med hjälp av en smilegubbe. Om hon har uppfyllt sina utsatta mål så får hon välja ett klistermärke som vi klistrar in i slutet på sidan. För att förtydliga skriver vi också vilket nummer klistermärket har i ordningen.

 

Denna gång hade vi bestämt att 10 märken = valfri bonusaktivitet med mamma. Vilja valde bowling. Den här veckan kompletterade vi målen med ett uppdrag i form av att Vilja ska prova leka med en ny kompis på rasten varje dag. Detta med två syften: 1. att bryta Viljas vanliga mönster där hon hamnat i en dålig kombination med vissa barn. 2. att låta Vilja få chans till att samla ihop sina tio märken under en inte allt för lång tid - för att visa på att det är möjligt och att det lönar sig. För uppdraget har hon också fått ett klistermärke per dag - om hon klarat av att leka med en ny kompis.

 

Vi har gjort uppdraget lite speciellt genom att rita det i form av ett hjärta där vi skrivit alla nya kompisar runt om och klistrat märken. Det här kan man ju tycka och tänka en hel del om. Ska man belöna sitt barn för att leka med andra barn? Svar ja. Det här och resten av belöningarna är ju en tillfällig insats med syfte att stärka Vilja och bryta ett dåligt mönster. Nu har vi använt Bra-boken i två veckors tid och det har redan öppnat upp nya dörrar för Vilja. Det här har gett Vilja en möjlighet att känna sig stolt. Alla barn är olika och just nu behöver Vilja otroligt tydliga ramar för att få en bra skoldag. Det här med Bra-boken är som sagt inget som kommer hålla på i all evighet och hur vi använder den kommer vara lite föränderligt beroende på vad som behövs. Redan till nästa vecka har vi bestämt att vi ökar på antalet märken till 20 för att få en bonusaktivitet. Vilja har valt lekland till nästa gång. Vi kommer fortsätta med kompisuppdraget vilket kommer ge chans till två märken per dag.

 

Hur kan jag lita på mitt barn? Den första veckan bad jag Viljas fröken återkoppla till mig varje dag om hur Viljas skoldag hade varit. Vilja visste inte detta. På så sätt ficka jag en uppfattning om Viljas förmåga att utvärdera ärligt. Och barn är otroligt ärliga! Mer än vuxna. Nu återkopplar Viljas fröken endast till mig de dagar som inte har varit bra. Men det har inte varit några problem att utvärdera. Vilja är ärlig.

 

Vilja har valt att bjuda med sina syskon på hennes första bonusaktivitet. Vilken lycka! "Taaack Vilja!". Det i sig är stärkande. Så snart ska vi bege oss till Nyköpings bowlinghall.

 

Happy saturday!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Klassens clown - känsligt

 
 
Long time no see. Hemsk vecka. Älskar mitt jobb. Men föräldrarmöten två kvällar i rad sätter sina spår. Gud så sliten jag känt mig. Och snart är jag inne på tredje veckan med förkylning. Är det normalt? Undrar hypokondriken.. 
 
Men det är inte det som gjort mig låg, förbannad å, ledsen och maktlös. Det är min älskade dotters situation. Hon mår inte bra i skolan när hon är i klass. Fritids är underbart bra och helt fantastiskt. Hon trivs som fisken i vattnet. Men sedan vi flyttade till Nyköping och Vilja började förskoleklassen här så har hon intagit clownrollen ihop med några särskilda killar. Och det här har bara fortsatt och eskalerat. När hon hamnar i kombination med de här klasskompisarna så är det som att hon tar på sig en mask. Reser muren. Intar rollen som någon superstålbuse och sedan röjer hon. Röjer! Arbetsron i klassen är helt åt skogen. Jag har varit och hälsat på. Det är många barn med olika behov som förväntas fungera ihop i en allt för stor barngrupp.  Nu har jag aldrig undervisat i en klass 1:a men jag ser att gruppen behöver stramas åt och ramarna måste vara så fyrkantiga som det bara går! Det är såhär idag att barn förväntas klara av så mycket redan vid tidig ålder och det är fel. De behöver fler vuxna omkring sig. Jag har bland annat varit med Viljas klass på idrotten och det som sker när så små barn lämnas själva är skrämmande. Barn kan vara grymma! De fryser ut varandra, intar tonårsroller och goes nuts helt enkelt. "Jag duschar med topp på!" Topp? En sex- sjuåring som är rädd för att visa sina ickeexisterande bröst? Finns inte på världskartan för mig. "Ska du duscha? Jag tänker inte duscha!" Varför? Redan denna negativa inställning? Och från pojkarnas omklädningsrum ljöd höga stämmor som formade orden "...stoppa in kuken!" För i helvete! En sjuåring ska inte ens ha hört såna ord! Man släpper barnen för tidigt idag. Och vet ni varför? Pengar. Pengar pengar pengar. Det finns inte resurser. Jag blir arg. Det är nu grunden läggs för våra barns kommande skolår, våra barns framtid som också vi äger. VAD kan vara viktigare? 
 
I veckan fick jag ett samtal från Viljas fröken. Ett sådant samtal man inte vill ha. Vilja och hennes järngäng hade på rasten tagit sig friheten att gå ner till vår lokala Ica och hängt runt lite. Jävlar! Det ska inte ens kunna hända. Men nu gjorde hände det. Det bara eskalerar och vad händer nästa gång? Jag och Vilja har haft många samtal. Tårarna finns inte långt där bakom masken. Hon är splittrad i två. Goa fina smarta Vilja och coola tuffa Vilja som måste imponera. Jag har sett hur hela hennes kroppsspråk förändras när hon kommer ihop med vissa barn. Hon beter sig som en gangster (!). Och det här tar på krafterna för henne. Mer än vad jag förstått. Och mitt hjärta brister. Jag försöker finnas med i skolan så gott det går nu. För att stötta henne. För läraren är det omöjligt. En ensam vuxen på en sådan klass. Det går inte. Som tur är ligger min skola där jag jobbar nära så jag kan cykla emellan lektionerna. 
 
Jag har pratat med Viljas rektor och en plan håller på att arbetas fram. Jag vill sätta stopp för allt nu. Men de vill inte splittra klassen. Jag ger det lite tid. Men blir det inte en förändring snart så får vi gå andra vägar. Hur som helst lovade rektorn att sätta in vuxna i omklädningsrummen på idrotten. Perfekt! Det lönar sig att lägga sig i. Tänk på det! 
 
Allt det här är så tråkigt och ledsamt. Jag är så mån om att Vilja ska få en bra start på sin skolgång. Samtidigt är jag tacksam över att Vincent hamnat i en liten och helt underbar klass. Där oroar jag mig inte ett dugg. Puuh! 
 
Så. Lite ofokuserad har jag allt varit. Men nu är det helg och vi njuter av att vara lite lata och lediga. Igår var en annars rätt spännande dag. Min sambo vikade på min skola. Vi hade klassrummen mitt emot varandra. Det var en annorlunda upplevelse och absolut intressant! Jag hade ordnat material och  planerat dagen åt honom och som en sann pedagog färgkodat hela planering! Och ja, han skötte sig perfekt! Jag är stolt över honom. Tänk vad givande det kan vara att försätta sig i nya situationer? Otroligt stärkande. Sånt borde varje människa göra mer. Vi kan så mycket mer än vi tror! Skit i mönstret. 
 
Love 



Olika sätt att lära!

Hör och häpna: jag har startat en blogg för min klass! Surprise surprise..  ;) där försöker vi alla fall att bygga upp ett gemensamt krypin. Jag lägger ut läxor och annat nyttigt. Bland annat så har vi pratat en del om det här med att vi alla är olika och därför lär vi också på olika sätt - olika lärstilar. Jag tycker att den här texten som jag har skrivit är väl värd att publicera även på den här bloggen. Jag vet att många av er läsare är föräldrar, en del kanske själva är studenter? Hur som helst är en liten lärstilsboost alltid på sin plats :) 

Alla är vi olika och lär därför också olika. En del kanske lär med öronen (auditivt) och måste höra det som ska läras medan andra kanske lär med ögonen (visuellt) och måste se det som ska läras. En annan kanske lär bäst med kroppen (taktilt/kinestetiskt) och den måste göra för att lära. 

Men det är inte alltid lätt att lära på bästa sätt. Man kanske behöver olika sätt att lära vid olika tider på dygnet eller i olika situationer. 
 
Vad gör vi med kunskapen? 
 
När vi lär oss något nytt kan det vara bra att hjälpa hjärnan lite med att komma ihåg. En kort sammanfattning är till stor hjälp. Sin sammanfattning kan man göra på olika sätt. Den behöver inte bestå av bara text. Man kan spara ljudklipp, korta filmer, stödord eller rita bilder. Kommer ni ihåg när jag visade er dom vackra tankekartorna (mindmap)? De var fulla med färg, bilder och ord. En tankekarta kan vara bra för spara sina tankar på ett överskådligt sätt - en karta över tankarna helt enkelt.
 
En bra och viktig regel för att lära sig något är att repetera! Hjärnan måste påminnas flera gånger.
 
 
 
 
TIPS
 
Det finns ett videoklipp som handlar om Studieteknik - hur man lär. De första 6 minuterna är värda att se.
http://m.youtube.com/watch?feature=related&v=dxkkqEL10f4
 
På UR finns mer material om studieteknik:
http://www.ur.se/Produkter?q=Studieteknik
 
Och här finns en bra sida med mycket information om hur vi lär på olika sätt:
http://www.studieteknik.info/default.asp?url=http%3A//www.studieteknik.info/rwdx/cache/maa-bra_858.asp
 
 
En tankekarta kan bli ett riktigt konstverk - häftigt! (Bild lånad från: http://www.edudemic.com/2012/10/education-mind-maps/)
 
 
 
 
 
 



Boosta läxstunden!

 
 
LÄXOR! Det ska man ju ha! Eller? Detta kan diskuteras fram och tillbaka i all oändlighet. Läraren i mig tycker att man ska vara väldigt försiktig med läxor - man ska ha syftet med läxan helt klart för sig och inte bara göra det för att "det ska vara så". Fördelar med läxa är självklart extra träning. Det kan också vara ett trevligt sätt att låta föräldrar få ta del av barnens skola och faktiskt vardag. Ett sätt att göra föräldrar mer delaktiga. Läxor kan också vara en fördel när det kommer till att få ut mesta och bästa (!) möjliga av skoltiden - Eleverna kan förbereda sig inför lektionerna på hemmaplan. Men sen finns det alltid dom barnen som inte har något stöd hemma, som kanske har föräldrar som vill men inte kan hjälpa. De kanske inte själva kan språket. Då blir det svårt. Och framförallt blir det helt fel för det barnet som gång på gång behöver misslyckas. Den uteblivna läxan blir ett kvitto på allt som barnet inte kan. Och vad gör det med självförtroendet?
 
Vilja fick sin första läsläxa igår. Hon kastade sig över läxan direkt när hon kom hem. Vilken lycka! Fantastiskt. De här små behöver läsa. Ofta! Vincent har jag däremot alltid fått kämpa med. Han tycker det finns så. Mycket annat skoj än att göra läxan. Jag har försökt att inte driva på för mycket, det får inte bli en kamp. Om man kan tycker jag att man ska FÖRSÖKA göra läxstunden till något positivt. Det är ändå en form av kvalitetstid med ditt barn. Jag vet att livet stressar ihop sig ibland och jag har själv varit sådär virrig mamma som sprungit runt och tvättat, diskat och förberett morgondagens fruktboxar medan Vincent suttit vid köksbordet och gjort läxan. Ingen är perfekt. Inte ens en lärarmamma! Jag har självklart hjälpt honom. Men ändå, det är inte att vara närvarande. När jag reflekterar såhär i efterhand så tänker jag att jag säkerligen har bidragit till att Vincent inte föredrar läxstunderna. 
 
Men vi försöker ändra på oss nu. Inget är försent.
 
Med små enkla medel kan man göra läxstunden riktigt mysig:
- var närvarande
- tänd ljus 
- ha lugn musik i bakgrunden 
- se till att miljön omkring är lugn och avskalad från allt för mång intryck 
- ta små mikropauser med lite massage eller en frukt när arbetet blir för tungt
- frisk luft är ett måste om hjärnan ska vara på topp (har ni testat att göra läxan utomhus?) 
- vägled och stötta ditt barn i arbetet men var inte ett facit
- gör inte läxan sista dagen, då finns det ingen marginal om man kör fast
- repetera läxan små portioner varje dag. Hjärnan glömmer. "Repetition är kunskapens moder" (fick vi lära på högskolan!)
- njut av stunden ihop med ditt barn 
 
Ett annat bra tips är det gamla hederliga bokpappret (som jag inte ens visste att det fortfarande fanns att få tag på). Vincent, vår lilla "läxsuckare" har pimpat sin läsebok själv. Nu kommer det kännas liite roligare att plocka fram läxan ur ryggsäcken. "Jag är SÅ glad för min bok!" fick jag höra idag. 
 
 
 
 
 
 
 
 



Det dåliga samvetet, den stora dagen och en känsla av rätt

 
Viljas klädval första skoldagen var solklart: HUG ME OR I SHALL DESTROY YOU! #rakapuckarlixom 
 

Hello sunshine! Vilken vecka vi har haft. Jag har haft fullsmock på jobbet. Allt arbete inför att ta emot ny klass och samtidigt har det varit utbildningar instoppade där emellan. Ibland passerar sånt bara. Lägger sig tryggt i något fack i hjärnan. Men den här gången blev jag  så inspirerad och motiverad att jag hade svårt att släppa det.  Mina tankar har farit kors och tvärs den här veckan. Det handlar om digitala läromedel och flipped classroom som jag känner ju faktiskt är helt rätt!  Det vänder upp och ner på våra tankar om traditionell undervisning och skapar meningsfullt lärande. Som det ska vara! 
 
Igår tog jag emot min klass som är en 4-5:a. Oj så kul det var att träffa dom! Nu har jag inte haft klass sedan ungefär ett år tillbaka. Och det känns SÅ rätt. Jag vet vart jag vill ha min roll. Och barnen var så goa. Vilken härlig höst jag har att se fram emot! Och med tanke på att vi alla lärare uppträdde med gangnam-dansen a'la flashmob gör ju höstterminen himla spännande. Vi har ju satt ribban. Barnen var impade!
 
Igår var också en stor dag för alla våra barn i familjen. Sambons barn började 5:an och förskoleklass. Stort. Vincent började 2:an och Vilja - min lilla pluttunge!! - började i ETTAN. Och vart var jag? Inte där såklart. Fy fan vad det krampar i mammahjärtat när man inte kan följa med. Inte vara där och dela den stora stunden. Att veta att hon fick gå dit själv när säkert de flesta barn hade sina föräldrar med. Det är den svidande nackdelen med att vara lärare. Och nu har jag inte min familj i samma stad heller. Det är inte lika lätt för mormor och morfar att agera stand in. Som tur är så vet jag att jag har en dotter som är redig som få och klarar sig utomordentligt utan mig. Men ändå. Jag BORDE ha varit där. Stackars unge. Jag gjorde mitt bästa för att gottgöra mitt frånvarande igår eftermiddag då vi drog på shoppingtur och handlade de allra snyggaste pennor, suddgummin och pennfodral. De stora barnen fick en varsin bok att läsa varje kväll. André Pops böcker: vinterkampen och sommarkampen - tips tips! Bra kapitelböcker som passar både högläsning och egen läsning.  Den äldsta fick Ingelin Angerborns  nya bok Tredje tecknet. Angerborns böcker är otroligt spännande och nervkittlande. Min erfarenhet är att de är bra böcker för att skapa läslust hos lite äldre barn. Tips tips! 
 
Idag kommer syster hit. Jag och sambon är bjudna på 30 års fest. Syrran ska vara barnvakt. Men innan dess har vi två barnkalas att avklara. Dagen är igång. Och snart ringer Leila och vi ska utvärdera min träning. Som är åt skogen. MEN. Jag hoppas hon kommer bli glad när man droppar nyheten att jag ska springa Tjurruset (!!)... 
 
 
Önskar er en härlig dag och TACK för att ni fortsätter att besöka mig 



Har du barn som ska börja Ettan? TÄVLING!

 
 
Skoltider! Snart är vardagen igång för oss flesta, med både jobb och skola. Tiden efter sommarlovet är förändringarnas tid. Sommarlovet är långt och våra barn växer. Liten blir stor. Att börja en ny årskurs är kanske inte alltid helt lätt. Ett av de största stegen kan vara att börja ettan. Skola på allvar!
 
Vincent tog steget förra året. Han är inkörd i skolkuturen. Han ska börja tvåan. Nu rullar det på. För min dotter Vilja pirrar det rejält i magen när hon tänker på fredag. Största starten av dem alla hon börjar ETTAN! Ny fröken, nytt klassrum, nya rutiner. Skolbarn på riktigt! MEN. Jag vill ändå i det här passa på att lyfta fram förskoleklassen - tänk vilken viktig roll den har! Våra barn får chans att på ett lärorikt och lustfyllt sätt slussas in i skolan och dess kultur. Utan förskoleklassen hade det inte varit helt lätt.
 
Hur som haver så har Majema som är ett förlag som bl.a. erbjuder läromedel kommit ut med en första bok i en serie som riktar sig till föräldrar som har barn i skolåldern. Den första boken heter Att gå i ETTAN. Jag gillar den här boken! Den är verkligen konstruktivt uppbyggd. Tips och idéer om hur du kan hjälpa ditt barn på hemmaplan med ämnen som t.ex. taluppfattning blandas med simpla men nog så tacksamma tips på snabbfixade mellanmål. Och så är boken illustrerad på ett himla snyggt sätt! Det blir kul att läsa den. Och den här boken läser man inte från pärm till pärm. Jag ser den mer som en handbok med möjlighet att läsa fram och tillbaka i. Upp och ner om man vill. Språkutvecklande värre.
 
Håll er mer uppdaterade om böckerna i serien Hej skolan! på Majemas facebooksida.
 
Jag har ett ex. av boken Att gå i ETTAN som jag gärna vill skicka till någon av mina läsare. I serien finns även anpassade arbetshäften som jag skickar med. Om jag var ER, hade jag velat vinna det här. Straight from my kombinerade föräldra- och lärarhjärta ♥
 
Hur gör du för att vinna? Kommentera med namn, kontaktuppgift och så skriver ner ditt bästa mellistips. Dela gärna inlägget så att fler får chansen :) Tävlingen avslutas om en vecka från och med idag.
 
 
 
 
 
 



Att gå på intervju utklädd till Ronja Rövardotter gav resultat!

 
Mitt nya jobb är egentligen inte helt nytt för jag kommer att stanna kvar på samma skola som jag arbetar på nu. Just nu går jag på en förskollärartjänst på en specialverksamhet för barn med diagnosen autism. Jag trivs jättebra med mitt jobb men jag vill gärna ha en lärartjänst. Min utbildning sträcker sig F-6 men jag har alltid sett mig själv som lärare och inte förskollärare. Nu är ju den här tjänsten på specialverksamheten väldigt speciell och jag utför "lärarjobb" till stor del men det är ändå inte riktigt samma sak. 
 
Jag är väldigt intresserad av specialpedagogik. När jag läste en kurs i det på lärarutbildningen så var det som att jag fick en AHA-upplevelse. Något alla lärare borde få med sig i sin lärportfölj! Jag anser specialpedagogik vara till för alla. Det borde egentligen inte heta Special. Allpedagogik kanske? Samtidigt som jag är väldigt intresserad av att arbeta mycket specialpedagogiskt kan jag sakna att "ha klass".  Och som sagt, specialpedagogik är något jag kan anamma också i "vanlig klass".
 
Min chef undrade hur jag ser mig själv i framtiden och jag kan känna mig lite kluven där. Är det "vanlig" klasslärare jag vill vara eller vill jag satsa på specialpedagogik, specialverksamhet? Han var även noga med att tala om att jag fortfarande är UNG och att jag kommer att hinna med. Well. True story. Men jag slarvar inte med mina beslut. 
 
Hur som haver. Jag sökte en tjänst som klasslärare på skolan där jag jobbar. Jag gjorde min mest udda intervju någonsin utklädd till Ronja med miniresväska (är det Annorlunda-dag så är det!) och till min lycka gick det vägen. I höst kommer jag att vika i en 4-5:a och sedan kommer jag tillbaka till verksamheten där jag har min nuvarande tjänst. Det här är lite av ett guldläge för mig då jag tror att det här viket kommer att kunna hjälpa mig att styra framtiden i rätt riktning. Rätt riktning just då i alla fall. 
 
Jag är jätteglad! :)
 
 
 
 
 
 



För det vidare: veckans lärare!

Jag har fått den stora äran att bli veckans lärare hos För det vidare. Läs gärna intervjun och dela - för det vidare helt enkelt. Det är en viktig intervju. Fler unga måste inspirers till att våga välja läraryrket. Det finns fler sidor av yrket än "usel lön" och "hög arbegsbelastning" som media tyvärr oftast väljer att skildra. Sällan ser man något positivt lyftas fram. Därför är just För det vidare så viktigt!
 
Länk till intervjun hittar du HÄR!
 



Annorlunda-dag på jobbet

 
 
Ronja med portfölj! Different is cool. Aight?! 



Projekt Sommarläsning 2013 - utmaning

Idèen med läslandslaget sporrade oss verkligen här hemma. Vi ville göra någonting av det. Vi tycker mycket om läsning i vår familj och i och med min utbildning inom språk och språkutveckling så vet jag hur oerhört viktig läsningen är. Men en liten utmaning kan inte skada. Ibland har man så mycket annat att pyssla med att läsningen åker ner på prioriteringslistan. Därför är utmaningen på plats - för både stora och små. 
 
Utmaningen:  att läsa 30 stycken böcker. Tillsammans. Allt räknas, långa som korta texter och läsning i alla dess former. När vi har läst 30 böcker så kommer vi göra något kul. Är ni med på den här utmaningen? :D 
 
Jag kommer att dela en kort bokrecension för varje bok här på bloggen under kategorin Projekt sommarläsning 2013.  Gör gärna detsamma ni oxå. Ett bra sätt att inspirera varandra! 
 
Tillsammans kan vi låta sommaren 2013 bli till den bäst lästa sommaren! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Vad är klockan? - tips

Behöver ni träna klockan där hemma? Lite papperslappar och kludd (well, i Nyköping har jag märkt att man säger KLET men i Eskilstuna säger man KLUDD!) och så ska ni se att ni hjälper det där klocktragglandet en liten bit på traven :) 
 
Eftersom vi har lite spridda åldrar på barnen här hemma så tränar vi både digital och analog klocka.
 
 
 
 
 
 



Sveriges viktigaste landslag!

 
 
Låt mig få dela med mig av ett viktigt tips: 
 
 
"Tre kronor och fotbollslandslaget kan sluta tävla om vem som är nummer ett. Nu startar vi Läslandslaget, Sveriges viktigaste landslag!

Här samlas läsande förebilder för att dela med sig av läsglädje, kunskap, bok- och lästips.

Undersökningar visar att hemmet är det som har störst påverkan på barns läsvanor. Därefter kommer tv och först på tredje plats kommer skolan.

Skolan gör ett fantastiskt arbete, men utan uppbackning från oss föräldrar går utvecklingen inte att vända. Det är därför vi startar Läslandslaget.

Som småbarnspappor vet vi hur svårt det kan vara med tid och ork. Men vi föräldrar måste ta täten och visa våra barn att läsning är viktigt. Precis på samma sätt som vi signalerar att idrott är viktigt då vi skjutsar till träningar och matcher.

Sveriges viktigaste landslag ska också bli Sveriges största. Uppvuxna med lagsporter som vi är, vet vi att det är tillsammans man når resultat.

Så: klara-färdiga-läs!

André Pops & Pintxo förlag"
 
Jag tycker det här är ett fantastiskt initiativ! Både som mamma och lärare. Det känns särskilt aktuellt nu inför sommarlovet som är en LÅNG tid utan skolans hjälp och uppmuntran. Många barn hinner bli lite ringrostiga till de kommer tillbaka till skolan efter lovet. Men vi föräldrar kan påverka. Vi kan stötta, inspirera och uppmuntra våra barn till läsning! 
 
Jag tycker läsning ska ske i alla dess former; läs högt för era barn, låt barnet läsa högt för er, uppmuntra barnet att läsa tyst för sig själv, lyssna på ljudböcker.. Prata, diskutera och reflektera. 
 
Och besök bibliotek! Ofta. Förse era barn med böcker av olika genrer och lär dem att förse sig själva med varierad litteratur. 
 
 
Att läsa är att lära, drömma och känna!  In och gilla Läslandslaget nu :)
 
 
 
 



TEST - STORYBIRD.COM

 
 
 
 
 
Testar mig lite fram med Storybird.com.



Tips! Storybird.com

 
 
 
 
storybird.com
 
Så himla kul grej! Främst tänkt som ett tips till mina lärarvänner - både dom jag känner och inte känner. Men det här är någonting som jag tycker att barn kan sitta och pyssla med hemma också (även kul för vuxna!). Sidan är på engelska men väldigt enkel sådan. Lätt att förstå.
 
Det hela går ut på att man skriver berättelser till bilder som man sedan kan dela online. Man kan inte spara ner berättelsen men den finns på ditt egna konto och du kan välja om andra ska få läsa den eller om den ska vara privat. Kul grej helt enkelt! :) Och det är gratis att öppna ett konto.
 
Bilden ovan är ett test på Poems, som jag hoppas man snart kommer att kunna använda fullt ut. Perfekt för att krydda engelskalektionen med lite hederlig lust att lära! Berättelseskrivandet på Storybird kommer jag att använda för både svenska och engelska. 



Skit i normen!

Vi har köpt en Ikea Tromsö våningssäng till småtjejerna. Från början tyckte jag att den var råful! Men nu gillar jag den. Den blev riktigt fin i prinsessrummet. Mmm. Ni läste rätt! Ni som känner mig vet ju att jag är lite motståndare till "ALLT rosa". Dock är min kära mamma duktig på att underhålla det där rosa och prinsessiga till tjejernas lycka.  På högskolan gjorde jag en barnkulturstudie som döptes till "Pojkar i rosa och flickor i blått - nä men det går ju inte?" Och ja, den osade GENUS. Nu behöver jag inte vara sådär genusmaniskmorsa längre och det är rätt skönt. Ju äldre barnen blir desto mer bestämda är de. De väljer själva. Och de vet att alla dörrar står öppna. De kommer alltid att känna sig begränsade på grund av vilket kön de tillhör, eftersom det är så samhället ser ut idag. Men som deras mamma kommer jag alltid att uppmuntra dom att gå sin egen väg. Skit i normen! 
 
Vilja är inte en sån där rosa tjej. Inte så länge det gäller kläder i alla fall. Snarare tvärtom. Hennes t-shirt har tryck med Angry Birds, Yoda eller Kizz. Men D:s dotter är lite mer girlie (jag avskyr att sätta etiketter på det viset. Precis som "pojkflicka". För vad definierar "tjejigt"? Vad är en "flicka"?  MEN. Jag skriver så för jag tror de flesta vet vad jag menar när jag använder dessa begrepp - jag gör det lätt för mig med andra ord). Hon älskar rosa och leker med dockor, som Vilja sällan gjort. Förrän nu. Nu kan dom leka med dockor och gosedjur hur länge som helst. Och det är riktigt roligt att se. Jag tror att Vilja och Vincent i sin tur har öppnat dörren till en förut lite outforskad värld med Star WarsSpiderman osv för D:s dotter. Dom lär av varandra. Simple as that. Våra barn är en himla bra mix helt enkelt. 
 
Jaha.. det här inlägget skulle handla om en säng. Men det slutade i något helt annat. Så kan de gå! :) 
 



Stora förändringar - Ny stad ♥

 
Okej nu är det officiellt. Lite tidigare än väntat. Men here we go. I december kommer vi att flytta från Eskilstuna. Jag och D har köpt radhus. I Nyköping. Jag har fått ett nytt jobb och Vincent och Vilja kommer att börja på en ny skola. Det här är ett helt nytt kapitel i vårt liv och jag måste nog vara världens lyckligaste människa just nu ♥
 
Men. Det jobbiga med det här är förstås mina elever. Jag berättade för dom idag (och jag vet att flera av er läser det här) att jag ska flytta. Det var jättejobbigt. Både för barnen och för mig. Många tårar blev det. Men så är livet. Förändringar kommer vi få tas med vare sig vi vill eller inte. Men vi har lovat varandra att vi ska hålla kontakten. Tack gode gud för sociala medier.
 
Så samtidigt som jag är jättelycklig och spänd inför vad framtiden har att erbjuda med nytt jobb, sambo och ny stad så känns det sorgligt att lämna alla fina ungar ♥ Som lärare spenderar man mycket tid med sina elever och man hinner komma varandra väldigt nära på ett sätt. Ens klass blir lite som ens familj på sätt och vis. Och det här var min första klass. Det är speciellt. Jag kommer alltid att bära med mig varenda unge från den här tiden ♥
 
Nu hoppas jag att de sista veckor jag har kvar på Lagersbergsskolan blir en riktigt bra tid för mig och barnen. Att vi hinner smälta det här tillsammans och att vi börjar blicka framåt.
 
Till mina elever: Ni är bäst och ni ska fortsätta kämpa! Ni är riktiga fighters allihopa. Det kommer man långt på i livet.
 
 
 
 
 



Att leva i styvfamilj

 
 
 
Familjer av olika slags konstellationer har alltid faschinerat mig. Hur folk får ihop vardagen, hur nya relationer och band knyts kors och tvärs. Ge och ta. Dela och vela. Stöta och blöta. En familj kan liknas vid ett företag. Det handlar om att få det hela att gå runt. Alla ska ha sin del av kakan. Ingen ska försummas. Det ska vara jämlikt och jämställt. Det ska diskuteras och organiseras. Men vad som ibland glöms bort är grunden som hela den här familjeidén vilar på. Det som bygger familjen. Det som ska vara stadigt förankrat och det som inte ska ge vika när det stormar. 
 
Kärleken.
 
 
Jag läste en gång en klok bok som jag inte minns vad den heter.. (!) men där gavs en positiv bild av att leva i styvfamiljer vilket tyvärr inte alltid är så vanligt förekommande. 
 
I boken talade man om hur styvfamiljen kan ses som en ständigt pågående process. Förhandlingar som präglas av lojalitet och rättvisa sker mellan olika individer. I en kärnfamilj är familjemedlemmarnas positioner relativt tydliga medan det i en styvfamilj kan vara svårare att veta vem som bestämmer osv. Barn i styvfamiljer deltar ofta i beslut och lär sig därför tidigt att argumentera. I och med den nya familjesituationen har barnet också en aktiv roll i att forma sitt eget liv anpassat till den nya familjen. Och med detta följer social kompetens på köpet!
 
Att det skulle vara synd om barn i styvfamiljer (som man ofta kan få höra) kan jag inte hålla med om. Jag tror att många av barnen som lever i nybildade familjer utvecklar förmågor och kompetens som de har stor nytta av i livet. Lärande för livet.
 
Som en parantes: SJÄLVKLART finns det barn i styvfamiljer som det är synd om. Där barnens bästa kanske inte sätts i första rummet. Men dom barnen finns också i kärnfamiljen.
 
Sen måste jag bara säga att det här med STYVfamilj. Wtf? Jag associerar direkt till Askungen och den onda styvmodern. Fy så hemskt! Själva ordet klingar negativt i mina öron. Vad finns det för andra benämningar på styvfamiljer? Brainstorma med mig! :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Tidigare inlägg